Kidz of babylon - Run from the policeman

Onsadg, vilken dag. Väckarklockan ringde strax före åtta, ringde å sjukanmälde mig och somna om. Vakna med huvudvärk.
För att svara på Sandras fråga:
Jaaa, e du med sjuk eller? eller brast orken?
Båda delarna. Det är någonting som går, influensan eller liknande. Förberedd på att de skulle bli blåsigt och nederbörd idag övervägde jag risken för att dra på sig något än värre än en liten förkylning.
Så idag har jag suttit och kollat på resor till å från Nice, samt båt Nice-Calvi. Jag tänker miljövänligt. det tar längre tid med tåg men är billigare än flyg.
Åh vad ja är sugen på att åka och ja ska ge allt för att komma dit :) Det ska bli mitt PA arbete.. hoppashoppashoppas

Karl dissa mig å träningen för körskolan.. stryck borde han ha, skämt åsido.
Men så blev ja ensam tränare än en gång. Fem rara små barn.. Idag funka det, men de är aldrig roligt att va ensam tränare.
Cissi lär jag väl inte få se på länge, de var sjukt länge sen ja såg henne. Från så tajta vänner till att det nästan bara är ja som hör av mig... less blir ja på det.
Tillbaka till träningen, påvägen dit hade någon råkat ut för en trafikolycka, påkörd av en bil. Ajaja. mer och mer börjar ja tänka på det, andvänd för fasiken reflex, rädda din egna hälsa


Tim ringde :) ojoj, den grabben kan man inte sluta tycka om.
Sen kort där efter ringde Edvard, vi kom fram till att både Tim å Spencer ligger i eksjö, ojoj.
Gosch, än mer sugen blev ja på sommarens resa, det är ett halvår ditt. De kommer bli fett bra :)

Snöar gör det också ute.
Å längta till på fredag.
Massa mys :)
Y

skogsabstinens

"Jag skulle ta bussen ut från betongen så långt som man kan komma och när ja inte längre kommer länger bort med den skramliga bussen skulle jag cykla avgasfritt genom de mest vackra landskap du kan skåda tills vägen tog slut. Då skulle ja springa genom de mörkaste och snårigaste skogarna tills det ända som skulle hindra mig var berget. Då skulle ja klättra till bergets topp, jag skulle ge allt, låta huden skavas bort från fingrarna. Jag skulle sitta där, se ut över den värld som alla andra just då befinner sig i, jag skulle begrunda tankarn, låta stämningen sjunka in. Jag skulle ligga där under himlen långt bort från stad och betong, långt från stress och dömmande och se molnen sakta skingra sig, solen sjunka långt bortanför horrisonten och färga den i de mest drömmande färgerna. Jag skulle se stjärnorna tändas på himlavalvet, en efter en, miljontals.
Jag skulle andas den friska och kyliga nattluften."

Ge mig skog, natur och lugnet som man endast kan finna där

inte en helt vanlig måndag

Pablo Moses - A Song

Som ett mullrande åskväder dundrade huvudvärken in under färden hem. Lika snabbt som ett sommarregn upphör, försvann huvudvärken. Men likt marken fortfarande är våt, likt det glittrar i de våta gräset ligger huvudvärken kvar där bakom någonstanns och lurar.

Vakna i morse, åh vad ja ville döda väckarklockan, och när alarmet på mobilen ljöd ville ja bara slänga den i väggen. Inte nu.. ville bara ligga kvar under de varma täcket.
Men just då väckarklockan ringde första gången lugnade ja ner mig lite, när ja slog upp ögonen, när ja såg att du låg kvar :)
Frukost på sängen varu verkligen värd, du är värd mer.
Panik över att ja trott att ja tappat nycklarna när vi satt på bussen ner till stationen. Väl när ja trodde de va så illa att ja måste åka tillbaka hem och gått på bussen känner ja i den ända fickan, den ja aldrig lägger någonting i och vad ligger de, jo om inte nycklarna. gosch vad ja skrämde upp mig själv.
Vidare me pendeltåget och precis innan mjölby blev det puss och hejdå, jag klev av och iväg for tåget och Tim mot tranås vidare mot eksjö... suck.
två timmar i mjölby sen vidare mot vadstena, hann panikplugga och yes, i did it.
Så sjukt lättande när jag klarade "förarbeviset" i navigationen. En suck av lättnad.
Av 75 poäng skulle man ha 60%, men i provet fanns fem olika delar och på var och en skulle man ha 60% rätt.
Nu känns det skönt.
Så mycket jag oroat mig.

