Köpte en stor påse med hallon-& laktrisbåtar som ja skulle ha på buss(arna) imorgon. Tror bestämt att påsen är tom, att rummet inte är städat och att tvätten ligger och surnar.

Var ute med skidorna, blev omkörd av de få som befann sig i spåret. Ingen motivation fann jag heller, men stjärnklart var det.

Finns så mycket annat jag vill göra än sådana där viktiga och bra saker. Hoppa allt ansvar.
Eller så är jag bara trött.

Jo man tackar! Läser att Dogge Goggelito gästar Arran imorgon fredag, 30++ på lördag. Annonsbladet får ligga tillsvidare, tar skidorna och traskar mot spåret. Bara måste få röra på mig. För första tvättmasiken är laddad och rummet ser ut som ett bombnedslag. Dessutom behöver jag packa. Så ut och samla tankarna och finna inspirationen. Känna lite på flåset, kylan och pröva nya vantarna.

Norrlandsförälskelse.

Solen låg framför mig hela dagen. Gnistrande luft, kyligt (och då inte bara några fjuttiga -15 grader, åh nej) Skidorna mot snön, de gnällande ljudet av stavarnas friktion mot snön. Nämnde jag solen i ögonen? Ensamheten, tystnade och en kråka som sväva över trätopparna. Frosten i håret och ögonfransarna.

Så mitt uppe i det hela att jag glömde tiden, satt i solen och njöt. Funderade, filosoferade och trivdes.

Efter allt detta har tiden varit rubbad och efter fyra timmars RISK, traska jag hem med blicken fäst på stjärnorna. Klockan är över 01.00, hockeyn börjar kl 06.00. I have to.

Kanske man allt kan säga att de varit en bra dag!?

Travar av "saker att göra" väntar inför morgondagen. Helgen spenderas i Salto.

back in the days.

Både datorn och den externa lilla hårddisken tycks vara ledsna och missnöjda med sin tillvaro. Så jag försökte göra en tömning av ena av dem och vad hittar man inte om en bild från början av högstadiet. Då man skulle bli rockstjärna och hade ambitioner way to far from the stars. Oerhört smickrande och fylld med nostalgi.


Det är skönt att tiden ändå går framåt och inte åt andra hållet.

En stor påse hallon & laktritsbåtar hade verkligen förgyllt min kväll. Ledig imorgon, det säg bli kring -30 grader och min kropp skriker efter någonting som kräver hård fysisk ansträngning. Har massa tid att sysselsätta, är spänd på vad som kommer hända.

Onsdag, liksom, mitt i veckan. Vad som helst kan hända.

-30 tycks vara lite för kallt för att åka skidor i, det kan erkännas. Men att sova utomhus är väl ingen match, men dumförklarad blev jag. En hel hög med tid blottades och jag vet inte alls vad jag ska göra med den, vad man ska fylla morgondagen med.

...och somnar jag inte på vägen så har jag tänkt erövra världen och vinna i RISK.

the SLUSK-pub evening.

Galet.
Spacemasters, rymdare, ädelstens. människor och naturguider, samt en del annat löst folk. Över hundra studenter nere på SLUSK-puben, sprillans nya lokalen. Jag hängde i baren, med några andra sköna lirare, vi skötte oss redigt bra, sålde fint. Vi såg hur folk blev fulla, dansade till avdankade låter, flörtade, skojade och höll på som fulla homosapiens gör.

Ingen kände igen kängorna som hittades under en stol, folk hade sen ett tag redan börjat droppa av. Natten fortsatte mycket fint.

have they ever seen the snow?

Lite sådär lagom vackert, ganska kallt och lite för rörigt.
Men ändå okej.
Ölen och bastun har hittills varit dagens höjdare, efter frusna tår, lekar och hundsläde. Men vi lider mot eftermiddag och framåt kvällen är det välkomstmiddag och invigningskväll på SLUSK-puben. Trivsamt och inte alls svårt att stå ut med. Rent av bra.

Följde i Stickans spår, hela klassen.

Vi spanade efter spår, spårade och uppfann egna spår.

som barnen gör när de är små...

Väl påpälsade, som en skock renar, en förskoleklass påväg ut i djupsnö genom gammelskogen. Jo minsann, förskoleklassen Järven var ute på äventyr med Stickan och nöjde sig inte bara med att äta snö och vältra varandra i de vita fluffiga.

Vi samla lite luft och snö på burk...

...och hade det sådär mysbra.

a peice of NF06 and snowboard.

Efter en tretimmarseftermiddagsföreläsning som verkligen visade rastlösheten sitt riktiga ansikte så återvände jag till parkskolan (efter bara någon timme) i sällskap med Love och Gustav för att stöka och böka lite i SLUSK förrådet och flyttade över en hel massa atteraljer till SLUSK-lokalen samt fått ett mixerbord på knäet. Det var trevligt. Nu är det svullet på båda sidorna.

Det är svårt att fokusera, när man upptäckt tjusningen med svtplay och alla livesändningar av OS. Ofattbart, inte bara att jag är mer intresserad än någonsin utav sport utan även att jag kommer kunna mer om idrottsutövare än jag någonsin tidigare gjort.

Och jag kollar på snowboard, herrarna i halfpipen i väntan på herrarnas hockey inatt. Direkt så dök ett solskensleende upp som en minnesbild i huvudet tillhörandes kanske en av de trevligaste människor jag mött och fått chansen att lära känna en del av.

Det är knasigt hur man ibland tänker tillbaka på de där tre åren. På dagar, veckor och år med pendling. Alla upptåg och konstigheter. Ibland händer det att jag saknar er.

Men jag kan fortfarande inte understryka nog så mycket hur enormt jag uppskattar livet som det flyter på just nu.

Möttes av gyllenröda morgonstrålar som smet in mellan persienerna, smekte den blåskitiga soffan och bordet där smulorna stället upp sig för en sista strid.
Solen stigning eskalerade och under hela förmiddagsföreläsningen har vi låtit gardinerna vara bortdragna och känt hur strålarna som föll på bakre raden aldrig ville sluta värma. Mer, åh ja, mer av den varan.
Utomhus är kylan bitande och den lilla värmen som solen fäller på en stiger snabbt och bara up&away.

Jag drömmer om dagarna då den riktiga vårsolen springer in i en och kollisionen bildar denna underbara vårvärmen som får snön att töa och troppa från taken. Då fräknarna dyker upp, en efter en.

Sweet.

Salem Al Fakir - Astronaout

Nu är det där långa, slitna, härligt trassliga och vilda håret borta med vinden . Det slår mig, hur jag känner mig mer trygg i att prata inför folk, behöva fatta knepiga beslut än att klippa håret. Frågan kommer alltid, jag ler och säger att jag har haft dreads, därav den enda som finns kvar där under allt. Folk får tro vad de vill.
Jag tycker bara det känns konstigt och obekvämt.

Att jag vill ut i spåret är det inget snack om, allt som var så på g. Nu är jag på h eller n och behöver läsa mig igenom hela alfabetet till ö. Börja om på a och sen ska vi se att jag är tillbaka på g snart igen...

Jag längtar ut, så himla mycket!

Glesbygd'n - Betong

Hade ett intressant samtal med fastighetsskötaren på KBAB i morse (då telefontiden är 8-9)

- Jo hej, det utlöstes ett falsk brandlarm igår.
- Ja, jo.
- Har detta framkommit till dig?
- Jo, men vi har stängt av det pga renoveringen på första plan. Var ni i källaren?
- Jasså!? Men direktlarmet gick igång och vi kunde inte stänga av det och ingen som vi fick kontakt med hade någon aning om larmet. Det tjöt i 40 minuter.
- Jaha, så de utlöstes? Aha, så du menar att det tjöt?
- Ja, jo lite kanske. Bara i sådär 40 minuter, var väl inte så farligt, host
- Då måste det vara något fel någonstans!?
- No shit Charlock.

