what a day

Hade en minst sagt bra dag igår.

Promenerade ner till stan, träffa helt oplanerat Hanna. Robin och jag traska till Naturkompaniet och helt random fick jag en skjorta av Filip. Jonte dök upp i entrén och vi drog vidare som en sommarvind genom stan och käka glass på bosses, slängde ur mig "har ni något typiskt öschötskt te" i te-boden och damen fundera och börja sen rabbla. Onkel David, hur öschötskt är det egentligen? Herrarna gjorde sina debutanter i att befinna sig i en garnaffär och Jonte klara tillslut av att välja färg till sin blivande mössa. Vi åt lunch på Stora torget och guldstjärnan Robin bjöd mig. Traska hem till herr Malm och fixa med blider och musik. Drack lyckskaffe och sen traska jag hemmåt igen och nya skavsår uppdagades.

Plinga på dörren och där stod Tim, käka varma mackor och cykla ner till staden för en öl på 55:an och sen vidare till herr Malm på högsta våningen igen.

Lite vin, fyra fantastiska människor i ett kök och ännu lite mer lyckskaffe. En liten pressent av "vanliga-Malin" och jag ser fram emot att öppna de på tåget. Mange och jag bjöd Robin på att vi gjorde en fantastisk spellista på spotyfi. Gifflar. Ner till "de Klomp" och en slags ölprovning med 15 små ölglas på bordet i olika nyanser och smak.. Björn kom tillslut förbi, Anna med.
En stor varm kram och tårarna var när på att bryta sig loss, Tim och jag cykla hem genom den sena augustinatten och somnade gott.

Bra dag, rakt igenom. Tack.


Molnen drar snabbt förbi på himlen och de känns att det är sensommar, ikväll åker jag upp till hösten. Så packa kan vara en god idé och fin dagsplanering. Great.
Klart som fasiken att det är vemodigt, men idag flyttar jag.

Försöker lyssna in mig på herr Winnerbäcks nya, "jag får liksom ingen ordning", tror att tiden är förbi. Winnerbäck-epoken är över för min del, liksom tiden i stan som jag för alltid kommer att förknippa med svårmodets och melankolins låtskrivare. End of that.

Ibland är det bara att inse, livet är inte alltid lätt.

men alltid värt att leva.

Låt mig var bitter ett tag. Because, många av mina bilder tycks vara skadade på min lilla externa hårddisk och jag vill bita mig i läppen, slänga mig på golvet och skrika och slå. Inte mina bilder!!! Dessutom, Korsika bliderna är också borta.
Hädan efter ser jag till att framkalla betydelsefulla bilder!

precis som förr-dag

Elin och jag satt ett tag och kunde verkligen inte komma på vad vi skulle ta oss an, tills Elin sa: "undra när vi byggde med lego senast" och vips så var den stora lådan nedtagen från en undangömd hylla och vi byggde hejvilt efter beskrivningar. Precis som att legot tog en minst fem år bakåt i tiden.
Andrea plinga på dörren och helt plötsligt kändes det som förr, fast som sagt flera år senare.
Vi stekte, eller rättare sagt, jag stekte flertalet av alla plättar som vi käka med min&jontes hemmagjorda blåbärssylt.
En sväng ut till Kyrka, precis som förr. Ner till stan, förbi 55:an och Hemköp och sen hem, upp en våning till Elin för att kolla på "Kenny starfigther", precis som förr.

En bra tisdag, en bra sista tisdag i linköping på ett bra tag. Inne på sista veckan och på Lördag far jag.

Hangaren

Det är såhär det ska kännas i kroppen efter en ordentlig kväll i hangaren.
Ja, och annars var det en mycket bra klätterkväll i hangaren med bra folk och sälgänget. Fick ett urgulligt kort och en avskedspresent, som passar.
Vad ska jag säga, jag kommer verkligen sakna dem. Mina sälar.
Åter i hangaren på torsdag, jag bara måste klättar där en sista gång på ett bra tag.

Bra klättring
bra stämning
och ni,
ni är allt bra ni!

Vi låg på rygg för att undvika röken från den fuktiga veden som spraka i eldstaden nedanför våra fötter och studerade den klara natthimlen och diskuterade hurvida vi såg satelliter sväva förbi mellan stjärnorna eller ej på himlavalvet som vaka över ågelsjön. Prata om allt möjligt, ett stjärnfall sågs i ögonvrån.

Inget speciellt tillfälle, bara trevlig stämning och bra vänner.

Men de etsar sig fast.

