jag har nog aldrig känt så förut. När jag steg av bussen från vadstena i linköping idag kröp den fram. På 201 hem kom känslan igen, "idag är jag vacker, alla andra ser bara gråa och tråkiga ut, till och med vädret"
jag menar hur ofta känner man så, brukar det inte var tvärtom? alla ser bra ut utom jag som bara är risig, men inte idag. Kanske är de känslorna som fyllt mig under resan hem, kanske inte?
Jag störde mig otroligt mycket på en dam, inte mycket vacker satt och skulle gulla med en annans barn, hon trodde barnen uppskatta de, men varken fadern eller sonen verkade göra de. damen verkade förövrigt aningen virrig och osäker. En annan man stiger av på stationen innan min, fumlar och tar upp en cigarett, men tappar den lika snabbt igen, böjer sig ner, tar upp den och knycklar till sin sporttidning, inte heller han såg varken lycklig eller vacker ut.
Nä för idag är de jag som känner mig fin. Jag vill ta vara på denna känslan, jag vet inte om den kommer igen.
åh vad de känns bra nu!!
do you think about me,
what do you think about me?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar