what about 2009?

Startade 2009 med tzatsikimackor någonstans ute på den Östchötska landsbyggden. Facebook börja krypa in i våra vardagsliv och vi åkte till Kläppen, alla NF-elever. Det var slutet på ett helt knä.

Februari bjöd på stenhårt pluggande och jag bjöd februari på många skratt tillsammans med klättergalningarna i Hangaren.

Fågelskådartävlingen var i full gång, Tim tog med mig ut till Roxen och vi studerade fåglar, åt plättar och drack varm choklad på en frusen brygga.

Invigde månaden med en tur upp till Jämtlandsfjällen och hela NF06 ut bland snö och höga berg. En hel kvälls snöbivacksbyggande, en natt med en exploderade gasoltub och fjällräddningen. Ett äventyr som kan sammanfattas med "vi hade i alla fall tur med vädret".

Fyllde 20 år. Besökte Västervik med Björn och Mattias, deltog på SKF tränarutbildning nivå 2. Full av inspiration och många timmar i klätterhallen, men fortfarande något begränsad.

Fredrik och jag åkte upp till Salto och under tre veckor tillbringa vi dag som natt där. Praktik. Sågade is, byggde en snöbar, snösoffa, bekanta mig med nya trevliga individer, firade påsk, åkte skidor, lärde mig köra skoter och gjorde det nästan varje dag. Åt hjortron till frukost, varje morgon. Njöt av värmen i vedbastun, badade isvak, njöt i solen och kunde höra snön smälta. Snöstorm och snöskoäventyr med Cristoffer till dom "små" stenarna vid Lulep. Äventyr.

Och lagom till att man kom hem slog vitsipporna ut och solen värmde så pass mycket att det blev premiärklättring i Ågelsjön.

Än mer klättring i Ågelsjön. Bob Marleys minneskonsert i Blacka. Tog Dykcert, paddlade tre dagar med Tim genom Sankt Annas skärgård, slackline kväll hemma i Berga med underbara LKK-människor. En fantastisk eftermiddag i Hamnparken, balklänningar, jordgubbar, sol och fotografier. En kväll på slottet och en natt tillsammans med dom där som efter tre år snart skulle försvinna åt alla håll...

Gjorde mitt första dyk med cert vid Stora Lund, Vättern. Samma vecka tog jag studenten, en sista festnatt tillsammans. Sen försvann alla till vart de en gång kom ifrån, till vart de var påväg.

Flyttade ut mot Slätbaken, ett stenkast från Stegeborg och äntrade en sommaridyll med barn överallt och ansvar. Barn som byggde murar och andra som öppnade sig och jag blev en förebild. Jag fann många nya fantastiska människor som satte spår i mitt liv, liksom varje möte med en ny individ. Fann en ny sida hos mig själv och väggrenar fyllda med solmogna smultron. Långa bad och barfotadagar. Fräknar och så många långa skratt. Klättring, klätterprat och klätterdrömmar.

Jag lämnade sommaridyllen Brevik, fick antagningsbesked om studier och besökte Öland tillsammans med Tim. En speciell resa och en camping intill scenområdet, funktionär, livemusik, redstripe och mycket reggae. Sommar som bara den. Sommarens värsta åskväder och endast en tältduk som skydd. Fest på stranden till än mer reggaemusik (Öland Roots). Vattenpölar.

Klätterdagar med personerna som har kommit att bli som bröder. "borrbullt är livet" en -7 blev sommarens första avklarade projekt och vi kokte majs i öl över öppen eld och sov till ljudet som bara går att finna vid Ågelsjön.

Tillsammans med Jonte cykla jag 2 mil ut till landstället, ut i skogen, plockade 10 liter blåbär och cyklade hem. Solbränd och nöjd.

Tillbringa en del kvällar hos Jonte, då vi kokte sylt och pratade en hel massa om saker och ting som man bara kan prata om, med en vän som han.

Tog tåget upp till Abisko och tillbringa en vecka i den underbara miljön. Jobbade på Fjällräven Classic och det i målet. Trivdes som bara den och var över en dag i Narvik. Blev med tält och förälska mig i fjällen.