Vi nämner inga namn, men han har ju stenkoll, ellerhur!? Så fortsatte samtalet om städning. Hade det inte varit ett falsklarm kunde vi varit helt rökta.

SLUSK-lokalen är klar, färdig att inredas. Till helgen är det välkomstdag för de nya rymdarna och spacemasters. Vi blir väl några styckna, lite drygt 80 pers eller fler. Kan bli trevligt.

När inlandsisen drar sig tillbaka.

Det som började som en hyfsat halvtaskig morgon bara eskalerade och gick åt samma riktning. Inte bara att knäet vek sig (i sidled) och att brandlarmet gick under eftermiddagen. Att ingen visste någonting om den eller fått in något alls om att direktbrandlarmet hade utlöst. Att efter många samtal och 40 minuter av pipande kom det en snubbe som var nog teknisk och kunnig att stänga av det.

Och det som kunde ha blivit en helt katastrofal kväll har nu blivit natt och ganska hyfsad. Det är inte lätt alla gånger men någon gång kanske det blir det, men inte inatt.

Men när man fallit från utsiktsplatsen, rakt mot botten, vet man att det bara är uppåt man kan ta sig. Ingen annan stanns än uppåt. Upp mot de vackra topparna med den fantastiska utsikten med sin skönhet och den där fantastiska känslan i magen. Det går bara att ta sig dit nu, ingen annan stanns än dit.

Jag har en vän, 140 mil härifrån, en sådan som alltid finns där och lyssnar. Skulle säga att han är nog så bra, en av de bästa av vänner som går att finna. En eloge till honom.

Natten tar vid lite för mycket och jag kryper ner bland nytvättade täcken och kuddar och jag kan se hur snön faller utanför.
Garanterat en ny dag imorgon och jag har känslan i magen, den har tagit över, den är bra. En bra känsla helt enkelt.

Back to basic.

Det är som vanligt, när allt går åt rätt håll, uppåtkurva, då allt bara känns bra och att det här kan verkligen hålla. Ja då behöver man bara gå ner för en stol för att ligga med knäet i högläge och förtvivlat undra VARFÖR?

Blir så enerverad och jag förstår mig inte på't.
Irriterad och besviken.

Tillbaka på noll, igen.
Bara att börja kämpa
Ta sig tillbaka, längre och aldrig vilja dit igen...

Jag tänker aldrig ge upp, aldrig.

Skavsår och endlöst solsken.

Det är OS på teve (kan inte undgått någon) men det betyder att det är det enda som rullar på teven.

1 mil, drygt, åkte jag och Kristian idag med turskidorna. Grävde oss en grop, satte upp vindsäcken, tände en eld och fikade i lä från den starka blåsten i den aningen värmande solen.

Skavsår.

Bastu, te, filtar, stark mat och tillslut kom värmen tillbaka.

Söndagsslentrian, bara OS och några som skymtar förbi emellanåt. Hela kroppen pulserar och ömmar efter några dagars ovana med skidorna under fötterna.

Men igår, wow. Vilken dag! Mest bra, ganska rakt igenom. Maten blev fantastiskt, vinet var gott, Willy Clay Band fick känslan att rota sig och leendet att nästan börja krampa i kinderna. Trägårn var trevligt, sen traska vi hem och lika så var det trevligt.

Somna sent,

upp tidigt

sol i ögonen.

Ibland blir det bara för manligt runt mig här på Skytte. För det är bara jag och Lotta som är av den andra sorten här och hon visar sig inte ofta. Ibland dyker tankarna upp och jag ifrågarsätter. Men jag skulle nog aldrig kunna byta ut dessa grabbar mot bara tjejer för de flesta dagarna är de så underbart enkela att umågs med. Inga komplikationer, rakt på sak och trivsamt.