Nu äre dags att börja träna igen, iväg till klätterhallen.. Nu äre på riktigt och nu äre seriöst. Ska inte hålla på att larva med samma gamla leder, här ska vi höja oss till nästa nivå.

Y en hel massa
kärlek

"Jag har funderat på en sak"

Snö, det var länge sen jag hörde snön falla så varsamt, så stillsamt trots blåsten.

Kanske blev jag bedövad av att äntligen var ute igen.

Snön som fallit på tältduken hade under natten utbytts mot regn och till morgonen upphört. Hade jag fått hade jag stannat kvar i tältet minst en halvtimme till. Så varmt och så skönt att sticka ut ansiktet ur sovsäcken och mötas av den kalla luften och sen återvända för att värma näsan igen. Inget går upp emot att vakna utomhus.

Kylan var påtagande när de ytterkläderna som legat utanför sovsäcken skulle på. I dunklet rev vi tältet och på skidorna tog vi oss tillbaka till vandrarhemmet.

Gröten var lagom kall och lagom slut när vi kom till frukosten. Med bussen upp mot Hovfjället och första gången i mitt liv stod ja på ett par utförsskidor.

Den där smärtan man känner när man ramlar och slår sig går an, och när man gör det andra och tredje gången på samma ställe, men ja klara mig hyffsat från vurpor i vilket fall. Men så kommer man till den där gången när man slår sig en sista gång ordentligt på det där stället, precis under knäskålen som man måste ta och samla sitt sunda förnuft. Hur lite man än gillar att ge upp, hur mycket man undviker att göra det så bör man vid en viss gräns göra det.

Inte nog med att andra dagen vare turskidor, stor ryggsäck och isiga backar gjorde ja den där vurpan jag helst ville hoppa över, den som fick mig att inse att kanske ska ja ge upp nu, hur gärna ja än vill kämpa vidare. Men när knäet säger ifrån, när huvudet dunkar och illamåendet börjar komma får de var nog. Jag får känslan av underlägsenhet när ja tvingas bryta. Varför gör jag det?

Efter middagen igår for vi så iväg mot hemmavida trakter. Jag sov nog största delen av de där fyra timmarna. Huvudet och knäet dunkade sannerligen inte i takt, varsig till varann eller till musiken. Med svante till Berg och sen med Saras far till Simon&Johanna.

Natten blev inte mörkare än vad den gjorde sig i de klara månskenet.

Någonstanns där blev allting för mycket och ingen vet hur mycket de kramarna betydde för mig just då. trots att du kanske inte förstod orsaken så var det nog den ända som kunde få de att kännas bättre.

Ja tycker de kan bli sommar snart, men långa varma nätter, mygg, sol och absolut inget plugg och inga stora och tunga krav

Morgondagen är upplaggd såhär:

Plugga navigation.

japp så enkel var den dagens planering.

bissart känns det och det är så sjukt mycket som ska göras med skolan, prov, inlämningsuppgifter och redovisningar inom loppet av två veckor, sen kommer praktiken i tre veckor. Men de är inte bara skolan som sätter käppar i hjulet.

ja saknar någon att prata med.

vart tar alla vägen när man behöver dem?

Ymed kärlek

på vandrarhemmet

snön faller utanför fönstrerna här på vandrarhemmet. Tror de eller ej men de är en vit vintervärld utanför. Inkvarterade i rummen och middagen är precis äten (21.30) de var nio, tio timmar sen senaste matbit.
Kvar på skolan är skinkan som vi skulle ätit och likaså de mesta av laktosmaten.
Meningen var att jag skulle sovit ute i tält i natt, men de känns osäkert då jag nu sitter med den tjockaste tröjan och några där till och fryser. Vänligheten själv, Niclas låna ut datorn. Varm är'en.
Så nu vet ja inte direkt hur de blir.
Diskussion om kaffedrickande och samling om tio minuter i ett härligt kaos av skidor, pjäxor och hjälmar.
Kallt äre och ja saknar faktiskt Tim enormt mycket.
Imorgon äre utför som gäller.