R'and'B (mina nyfunna bröder) dök upp i Abisko och vi vandra några dagar över fjäll och gjorde ett fantastiskt vad som kunde slutat mindre lyckat.
Återvände till Linköping och efter en sista helg i Ågelsjön började den stora packningen som blev en 90 liters ryggsäck + 30 liters + dataväska och en resa genom landet, norrut. En förflyttning, en flytt och en start på någonting alldeles helt nytt.

En vecka med Stickan och hans raska kliv, fjällbjörkskog, kalfjäll och en ny social vänskapskrets.

Flyttade in på Skyttegatan (Kiruna), blev bortrövad av SLUSKninjor och nycklade en hel massa växter efter diverse exkursioner. Inventeringsarbete och korvgrillning, fika. Välkomstfest och en vandring genom Lapporten med både sol, regn, snö och blåst. Höstfärger och bowling.

Första snön föll.

Besteg ett mindre berg med Maja, klättrade så pass mycket att fingrarna höll på att falla av och sov ute i kåta och hörde en hel massa dåliga historier. Kröp i gamla gruvgångar med grabbarna grus och vi gjorde en utflykt till Narvik över en helg. Det fiskades och det festades en hel kväll någonstans i utkanten av Narvik. Blixtvisit i Linköping och avslutade månaden med Halloweenfest på Muren och vidare ut i Kirunas kulturella nattliv.

Tog med ryggsäcken, tältet och Mattias och vi gick rakt ut i skogen bakom elljusspåret. Eldade, eldade av misstag en del av min känga och kröp ner i sovsäcken sen och vakna desto senare med minusgrader och nyfallen snö.

Oplanerade helgaktiviteter, glädje och oväntade händelser. En dokumentär om Sverige och SLAO:s första hjälpen i terräng med Fredrik och Christer. Rimfrost och snö. Ett vykort från Afrika, ett brev från Uppsala.

En sol som kämpa för att ta sig över horisonten och som tillslut inte längre fann motivationen. Promenader i snön och fotomoments. Närkontakt med renar, mörker, renovering och en ny granne.

Hemresa och överöst med kärlek. Jul, mellandagar - Göteborg. Galet trevligt i sällskap med Jontha, regn, solsken och träffa till och med Edvard. En lång bussresa tillbaka till Lkpg.

Klättring i kära gamla Hangaren och snart, snart övergår vi till 10-talet.

Knäet är inte vad det har varit och Tims far vann antagligen Fågeltävlingen.

2009 var året då vi myntade uttrycket "allt som inte händer på facebook har aldrig hänt", lite skämtsamt och lite sorgligt. Haha.

Och 2010 får ledorden; rutin och spontanitet.

Någonting som gnager och irriterar. Någonting som inte försvinner som bara stör, tankarna, kanske lite längtan och funderingarna.
Jag går sönder lite, bit för bit och jag behöver någon som behöver mig, just nu. På momangen.
Vart tog allting vägen?
Vart är jag påväg?

Bra -och andra saker som hände och sas i Gbg

- Nu kom jag på att jag är jättetörstig (jonathan)
- Förnekelsen om en biofilm.
- Ljudet av en anka, nej flera, på hemköp.
- Gå i trappor.
- Bestiga små berg.
- Risgrynsgröt och nyponsoppa.
- Äta bara pepparkaksdeg.
- Filmer.
- En jäkla massa te.
- Jonathan och Linnea
- Foxy
- Solsken!

Här ska det ätas och drickas...

När man är i Göteborg, i innerstaden och däromkring ska man bestiga små berg och gå i trappor men hemma hos Jonathan, där ska man minsan äta mycket. Tycker han. Vi dricker mycket te och så dricker vi lite mer te och sen dricker vi kanske lite kaffe och sen än mer te för att skölja ner all mat och pepparkaksdeg vi äter så dricker vi te, kanske lite kall cola ibland.

Linnea är också på besök och det är trevligt. Men det är trevligt här och imorgon åker jag hem, men först blir det en långsväng på stan, jag mot Göteborg.

att bli accepterad av Foxy...

Stratusmoln, tycks vara besvärligare än vad de sägs att de ska vara och vi har bara rört oss ut till Hemköp (desto mer rörde vi oss där inne), men inte längre idag. Bra gjort och jag pekar häpnadsväckande mot marken och utroppar "gräs!!". Och första gången på över tre månader ser jag regndroppar falla från skyarna, hejdlöst och hänsynslöst förintar de snön bit för bit.
I Göteborg, hos Jonhatan och vi var på bio igår och vi såg 'Paranormal activity'*. Jontha beskriver filmen såhär:

"Trots de media hade skrivit och de betygen filmen fått hade jag inga som helst förväntningar på den, den kunde vara bra eller helt katastrofalt värdelös, men jag skulle ändå inte bli besviken. Det var ganska lagom folk i biosalongen, kanske var det för att filmen visats ett tag på bioduken eller för att det även gick en visning kl.23.00. För den partysugne. När filmen drog igång hade lugnet lagt sig och nu var det full fokus; film. Introt till filmen var avslappnat och långdraget och inte en enda sekund av filmen satt man på spänn, eller "som på nålar". Den svenska filmindustrin ger inte mycket väsen i världen av sig, och vi vet också att budgeten för en normalbudgeterad film inte är hög, men trots att det var svenskt och lågbudgeterat var det kanondåligt. Även för att vara en svenskt produktion alltså. Jag lämnade biosalongen med spänningshuvudvärk, kanske hade jag druckit för lite, kanske hade jag tvångsskrattat för mycket eller så smittade filmen bara av sig med huvudvärk."

Vi skratta hejdlöst åt ankan och ingen annan tycks ha insett detta roliga. Avsluta en påbörjad film i morse och fullföljde två till. Jonathan, som i mina ögon är lite av en filmvetare vet allt hur man fördriver en Söndag på ett bra och trivsamt sätt. För besök har vi haft och god mat har vi lagat och Edvard har varit förbi, liksom Colin som jag inte sett sedan CaXmp.
Äter pepparkaksdeg och dricker fairtrade kaffe, jag och min supervän Jontha. Foxy ligger i soffan och spinner(hur gör katter det?)
___________________________
*figurativt namn

Lite bättre än vad man tror

Helt random kom jag på att till min nattsvarta elgitarr har jag faktist ett bra kompliment, min V-amp 2. Leta och leta efter sladdarna och tillslut... Fingrarna är rätt lättröda och med en touch av grått av gitarrsträngar som bara stått och väntat på mig. Jag har inte samma tankar om att sälja den längre, men frågan är; hur ska jag få med den upp till Kiruna?

Tog en långfika med Carl nere på den så stängda gågatan och traska hem i snöblasket och förundras hur ett eller två telefonsamtal helt plötslig tagit mig genom villakvartern, utefter tinnerbäcken, ända fram till ekarna. En kittlande god känsla i magen, men jag saknar mina skyttegrabbar...

Men imorgon får herr Klingberg finfrämande :)

Vad vore väl en kväll på Trägårn? Alldeles trist och tråkig, och alldelea, alldeles underbar...

Den där Märry Christmas

Julgranen är tänd och sprider julmys-stämning över rummet i symbios med teven. Sitter ensam uppe och det enda som hörs är ljudet från en för länge sen bra komedi. Inom en snar framtid kommer det skrälla om kyrkklockorna här utanför och julafton är snart över.
Det har sannerligen varit en bra julafton och mam rädda julmiddagen i sista sekunden med att trolla fram den obligatoriska såsen till potatisen, köttebullarna, prinskorvarna och allt annat härligt.
Överöst med kärlek och lite julklappar som garanterat kommer att göra sig bra norrut. Vi satte nog de flesta replikerna i både program som Kalle Ankas jul, Karl-Bertil Jonsson julafton och Svensson Svensson.
Kan detta vara den högtid på åren där man tryckt in så många traditioner som möjligt, samtidigt? Tycks vara så och lite skönt på sitt sätt att de tryckt in de på en och samma dag.

Och här sitter jag som sagt och mina tankar vandrar hela tiden iväg och det enda jag kan tänka på är....

Yes, i´ve got

the

Christmas-

feeeeeeeeeeeling

Vad väntar jag på?!