Sen kväll och kan inte sova, så jag har tänt sterainljusen och rökelsen, kryper upp under täcket för att läsa...

Can't keep it in.

Nu skulle de allt se mig.
På ett par skidor, stabil som fan.
Ett glädjerus och njutning.


Det hade jag inte trott för ett år sen. Men ibland kan man inte rå för att man för tillfället känner sig lite bättre än alla andra
Med gott självförtroende slinker den himleska soppan ner lätt och träningsverken kommer sakerligen att smyga sig på, cause i know that...
Och känslan, den hållar i sig.

What about the mountains!?

Drömmer mest om höga berg och fjäll. Jag har ett begär som måste stillas och jag behöver lite äventyr. Att jag var uppe på väggen igen, efter två veckor med kliande klätternerver ,känns lite mer än bra.
Jag är ledig, imorgon ska jag pröva skidorna medans de andra lär sig om skot'ran med B-O.

Kryper upp i fåtöljen, drar filten över och läser. Jag vill säga att jag har det helt okej och att blodapelsinerna smaka lite extra gott. Att stjärnorna syns från fönstret ikväll och att de sägs att vädret ska bli fint i helgen.
Att det känns lite ensamt.
Att jag saknar er.

Traskar runt i mina nya pjucks, till skidorna som står lutade mot väggen.
Jag är nöjd!
Får se om jag är lika nöjd efter första åkturen.

Kan man säga att det är här där allting händer, där man är, där jaget inte riktigt får tag i tillfället och snillar bort sig i nuet!?

Radiowecker.

Efter att helt oväntat hittat en tysk klockradio på min garderob har jag insett hur bra man vaknar till morgonpasset i p3 igen. Någonting jag var rätt så bra på ett tag.
Men jag har även insett varför vårat förhållande tog slut en gång i tiden och det var nog inte bara på grund av faktumet att jag helt plötsligt inte ägde en radio. Nej vi gled isär, det heter mainstream musik och jag klarar inte av det...

Put me back on track.

För en gångs skulle är det helt tyst och stilla när jag gluttar på dörren och traskar i korridoren, mot köket för att göra mig ett glas saft.

Det är sunkigt,

mest överallt.

Tillbaka på rummet för att åtgärda den halvskrivna rapporten om GPS-övningarna vi utförde härom-veckan. Det går inte allt för hejdlöst fort fram och jag finner inga som helst ambitioner. Om vart annat fastnar jag med blicken utanför fönstret och ser ut, på snön som "öser" ner, eller singlar som lätta fjädrar mot de stenhårda. Jag blir sittandes, bläddrande i mina väderböcker, på websidor om utelivets strapatser och möjligheter. Jag drömmer mig iväg.

Även om rapporten är färdigskriven och inlämnad känns det som att någonting borde göras. Jag tar ett stadigt tag i kragen och rycker upp migsjälv.

Som ett leksakståg som kört av spåret

En energikick och lite klätterfeeling, jag hoppas och tror. Det börjar bli ett tag sen nu.

at the edge

Och där stod vi, efter en och en halv timmes slit. Vatten mellan blankisen och snön, slirande och slitande. Nävarna knutna, gasen i botten. I ljuset från pannlampan och skotern längre fram, genom den snöklädda skogen fram till de öppna markerna.
En eld, kaffe och ett svagt norrsken, minst sagt erfarenhetspoäng.

.

Värmen från den vedeldade bastun var vi mer än värda.

på andra sidan molnen

Fingrar på tangenterna men får inte mycket gjort här.
Men där. Jag skickade iväg ett mail till Storulvån, det var värt ett försök men fick ett väntat svar. Nu har jag knåpat ihop ännu ett mail och skicka till ett företag här i trakten och det skulle vara så roligt. För igår, när jag satt och grubbla på min kammare kom jag underfund med saker och ting.
Och hela förmiddagsföreläsningen idag satt jag och drömde om kajaker!? Inte så väntat kanske, men jag har en liten dröm som börjar växa, jag blir helt tossig.