puss
/ebba

packad och glad

Jag blir alltid lika irriterad när ja ska packa och alltid lika fundersam över om detta verkligen är nödvändigt att ta med, har ja glömt någonting. Och juste, pappa kommer allt som oftast och säger vad han tycker och kommenterar lite grejer, för de e ju alltid han som ska ha rätt, för han har ju större livseftarenhet och har vart ute i skogen betydligt många fler gånger än mig, så han kan ju. Visst har jag fått många bra tips, men ALLA är inte bra. Jag kan ja också och jag vill göra de på mitt sätt. Jag har lärt mig av min envishet och fel ja kanske hade kunnat göra rätt från början. Men nu ser min ryggsäck ut som en dräktig ko, jättetjock. och såklart äre sovsäcken som tar mest plats.
Imorgon ska ja bära kon på ryggen, pendeltåg å buss. Folk tittar alltid lika mycket på en. :)
kanske äre min dräktiga ko ryggsäck de reagerar på. haha

Imorgon eftermiddag drar vi till hovfjället med nf:arna. Ja de kommer bli kul. Sova ute, de blir kallt å snöigt utanför sovsäcken :D

beställningen av skoltröjorna är lagd på lådan nu, snart äre slut med allt detta jobb. å snart får ja mig en tröja
/ebba

ingen deo ingen data

Aldrig mer, aldrig mer ska ja panikcykla till stationen.
Jag vill lova mig själv det. aldrig mer.
Nån stanns blir jag arg på mig själv att ja inte kan hålla tiderna.
Men cykel är ända utvägen när man missat bussen.
De blev en kylig och snabb sväng ner till stationen. Man säger ju att vinden får kyleffekten att bli värre.
De mest positiva med denna tur var nog månen som kunde skådas, stor, varm och vacker.

Imorgon åker vi till hovfjället med nf05, och fredag, på något vis måste ja se till att de funkar på fredag att komma ut till "vildmarken" igen :p

Håltimme på håltimme.
Trött å seg.
Men än är allt bra :)

it´s blowing in the wind, i´m in love

åh, det har vart mys, hela helgen
ända fram till idag. massa :)
bara tråkigt att åka massa buss, men de vare verkligen värt
att få vakna upp hos dig.

Och måste bara säga, linnea,
du är typ jättebra.

Idag är de bra. grymt trött, men ja är inte bitter för det. på bra humör liksom. Å de ska ni veta, de borde inte va så när man haft bosse i tre timmar och att ja knappt fattar vad han snackar om å att vi har prov på allt de där vi gått egenom förra terminen nästa måndag.
De är väldigt, väldigt mycket som händer inom den närmsta veckan, men ja ska klara mig igenom detta med ett leende på läpparna. För ja ska ju lära mig å åka skidor utför M haha.
Har ni inte kramp i skrattmusklerna innan kommer ni ha de efteråt, och sannerligen ja med.


med kärlek Y

musikhysteri & lugnet innan stormen

jag har nog saknat fredagskänslan, glad hela dagen och hela dagen har vart sjukt bra.
toppa lite med MVG i natur&friluftsliv A kursen. svante däremot hitta inte mitt prov, illa, men tack för betyget. Andra MVG av honom :P
Jag lyckades även med att helt utan att vara medveten om de sprida en halv flaska hårmousse i min haglöfsrygga, 10 poäng till mig. ja också så den poängen ja fick av tim och han hade visst gett sig själv 10 poäng bestämde han enhäldigt, just därför att han är 1 år och 8 dagar äldre har han utsett sig själv till dommare. Dock så leder jag då med en poäng. gottya
Så härlig du är, gillar dig :)

Med corren i morse kunde man läsa i C delen (corren fredag) om bla Laszlo Winnterdräkt med låten "Lasse Winnerbäck och jag"(http://myspace.com/laszlolaszlo), låten "I´m so good" Sune Al Frisyr (http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=185365940) och dessa grabbar. helt fett grymma musiker som gjort de hela lite mer underhållande http://youtube.com/watch?v=WOQaK7NHY-4&feature=related... fast låten I will survive är helt klart värd att lyssna men lik väl kolla på.