Fick låna en bok av André innan jag for ner till södern. Den räddade min natt på tåget och den tycks göra mig ett gott sällskap nu när jag gått och blivit med feber igen. Bara en sådan där feber som ligger och gror, stör och huttrar. LaMontagne sprider en viss stämning och jag som hade kvällen mer än fullplanerad får nu avböja alla erbjudanden och vistas hemma för en gång skull, hemma i det Samulssonska hemmet.

Det var minnsan inte igår.

.

På lördag åker jag mot Gbg, hem till Jonta... åh, som jag längtar.

Ray LaMontagne - Be Here Now

Tillbaka i Linköping och staden är sig lik, liksom människorna. Folk verkar cirkulera i samma mönster som för fyra månader sen, men ändå tycks en hel del ha hänt.

Har varit tillbaka i stan lite mer än ett dygn och är redan så fylld av intryck, hunnit träffa en hel hög vänner och några som jag saknat extra mycket.

"Don't put your trust in walls ..........

.................................Cause walls will only crush

you when they fall"

Påväg...

Det djupblå mörkret har lagt sig och de suddiga konturerna är utbytta mot mörker. Små ljusprickar uppenbarar sig emellanåt och allt är stilla. Det enda som rör sig, det är vi och det är med en hastighet för snabb för tankebanorna, för långsamt för att komma i tid.
Jag har en känsla i magen, som egentligen bara vill vara kvar, kvar där jag lämnade ett låst rum. Vad finns kvar och vad händer när vi inte ser?
Kan man säga att det är här allting händer, där man är, där jaget inte riktigt får tag i tillfället och snillar bort sig i nuet? Måste man bestämma sig och hur mycket kan man egentligen jaga sig själv i känslan efter det där? Pirret i magen, leendet och skratten.

Jag åker tåg. För ett tag sen var det en del av min vardag, kallar man det en vana? Har bytt de korta sträckorna till lite längre och kanske har det hunnit bli en resa, inte bara genom landet utan även genom mig själv.
Varför har jag så svårt att samla allting, att bestämma mig och hur lätt är det inte bara att bre på med ett leende? Kanske hade jag trasslat till det som ett garnnystan som hamnat i klorna på kattungen som förnöjt slår den hit och dit och med entusiasm ser till att det bara blir trasligare och trasligare. Men där jag sitter nu, på tåget, påväg, känns det som att det reds ut.

"Vi ankommer strax till Uppsala"
Jag vaknar upp med ett tryck, inte för att jag sovit så speciellt bra, men när jag kollar på klockan är den nära åtta. Åtta? Tåget skulle ha inkommit till Hufvudstaden klockan 06.45 och det första som dyker upp i hjärnkontoret är "ja, då fick man i alla fall en lite sovmorgon". (hur positivt kan jag egentligen bli?) Står och diskuterar utanför kupén med de två skånska herrarna från Luleå. Båda minst lika trevliga, en student och en från lantmäteriet. Vi är försenade och vi är förtrodda att själva ta oss till informationen för att få en ny biljett till ett annat tåg som ska ta oss till våra slutdestinationer.
Vi äter frukost tillsammans på ett café i anslutning till stationen och vi pratar om nästan vad som och vi har det trevligt och skrattar. När så tåget tuffar in på stationen hälsar vi varandra en trevlig resa och vi går åt olika håll, olika vagnar , olika vägar. Kanske är det som är tjusningen med tåg, med möten av detta slag. För en tid är vi mitt uppe i samma sak, vi diskuterar lika intresserat med varandra, om varandra och vi hinner lära känna den andra bara en liten, liten del och sen helt plötsligt är de borta. Kommer antagligen aldrig att se dessa människor igen, bara minnas mötet.
Och vi vet inte ens varandras namn.

Solens strålar letar sig igenom de tunna molnen emellanåt och sprider ett fantastisk ljus in i tåget. Runt omkring, där vi far fram i 200km/h är lanskapet täckt i vitt. Hade bara i min vildaste fantasi önskat mig en vit jul och jag verkar ha tur.
Jag är mitt emellan hemma och hemma. Mitt emellan norr och söder. Lite mitt emellan nu och då. Nytt möter gammalt.