Vad jag tycker om ambitionerna.

Jag ska minsann se till att det här blir den bästa praktiken hittills och inte någon flopp som dagispraktiken eller Ramundberget.

Dessutom, fredag och helgen har anlänt hand i hand.

Stefan Sundström - Stolt men inte nöjd

Telefonen ringde och i andra sidan, en skrattande Wobin.
Kan inte behärska mig, kan inte sluta lite och kan inte riktigt fatta hur långt bort dom är. Säl(l)skapet, mina brorsor och hur långt bort någon kommer vara om några månader. All den där klättringen och allt det där. Den sommaren var någonting utöver det vanliga.

Dimman ligger tät här i Kiruna, min plats på jorden just nu.
Och påtal om att tycka om, jag kollar på bilder.
Bilder som får mig att förstå hur mycket jag 'tycker om'.

what about flow!?

Strax efter kl 15 kom jag på vem hans röst påminde om, efter föreläsning sen kl 9. Oj, vad jag funderat. Bengt i 'Mammas nya kille' it was.

Men Rolf (wombawomba!? somrig ostsås!?) gjorde bra ifrån sig och om fler föreläsningar var som denna skulle nog inspirationen och ambitionerna öka. Eller så är det bara intressant med klimatologi.

Och trots att jag blev utelåst från mitt rum under lunchen så är det bra. Inget flow (för nu minns jag alla timmar jag studerat begreppet flow och dess innebörd) utan bara en trivsam dag med ett leende och en god feeling. Även om jag höll på att skära fingret av mig och morgonens katastrofala väckning.

Sagan om golvet som skakade.

Detta är ett inlägg, bara för att jag vill visa min uppskattning åt grabbarna som renoverar en trappa ner. Åt helvet inte!
Fyra minuter över sju drogs det igång, precis under mitt rum, jag vet inte vad det gör men de driver mig till vansine. Känns som att hela sängen vibrerar, högt irriterande ihållande ljud och det enda,
det enda jag verkligen bara vill är att få sova till klockan ringer.

Jag undrar hur dagen blir!?
Föreläsning 9-16.
Tack KBAB, tack!

Och tiden som bara fanns där gick mig på nerverna så jag tog en promenad, ut mot den mörka skoterleden och stjärnorna. Vände tillbaka och "gena" rakt över, upp mot Terrassen i djup besvärlig snö och hade det riktigt trevligt.
Sen hände mest ingenting, följt av de glutta vi film och nu är jag sådär oförskämt inte alls trött.

Vissa dagar flyter på med ett bättre flow, sannerligen inte idag.
Försovning, ägget smakade verkligen äckligt, halka i korridoren på en blöt fläck med flippfloppen och rakt ner på alla fyra. Två blå knäen och lite lättdryck till min lycka men hälften hamnar på golvet och resten skvätter upp i ansiktet när jag dricker (hur kan de bli en svallvåg i ett glas?)

Nu är det att vänta på att någonting ska hända, efter felanmälningarna om toalettlyset, alla de där hakarna på divers fönster och element. Snart kanske den arktiska kylan lämnar mitt rum. (fast egentligen är det varmt, tack vare den vänliga och underbara själven som låna mig sitt element)

Och jag förstår inte att folk börjar snacka om vår, när snön är som mest underbara och verkligen inte slutar fallla. När temperaturen dag från dag pendlar mellan -15 & -30.
Drömde om stränderna nere vid Knäckehäxans hus och Stenshuvuds nationalpark. Att möta våren där, vid soluppgången över Brösarpsbackar med gullvivor i full blommande och doften av äppelblom, det hade varit fantastisk.
Men vinter är här ett tag till och jag gillar't!