Ikväll äre P3 Guld med Ankan som programvärd på Teve, de vill ja inte missa. för idag blire nog bara en hemma kväll.

Over and out.
ebba björnen

på samhällslektionen

alltid när man var liten såg man upp till de äldre inom olika aktiviteter. Åldern spelade inte dirket någon roll men de var äldre och de visste vad de gjorde( i alla fall trodde jag det.) det var inte de äldsta som man hade all den där respekten för.
Nu har jag själv försatt mig själv i den possitionen.
Nu är det jag som är den där, inte den äldsta utan en av de yngre bland ledarna och de ser faktiskt upp till oss. Inte hade jag tänkt på de på det sättet förut men de framgick igår. Och att jag har mer inflyttande bland föräldrarna än jag trott.
Plötsligt var det jag som stod där med ordet i mina händer. Min uppgift att leda och att se till så att de funkar. Sen att föräldrarna frågar mig vardagliga saker, kring klättringen, betalning och sådant som jag själv de bara anfrötrodde till tex Paul.
Innan kändes det inte helt stabilt att hålla i juniorklättring träningen.
Men de funka :)

Morgonen var rysligt seg och hade jag vart normalt störd hade jag inte valt att gå upp och sätta mig på pendeln, hade jag inte vart så lagom störd som idag hade jag då sovit länge...
Bussen var knökfull när vi åkte från mjölby och jag å Karl lyssnade på godmorgon östergötland på P4 å direktsändningen från Mjölbyresecentrum. wow, haha.
De mest underhållande va nog när en liten tös påstod att hon pratade stockholmska och östgötskan bara klangade ur hennes mun när de intrervjuvade för "Sveriges skönaste dialetk"

Nu ska ja ut ur bunkern till Linda och vi ska minsan sälja en hel massa skoltröjor idag, verkligen prakata på folk.. HAHA

Idag känns det bra.
//ebba

en zooapa

positivaklubben har haft samnträde och här med bestäm att någonting måste göras.

jag känner bara att negativiteten strömmar över mig. praktiken i ramundberget, Lkkjuniorträningen ikväll, helgen, navigationen, fritidskunskapsprovet... and so on.
Varför? jag vill inte gå omkring och deppa, klaga och vara irriterad. om man tar och vänder på allting, vänder på det, från negativit till posititvt så gott det går.
Vad gör det att lägga ut 2000 för mat i fjällen, ja för pengarna får jag igen.. kanske blir ja glad dagen de kommer.
Kanske har jag tur att någon mer tränare dyker upp i kväll. annars får ja ta de själv och se de som någonting som stärker min roll som tränare.
Åker jag iväg med DS till västerlösa blir det säkert roligt väl där.
Jag har en chans att klara VHF och ¨Förarintyget och gör jag det kan ja luta mig tillbaka. and so on and on.
kanske har man fått en dänga av prstationsångesten :P

Onsdag eftermiddag om en vecka åker vi iväg med nf05 och åker skidor till fredag. Och självklart krockar de med johanna, simons å tims "bal på slottet...." gosch ja vill ja vill.
Jag måste se till att allt klaffar och att ja inte står på öronen och bryter någonting i backen.

Nae, de bästa när man har en massa tankar i skallen är att ta fram gitarren, i bästa fall om ingen är hemma elgitarren, dra på hög volym och skråla.
Jag blir nog ingen rockstjärna men glad blir jag av det. :D

men kärlek
äbba

to be there

Det är tunga moln som vakar över östgötaslätten idag där jag med expressbuss far över slätterna. Det var länge sen jag förlorade mig i vardagen, måste vart under katedraltidens senare delar. men de här är inte likadant.
När försvann de där som drev en framåt sådär jättemycket. Ibland går man omkring och intalar sig själv att allting är bra. Ja, för varför skulle det inte vara det?
Jag vill bara hinna med migsjälv bland allt som ska presteras och göras.
Kunna få välja vad jag vill göra.
Det finns stunder då man önskar att någon bara fråga hur det stod till...men dom kommer inte när man behöver dem.
Är det att jag själv oroar mig för framtiden. de kommande veckorna. hur kommer de vara om nio? eller i sommar?
Jag har aldrig känt så förut och de känns helt wierd.

Idag är ingen bra dag och jag vill inte göra den tråkigare genom att sitta hemma och trycka. Bara jag får någonting att göra brukar det kännas bättre.