Den där gårdagskvällen var allt annat än dålig och dötrist.
Och ännu en gång,

they made my day!
...och idag åker jag hem

Det är konstigt, konstigt hur mycket man kan längta efter saker och ting. Till sommaren vill jag ge mig ut på ensamvandring i fjällen, ut på tvåveckorsturen med grabbarna. Och jag som inte äns vet vad jag kommer att göra i sommar, inte äns vet vart jag kommer att göra praktiken i mars. Här sitter jag och drömmer om sommaren.
Vad gör vi då
Vart är vi då och var har vi hamnat i livet?

Jag har i alla fall ett mål till sommaren och vem drömmer inte lite extra när minusgraderna lägger sig och det är minst fyra månader kvar med snö, minst...

Städar ur rummet, packar lite och sitter och trummar på benen. Tänk om man var rik...

Någonslags julstämning

har nog smugit sig in i rummet och utanför, bara snösnösnö sedan i slutet av september. Allt vatten är fruset och vidderna vita, fulla med snö. Sa jag att det möjligtvis kan ha krypit in en aningen julstämning här i rum 211 på Skytte?

Ronan Keating - Fairy Tale Of New York

Elvis Presley - Blue Christmas

Adolphson & Falk - Mer Jul

The Hives & Cyndi Lauper - A Christmas Duel

Michael Ball - Drivning Home For Christmas

Jag har lyckats åstadkomma att fylla två tvättmaskiner sen jag kom från föreläsningen vid tolv. Två maskiner som båda krånglar och det är typiskt, att näsan sticker och rinner. Att man har känningar av feber. Att ena maskinen var med drypande våta kläder och den andra som aldrig tycks vilja sluta fylla på med vatten för att sen tömma, fylla på, tömma.
Två P3 dokumentär (rasbiologoska institutet & hormoslybesbrutningarna) och en tur till konsum.
Kylskåpet är fyllt med C-vitamin och mat så de räcker lagom tills jag åker hem på lördag.
Lördag it is och jag längtar så att jag nästan går sönder.


09.58 på söndag... (Y)

Willy Clay Band - Stay The Night

Saknar den blå racercykel av äldre modell. Jag har alltid vart så glad i dess sällskap, att cykla blir så underbart.

Och nu är det snö överallt och ingen favoritcykel på 150 mils avstånd.

my own place in mine

Har klättrat på trälist,
trälist med överhäng.
Fingrarna är inte som vanligt och aningen mer röda. Dom där grå-vita greppen höll på att få sig en rejäl omgång också, men jag klarar det inte ännu. Bara ett grepp längre, ett steg närmare målet. Den gula, med de där slopersgreppen, den på den svagt överhängande väggen, den sitter trots att det nog var där som de sista krafterna las.
Jag behövde detta, en urladdning, någonting som drog bort allt annat som inte heter klättring.
Underbart.

Det enda jag vill nu, det enda, är att få komma hem. Hem, där man aldrig behöver känna sig ensam eller borttappad.
Bara falla tillbaka i gamla rutiner, bara för en stund. Bara få ta en paus från allt detta här uppe. Allt detta fantastiska och spännande. Men jag behöver en paus. Någon som bryr sig lite extra mycket. Skakar om mig och säger till mig att nu är det dags att sätta dig själv i första hand. "Koppla av, du är hemma nu."

Det är inte lätt,
när det är svårt

Just nu vill jag inte bry mig om någon annan än mig själv. Vill mysa ner mig i soffan med glögg och lussebullar. Bara, bara vara, slippa tänka och förklara...

Om en vecka är jag hemma-hemma i linköping.

Jag åt älgkött igår. Åt prinskorvar, köttebullar, jansons, gubbröra och den där tyska rätten med rå köttfärs och massa lök och vitlök. Är inte säker på vad jag åt, men det var en deal.
Maten var god, men snackar vi efterrätt blev vi verkligen bortskämda.
Drack kråkbärsbrännvin igår. Det börja snö och det snöa en hel massa hela aftonen, enda in på morgonkvisten. Det var en trevlig, mycket trevlig tillställning på geolog. Jag myste rejält.

Det blev en uppåtkurva som slutade högt!

faller...