Skriver förhoppningsvis snart raporten om GPS grejerna vi fixat med under förmiddagen. Men innnan dess ska jag iväg och slåss med andra simmare.

if you got the time.

Det finns så mycket här uppe som jag skulle vilja berätta om. Inget om att jag fram till ganska just nu lekt med modellera och skapat små figurer som egentligen inte är så söta utan mer ser lite ut som snoppar.

Nae, inget sådant utan mer om att mörkret inte längre är så mörkt.
Att stjärnhimlen här uppe kan visa sig som den starkaste och klaraste jag någonsin sätt.
Om norrskenet.
Att ibland sitter vi om kvällarna och spelar gitarr i allrummet, att vi har ett program vi följer varje vardag.
Att jag har bastat så pass mycket att huden börjat torka ut (eller så är det bara den låga luftfuktigheten här uppe)
Jag vill så gärna berätta om den där gången när jag min känga brann eller när vi hälsade på renarna.
Eller natten under granen.
Att min kost har börjat bestå mer av bönor och grönsaker än nöt&griskött är jag mer förundrad över än någonting att berätta om.
Att jag inte har köpt bröd på flera veckor utan bakar allt själv.
Berätta om hur mysigt det blev med dubbelsäng i rummet och om hur bra jag har det här på Skytte.
Hur nära dom är, de där som får mig att må sådär lite extra bra.
Om fjällen som känns så nära att man bara vill sträcka sig ut och snudda vid dem
Att jag fick en fisk, när vi pimplade.
Men att berätta om snön som faller, som har fallit sen i slutet av september behövs inte, för det snöar i resten av landet också.
Men jag vill säga att livet här har börjat rota sig och förväntar sig att stanna över sommaren.
Att det var mer än en vecka sen jag var i klätterhallen och jag saknar det, att simma dövar inte längtan efter känslan av klättring. Men simma gör jag ändå, flera gånger i veckan, långt.
Att turisterna går omkring dubbelt så påpälsade som vi.
Att min granne idag undra om jag skulle ut och hugga ved, pga min outfit.
Hur skönt det är att gå i lågskor till konsum i snövirvlet och lyssna på hög musik.
Om den där gången vi var på äventyr.
Eller fotopromenaderna.

Jag skulle vilja berätta om alla fantastiska människor jag mött, som jag mer eller mindre känner nu. Men det skulle inte hjälpa, man behöver möta dem här och nu.

Och jag vill så hemskt gärna berätta om hur mycket jag skulle uppskatta om någon kom upp på besök.


Men jag har inte riktigt tid....
(och har aldrig tidigare klämt in så många "jag" i ett inlägg. Det känns konstigt)

när äventyret hägrar i horrisonten

Addnatureprylarna dök upp idag, lite som julafton/födelsedag att få öppna och titta på sina nya tillhörigheter. Jag är nöjd med min nya "kettle", jag ska bli en ordentlig kaffedrickare och sitta på fjället i alla väder med min kanna och min lilla eld. Fantastiskt. Och medan jag sitter där och sörplar kaffe ska jag blicka ut över vidderna, upp mot molnen och mumla för migsjälv "ja de där jetströmscirrusen tyder på att vinden kan komma att öka inom sisådär en 9 timmar. Sicken tur att vindsäcken är med" Så fortsätter jag min naturupplevelse på fjället med "kettle" och mina nya kunskaper om väder (som boken kommer ge mig)

Åh jag ska minsann kolla på turskidor i veckan. Jag tar med mig min optimism och lämnar de trasiga knäet där hemma.

I want to know, have you ever seen the rain

I want to know, have you ever seen the rain

Coming down on a sunny day

at the end of a month, not like the others.

Så har även januari passerat förbi och veckorna bara sprang iväg. Så fylld av bra saker att jag inte riktigt hann med och nu står man här, i februari utan en aning om framtiden.