Sluta vara bister, ryck upp dig
tomrummet mellan de sällan skådade dåliga dagarna är endast fyllda med de bra och positiva :)

Lunch: kycklinggryta Mårten

jag blev inte dirket förvånad när carro inte dök upp på navigationen idag, ja eller gången innan den, eller gången innan den. Oktober vare senast jag såg henne.
Kanske var det en lättnad när jag träffa på babsan i trappen och en tio minuter en kvart bara försvann från navigationslekionen.
Fick chansen att prata ordentligt om praktikplatsen och om vad jag själv tycket, om carro och allt.
Så, om carro inte dyker upp eller ska med till Ramundberget så får ja åka till Salto vilket känns ganska skönt att höra. då slipper jag i vilket fall att vara själv och på något vis så önskar jag att carro inte följer med. De känns när ja säger så men jag tänker nog mest på mitt egna bästsa då och min vilja att få en bra praktik.
I vilket fall blire vad jag gör det till.

Natur&friluftsliv B blir av i sommar och de va inte förens micke nämnde de som jag reflekterade över att vi faktiskt inte måste vandra i fjällen utan kan tex paddla en vecka. Fast fjällvandring låter inte helt fel.

Så äntligen har jag bestlutat mig för vad jag vill göra för projektarbete och det är jag själv som har kommit på att jag vill göra det. Gosch, annars brukar de vara så mycket som påverkar en.
Att ägna mer tid till att lägga upp en plan för att lämna den till Marcus känns mer stabilt än att jag borde plugga Navigation.

åter till verkligheten.
/ebba

om de bara gick lite mer som man ville...

vinterfjällpraktik v.7-9 (alt 8-10) det är den som snurrar i skallen som gör mig osäker å irriterad. Men varför?
Ramundberget kan verka bra men jag har själv fått det att låta så negativit. Laga alla mål mat själv i tre veckor, sova i personalrummet, för jag liftkort eller måste ja betala för de själv. små som stora barn i de samma fenomenet som dagisverksamhet är vad jag får ut av vad jag läst på deras hemsida och vad barbro sagt. Det känns som att jag inte får någonting för att vara där.
Storulvån var min första önskan och jag fick disspans till den 10 december för att få svar som aldrig kom därför att jag skickat ett mail i slutet av november då han var tjänstledig. Han borde fått mejlet ändå.
Gjorde ett nytt försök och nu ska han återkomma med svar och de kunde finnas en plats. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det för jag är väldigt osäker på om carro äns kommer dyka upp och dyker hon inte upp i skolan lär hon inte få göra någon praktik och det leder till att jag står ensam kvar på mina två ben. men dyker hon upp, mot alla odds äre schyst att dissa henne då?
Jag vet inte hur många gånger jag har hört att det är bättre att vara två än ensam. Och jag tycker det är sant. Då har man alltid någon som kan känt längre än förhoppningsvis de nya kontakterna man knytit på praktiken. Det är en trygghet och jag vet att jag troligtvis skulle behöva den, kanske inte om de gälde några dagar eller en vecka, men nu är det tre.
Saltoluokta - hur jag än tänker så vill ja inte åka till lillramis. kanske är det för att jag sabbade min dagispraktik (vill inte gå in allt för mycket på det men handledaren var van vid barn å fritisdspraktikanter om de kankse säger vad hon hade för krav) och att jag inte passar ihop med fenomenet dagisverksamhet. Men saltoluoktas familjevecka i somras gjorde så stort intryck på mig att jag gärna skulle vilja göra det igen, i vinterskrud. Kan nog vara så att jag känner mer trygghet där, de där två veckorna i somras gav någonting. jag vet att jag får en säng och att jag får alla mål maten om dagen och jag vet att ja kommer överäns med personalen där.
Men jag vet inte hur Barbro ställer sig till detta. men det var hon som sa: - jag hoppas att du inte får någon plats på storulvån för vi vill gärna ha dig på lillramis. de vill gärna ha elever över 18.
varför rör det upp allting när hon säger sådär. irriterad blir jag.