Det här, det här är ingen bra morgon, eller är det inte en bra morgon för att det var en sådär träligt tråkig gårdagskväll?
Vakna till ett par rejäla smällar och jag trodde att hela stan höll på att rasa ner i gruvan(nyvakna tankar kan föreställa sig det mesta) Det tycks vara ett nöje att dra igång med att riva ur rummen en lördags morgon/förmiddag. Slå sönder möbler härja och låta, nej vänta, det heter visst "lite stök och bök". Gosch.

Men att jag fick sällskap till frukost gjorde att denna dag kankse sakta men säkert börjar bli lite, en aningen bättre. Skidskytte, någon som bjuder på nybryggt kaffe och bra grannar. Hoppas på en uppåtkurva som bör sluta på topp till natten. Man kan alltid hoppas, sträva efter det.

Det är hårt att försöka förstå vad indiern säger till mig över diskussionen vid disken. Men nu ska's det ut i vintern och traska.

Det er mørketid, sola står ikke opp

Till skillnad från papperskorgar finns det gott om turister här. Stora, luftiga vinterkläder, tjocka skor, stora fluffiga mössor och själv traskar man omkring i tunna tygskor och visslar på en sommarmelodi. Exotiskt, jo jag tackar! Visst märks det att Ice-hotel öppnade igår, att vinterturismen börjar dra igång.

Men sen om att yr.no hävdar att solen inte längre går upp spelar juh ingen roll, för vi har ändå ljus och vi har snön. Vi har inget regn, som i Umeå och när solen inte lyckas frambringa något ljus står vi för det själva.

Fredag, dagen som denna är sälla icke uppskattad. Videoföreläsning om vedlevande svampar. Jag skalar av mig allt vi lärt oss idag och tar ledigt.

Det är intressant med videoföreläsning när föreläsaren står utanför bilden och pratar, lämnar någonting gråvitt i bakgrunden.

Följande bilder är verk, skapade av D på mina tillhörigheter. Tack!

Kan må så vara att det är för internt för att uppfattas av utomståend. Men jag gillar mina galan grabbar och till lika grannar.

Nu blir det en paus i verkligheten.

it's all about the woods

Jag känner ett slagkraftig och genomgående tema för dagens händelser. Njutbart börja vi i härliga minusgrader att studera skogar, träd och pulsa i snö. Sen elda vi lite trä. Trivsamt. Följt på klättring på K3 och ett vilt kämpande med att klättra på den lilla smala överhängande trälisten, uppåt. I bastun, med Jul Mumma och jullukt leta sig en trästicka in under huden på låret. Heja stickiga träbänkar.

Så nu sitter jag här med en blåsa på fingret efter trälisten, får inte ut stickan och de börjar bli svullet. Jul Mumman uppdrucken och lite halvt om halvt uttråkad.

Jag tror det lider mot en kvällspromenad innan täcket lockar.
Snart är det helg.

att titta på skog...

...i -15 grader och snö. Att elda på den snöiga stranden till älven. Frusen äggmacka och minst lika frusna kinder.

Vad kan man egentligen inte förvänta sig att hitta i en studenkorridor? Imorgon börjar de röja undervåningen, ikväll har vi letat, skrattat och fundersamt kollat på bäst före datum. Man kan lätt konstatera att folk lämnar efter sig en hel massa knas och skräp.

Nu vill jag bara dricka julöl och koppla av...

"jag säger såhär"

Jag hittade bananerna som tysken hittade häromdagen. De låg där han hitta dom, han visste inte vad han skulle göra med dem så han la tillbaka dem i utrymmet under ugnen där plåtarna bor. La en brysk kommentar och han skratta sådär som bara han göra. Nu ligger de, bananerna i sällskaprummet. Ingen vet vems eller vem som har för avsikt att göra någonting med dem.

Kalasgod grönsaksoppa avnjöts med nybakt blåbär-& tranbärsbröd och herre'gu så gott. Det är fullt i soffan, kommer det att vara de framöver också? De diskuterar filmer, Martin är en hejare på det, på att bryta sig in i samtal, avbryta och konstatera. Det är nog lite hans nisch.