Bilddagboken ligger nere. det känns faktiskt ganska skönt, kanske inte anledningen till varför den ligger nere.. jag andvände en gammal mejladress när jag skaffa den för dryga 20 månader sen och vad jag hade för adress å lösen till den kan ja då ej påminna mig själv om, så nu kan ja inte komma åt de nya lösenordet och alltså inget mer bliddagbokandes för mig, om jag inte
mot allt förmodan skaffar en ny...

Jag är trött och förkyld. Gårdagen var verkligen jobbig då halsen värket, värmen värvades med kylan och snor :p men inte i några överdrivna mägnder. i stort sätt hela dagen låga ja under täcket hos hjärtat å agerade teve nörd. :) måste säga att jag var ganska bra på det.
tack ska du ha för att du är så bra.
lite för bra. Imorgon blir bio för att se Arn. :)

Helgen ska va slapp å ja ska överkonsumera teé och havreglass med pepparkakor.

Lite minnen från sommaren.

Trevlig helg
//äbba

halstabletter&magknip

vilken dag.. trodde inte de skulle bli mycket av den.
samhällB är tråkigt, likaså företagsekonomin, men Linda förgyller jämt den lektionen och idag med lakrits :) thihi. jag bjöd på halstabletter.
Jag tål inte äppelsyra. gosch.

Sen kom den bästa och finaste och jag fick skjuts hem.

Imorgon ska klassen ut till ombergsliden och kolla på "anläggningen" och imorgon tar jag bussen till bushen å bjuder dig på fika, som ja nästan lovade :D

Har nu mailat till storulvån, jag vet att det är jäkligt sent, men de känns inte bra att hamna på lillramis.. känner att man bli utnyttjad, då vi inte får någonting annat än att sova och laga vår egenköpta mat i personalrummet.
idag är ja inte bitter, idag känns det bra.

sorben regna bort

efter att ha gjort mest ingenting och att fikan blev inställd på stan tänkte jag att ut kan man väl alltid gå. väl ut började de regna.. så då gick ja till ica för att köpa sorbet, men då var sorbeten slut.
Snön regnar bort, orken har flyttat hemifrån och imorgon börjar skolan, alltså börjar pendlingen. Tror man kan kalla det uttråkad, en sinnesstämning som förekommer när man inte finner något som roar en. Då man känner sig ensam i störtsa allmänhet och de bästa jag kan komma på är att läsa eller glo på dumburken.

Äntligen har "My name is earl" kommit tillbaka på måndagskvällarna. Lite havreglass på det så överlever jag nog kvällen.

det är ni som är de konstiga, de är jag som är normal

Visste du att laktosintolerans beror på brist på enzymet laktas och att detta är ett normaltillsånd för majoriteten av världens vuxna befolkning. Och i de felsta asiatiska länder oftast 100%.
Undantaget är ganska typiskt att de gäller oss i Norden (surprise) med undantag för finländarna dåh.
Grejen här är att vi producerar ovanligt mycket laktas och det är laktas som bryter ner laktos (även nämnt som mjölksocker som är en kolhydrat) till sockerarter glykos och galaktos.
Och antagligen beror det på att vi här uppe i vackra nodren tillverka så mycket laktas är nog för att vi redan som spädbarn föds upp på mjölk och bröstmjölken byts oftast till komjölk..
Så jag skulle kunna säga att jag är mer normal än de flesta andra här.
Om det nu är de jag lider av :S



känner mig ganska tråkig idag & vet inte riktigt vad ja ska komma mig för att göra. Om jag nevöst kollade ut genom fönstret för att se om snön låg kvar i morse kommer jag göra de imorgon också. jag vill verkligen att den ska ligga kvar, någon vit vinter tycker jag allt att vi borde vara värda.

Lite mat på dethär sen vet jag inte riktigt vad ja ska hitta på.

Lev väl
/ebba

för det var ingen snö i göteborg

Det är precis så att det svider i händerna när jag sköljer dem under varmvattnet. Efter fyra timmar i silon i Tranås har jag kanske lite rätt att beklaga mig, men bara lite. Rysligt kul vare minnsan. Känns som att de var evigheter sen jag klättrade så mycket och de var faktiskt länge sen jag klättra seriöst överhuvudtaget. Imorgon blire å betala medlemskap å tjoffsan så leder de till en hel massa klättring i Linköping. Det är de bästa jag kunde andvända julklappspengarna till, dessutom räcker det ända till nästa jul å lite till :D
Ja, nu ska ja skaffa fina muskler å bli riktigt bra.. denna gång är'e än mer seriöst än förra året. Bara knäet kan låta bli att skada sig igen.