Vi besökte en renfarm under dagen, det var trevligt. Han inspirerade, gjorde mig fundersam och nyfiken. Jag tycker om renarna. Det vara bara så lättsamt och så naturligt alltihopa och kaffet smaka sådär som det bara smakar när det är kokt över öppen eld och där satt vi i kåtan, kring arran och lyssnad, frågade och lyssnad. De kallar det "i utbildningssyfte" att besöka sådanhär ställen, jag tycker det är fantastiskt.

Lars Winnerbäck - Från kylan in i värmen

"stök- och bök" perioden har sakterligen tagit sin start

En representant från KBAB, om jag inte minns helt fel, fastighetsskötaren, var förbi tidigare ikväll. Han bjöd på kanelbullar, kaffe och pepparkaka. Han prata om vad de tänkte göra, lyssna på vad vi hade att säga. Vi satt alla samlade i sofforna på övre plan, för nu bor det inga kvar där ner. En tät möbel- och saker&ting ström genom trapporna och vi har fått tillökning, en nyinflyttad.
Det var goda kanelbullar och han hänvisa till felanmälan, en mail och tog med sig kaffekannorna när han gick.

Bullar finns det kvar, likaså en hel hög möbler i korridoren. Jag grubblar hit och dit, ska jag plocka in den där sängen som står därutanför, eller ska jag låta bli att skaffa mig en dubbelsäng för någon månad? Får det plats?

Imorgon ska vi besöka en renfarm och nyligen har besöket i bastun avslutats. Julkorten (nästan alla) är lagda på lådan och jag kokar vatten, tevatten. Vill bara mysa framför teven med vetekudden runt min ömma och stela nacke. Snaska i mig choklad och befinna mig i ett stadie där jag varken behöver tänka eller agera, bara slötitta på teve och strö några enstaka kommentarer. Skratta.

Jag är hemma om 12 dagar! Vill bara säga hur bra det faktiskt känns. Hur skönt det ska bli att se lite andra vyer, träffa lite annat gammal härligt folk...

Jens Lekman - Another sweet summers night on Hammer hill

Att finna en kärna i en klementinklyfta är aldrig en bra överraskning, inte heller att rastlösheten, eller som de säger här uppe "att vara göralös", kommer smygande.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och David har bråkat med mig hela dagen. Lite sådär på skoj men ändå lagom mycket för att vara lite småjobbigt en dag som denna.

Och kanske bäst av allt, jag myser omkring i mina fulaste jeans å gör mest ingenting.

Who put this bananas beneath the oven? That's not a fridge!
Tysken står i köket och håller upp en klase bananer och ser ut som ett frågetecken. Sen ger han ifrån sig ett härligt skratt, lägger de någon annan stans och fortsätter med sitt.

Det är snart det börjar och det ska bli spännande att se, se hur trångt det kan bli i ett kök. Kommer det fortfarande förekomman matstölder när det för ett tag bara blir ett våningsplan?
who knows, who knows!?

Men just nu är det lugnt och stilla. Potatisgratängen står i ugnen och gottar sig medans jag förhoppningsvis söker efter en praktikplats...

Ray LaMontagne - Jolene

Jag fick en idé igår, en tacokväll, bara sådär lagom spontant efter två dagars fjällsäkerhet, bara några styckna hemma på skytte. Några timmar efter att vi frågat Martin om han vill vara med och han uttryckt sig "nu vet jag vad det är för skillnad på er och mig. Jag är tråkig" så blev tacoröj för 13 pers. Följt av massa tjatter, spela gitarr på M:s golv med knäet i högläge och en promenad ner till Trägårn med M. Ost som byttes mot öl och folk som trilla in. Vi skulle någonstans, de skulle spela på någon fest, sådär härligt spontant. Vi åkte taxi, någonstans i Kiruna. Alla kände alla, jag kände ingen. Hälsa på så många, prata med så många att jag inte minns någonting av vad någon sa. Alla var så trevliga. Men livemusik på den öppna scenen var det och tillslut så spela grabbarna, hur det lät, de spelar ingen roll för lät gjorde det.

Vi åkte tillbaka mot "centrum" med bil. De valde Arran, jag och M valde att traska hem och kolla på scrubs och ramla i varsin säng.

Vaknade kring tolvtiden, låg länge och kolla ut genom fönstret, såg ljuset sakta segla bort. Lyssna på musik, läste. Bastun var underbart varm och hela skytte så stillsamt.

Inga snabba rörelser och jag har valt bort öl&folkmassor mot en lugn kväll framför teven (märk väl, ingen bakfylla, ingenting annat som skulle kunna störa). Hur länge sen var inte det, en lördagskväll?

Jag och Herr Love har följt tvåans temakväll "hajar" och till våran glädje visas nu "Hajen", den gamla klassikern på teve precis just nu. Dricker te och äter pepparkakor.

Sms:en rullar in och från Abisko har jag hört att "Trägårn-tomtemannen" befinner sig där. Vilken lycka för er grabbar (Y)

Sofia Karlsson - Dadgad

Det gruvar mig att M frågade om jag ville med till abisko, ville med ut och isklättra. Men de jag svara var ett långsamt och tråkigt "nae". Det sänker mig, att det ständigt finns någonting som stör, som aldrig blir riktigt bra, aldrig riktigt nog och när det är påväg åt rätt håll då vänder det.

Nästan så att jag missa dagsljuset, men länge låg jag kvar under täcket med fötterna mot elementet, studerande av decemberhimlen.
Té, kalasbra musik, en tokbra bok, tända ljus och en varm och gosig filt. Det är ändå inte illa pinkat för en trähäst.

Jag kunde varit där, på tåget, påväg...
Fast det bästa av allt, egentligen, detta är bara början på isklättringssäsongen. Tid, jag visst finns det tid, massa med tid.

Torra händer och en hudkräm som luktar som en hel godisfabrik. Jag känner mig ganska lycklig, nae, jag strycker ganska.
Självklart är det de vita pulvret som fått mina händer att torka ut men också vädret som är så kallt, bitande och torrt. Men jag är ändå kär i klättringen och då är det okej att trilla hem från K3 för fjärde dagen denna vecka. Helt jätteokej!

Det finns annat här i livet som också är så himla fantastiskt och ger mig en extra kick i tillvaron. Lite som att få unna sig en extra ostskiva på mackan, fast än lite bättre.

But thank God it's friday!

tysta vurpor och godis.

Att snooza är inte längre ett problem av denna värld. Det jäckar mig inte längre att snooza och det gjorde att jag kanske blev lite väl seg i starten. En långsam frukost och en långsam förmiddag. Efter att ha besökt en draghundskennel i kylan fick det bli långlunch och jag somna under täcke och filtar tätt intill elementet för att 20 min senare dra på sig yttekläderna och tralla iväg till Parkskolan med grabbarna grus. Med minibussen för att kolla på Kallaxflygs helikoptrar, titta och pilla lite, lyssna och lära.

Det bästa av allt, mitt uppe i allt hade tankspridheten skingrat sig och bastun som jag tack och lov kom ihåg att aktivera stod där och lockade. Varm och underbart.

Åh dagarna blir bara allt mörkare, allt kortare. allt kallare.

Har varit och klättrat, klättrat för tredje dagen i rad och jag börjar komma på fötterna igen. Igen efter över en månads uppehåll med sjukdomar hit och dit.
Det trista med hallen att den delas med gymnaster, det vill säga att igår när vi klättra som bäst drog de igång småbarnsgrupperna och ur högtalarna strömma "bamse, bamse, starkast är vår basme", någon slags remix. Men kanske var det bättre än idag när Martin Stenmark vrålade ur högtalarna.
Jag blir inte riktigt klok på't...
Har hittat en nytt projekt och M:s glasögon föll från hög höjd.

November is over

December är äntligen här och jag njuter av leendet man fick i morse, när grabbarna upptäckte sina chokladkalendrar precis utanför sina dörrar med en glad liten hälsning på.

En helt vanlig tisdag,

Kristian kom med den briljanta idéen att gå ut och elda lite. Förmiddag påväg ut mot den snötäckta skogen.

Utsikten.

Varierande snödjup.

Snö upp till knäna, bitande kyla i kinderna, soluppgång strax innan lunch, följt av solnedgång och en varm och go brasa någonstanns bortanför Lousavaara.

Har jag nämnt hur mycket jag trivs här, hur mycket jag älskar detta liv?