Ojoj, vilket lov sen då.. visserligen är de två dagar kvar men de som gått har de inte vart mycket fel på. Ska jag vara uppriktig så längtar jag till tisdag...
Andrea kom hem på besök, gick en massa på stan.
Jul var lugnt och trevligt.
dagarna därpå bjöd på lite klättring i norrköping, besök hemma hos andrea. Vad jag saknat henne.
Sen blev de med buss ut i till huset vid skogen, och snö kom de även där och på nyårsafton vare också.
2 januari tog en låda på hjul mig ner till göteborg. Träffa Schägg. oj vad kul jag hade. Linda dissa mig :(
Ett rent äventyr var det att ta sig ut till partille gå av på rätt station. men väl där träffa jag jonte och kajsa. Ni ska ha ett stort tack. den kvällen blev det paj och tror det eller ej fixa spencer pajdegen å köttet :P och han ska jobba på donken, haha. Edvard hann jag träffa en stund, efter hemköp försvann han meed sin banan, köpt för 1.5o, och de verka kunna bli något av klättringen som han vart så fast besluten om att vi skulle ge oss på, men djupt besveken blev jag då jag träffa han på hemköp dan efter. ja då hade han redan vart å klättrat utan att höra av sig som vi sa dan innan. En klump i magen å besvikelse. jag blir aldrig klok på denne. sen såg man inte mer av han. vad ska man säga när de beter sig så, jag bara undrar lite fundersamt.
Fredagen var tyvärr så att jonte jobba, fotonörda lite :) så jag och kajsa gick på universeum i stort sätt hela dagen oh de var riktigt skoj. tycker om kajsa mer och mer ju mer man umgås med henne, och likså äre med jonte.
Nu två är dessutom sjukt söta tillsammans. Tack för att ni tog så väl hand om mig :)

6 veckor kvar, sen stundar fjällpraktiken, prata lite med min kära moder om det. Jag är inte alls lika pepp länger på att åka till ramundberget, eller jag har nog aldrig vart pepp på det och det känns lite sent att söka ny. men jag ska göra vad jag kan, ska verkligen göra de bästa av det här... men snälla inte lillramis, inte mer dagisverksamhet, även fast det är snö så är det inte mycket för mig.

Inte många dagar kvar tills man får träffa hjärtat igen och jag kan verkligen inte fatta det, att det är så här mycket jag tycker om dig och det känns nästan ofattbart.


//ebba

totalt himla fantastisk är'u

bland guds mjäll och drinkar

på ondo och godo paja simons bil häromdagen utanför norrköping, räddade blev de av sara, guldstjärna till dig.
så deras planer om nyår i sandviken blev något justerade.
så, när gud ruskade sina mjälliga axlar satt jag på bussen ut mot vildmarken, påväg hem till hjärtat.
Hemma hos Simon och Johanna finge vi blåa välkomstdrinkar, som uppföljdes av deverse andra drinkar. Rådjur till middag var gott och fin fint.
Efter överläggninar av simon och tim på övervåningen skulle nu en slags kamp ta start.. vi hann med "med andra ord" och självklart vann jag och johanna över tim, simon och fredrik.
Någonstanns här börjar alkoholen göra sig påmind och påväg mot bebyggelse, om jag kan kalla de så halka jag omkring på den snöiga vägen. ännu inte så farligt.
tolvslaget kom och de gick, lite osäker på när de verkligen var då kyrklockorna inte övernstämde med min.
skålandes blev det och balansen inte lika god. raketer och massa leendes. någon timme senare gav vi oss åter tillbaka mot huset. lite då och då kom en bli, och utan reflexer tyckte simon att vi skulle ner i dikte varje gång.. de var inte med min mening riktigt att ramla, men kul åt de hade jag och lagom med skrattet kom hickan som verkligen höll i sig.
fredrik bjöd på efterrätt, sen blevre film å någnstanns där, krin fyra fem somna jag.
störtskönt firande.
tack alla som gjorde det till vad det blev.

tack hjärtat, jag gillar verkligen dig :D