Minnesbilden kommer att hänga med länge.

jag antar att det kommer dröja innan man får sig en ågelsjö-helg med klättergalningarna igen

thank god it's friday

Träffa Linnea på stationen i förmiddags, tog en fika på "Berget" och pröva ryggsäckar på Naturkompaniet.
Gick en sväng på stan med Wobin, förbi Naturkompaniet än en gång och snacka skit med grabbarna och sen till Kungsträdgården. Hade ingen aningen att vi hade ett kungsträdgården i stan, men endagsfestival och vi kom förbi precis när "drama roots" spela, blacka bandet. Härligt.
Sen börja det regna och de regna och sen kom Jonte förbi och sen regna det än mer och när vi väl bestämde oss för att ge oss hemåt regna det något så fruktansvärt och de småforsa på gatorna, forsa genom tygskorna. Centimeterdjupt vatten på den breda gatan och djupare på andra ställen.
Trampa på med gott mod och strax efter andra vattenfallet så upptäcket jag en padda på den dyblöta asfalten. Jag var tvungen att stanna till och regnet smattra mot luvan. Jag studera hur han kröp fram över gatan och tog sig över i säkerheten. Jag trampa vidare i gott mod och med ett skinande leende över läpparna.
Dyblöt och en stor vattenpöl i ryggan och den som säger att kånken är vattentät, ja han, han... han borde få smaka på....
Slängde skorna i soporna och konstatera att regnjackan minsan håller sitt mått.
Och kanske är det tur att det regnar...

Regnet fortsätter att ösa ner, en stor kopp te till mitt förfogande och imorgon har vi siktet instället på klättring.

om man så bodde i stenhus, skulle man finna klättring runt hörnet.

Jag laddar Ipoden med ny enerig och beger mig ut. Ibland behöver man ensamheten.

Att hinna med att stanna upp
dra efter andan
minnas
och njuta,

av nuet.

söndagskvällsförvriden

Så fort jag satte mig ensam på tåget upp till Abisko släppte allt och det enda som fanns i mina tankegångar var de som rörde sig där uppe i norr. Så har de fortsatt, det har varit bekymerslösa dagar och så kommer man hem och allt trillar tillbaka där de en gång rann av en.

Jag orkar inte ta någon diskussion, bara nickar medgivande för att slippa, det snurrar i huvudet, fullt med frågor och funderingar. Det är kväll och jag vet att jag är trött, hur tankegångarna brukar gå och nacken/axlarna värker.
Nya tag imorgon,
ny energi.

Fjällräven Classic och Abiskotrippen

7 augusti 2009 - Abisko

Vi sitter på TREKKERS INN, varsitt glas rödvin och solen står lågt. Åtta målgångar och första dagen av FJÄLLRÄVEN CLASSIC är påväg mot sitt slut.
Anlände med tåget igår eftermiddag från Linköping, trevligt sällskap på nattåget av två tyskar påväg mot Sarek och en medelålders mamma med sin stickning.

Gjorde en liten mintur utefter jokken, ner mot Torneträsk och sjön låg helt sagolikt spegelblank i morse. Ripa, strömstare och andra småfåglar.

Stämningen är god men jag kan tänka mig att den kommer att stiga avsevärt när kulmen av vandrarna kommer under söndag-tisdag.
Glaset är halvfullt, flyttar till verandan på andra sidan tursitstationen med utsikt över sjö och fjäll.
Dagens lärdom: en fjällräv har runda öron, inte spetsiga som på företagets logga. Denna vetskap fick vi reda på utav en förbipasserande dam som minsann lärt sig det på en guidad tur.


8 augusti 2009 - Abisko

Vi sitter återigen på TREKKERS INN, lite mer folk och kanske lite mer gemytligare. Men än har det inte inkommit fler än kring 100 vandrare/löpare. Tidsrekordet för året ligger fortfarande kvar på 13:25:31, inte så pjåkigt och vi fick till och med en pratstund med herr Johannson som är innehavare av tiden, på verandan igår kväll. "Tingeling", morotskakor och positiv inställning verkar gjort bra inverkan på´han.
Arbetspass mellan 07.45-14.00 i målet, många fina pratstunder med besökare som undrar vad detta var för något och självklart vandrarna själva. En liten tur ner till sjön utefter jokken med Lina och lite hjortron påvägen hem.


Somna med musik i lurarna, middag, ett oväntat regn och ett minst lika oväntat köp av en FC-hoodie, dusch och nu är vi tillbaka där jag starta.
Ett glas vitt har tillkommit och ett sms om att jag inte är bortglömd.


9 augusti 2009 - Abisko

Jag är inte förvånad att jag sitter på TREKKERS INN, igen. Och inte helt oväntat jobbat förmiddagspasset, igen. Och tro det eller ej, Abisko (som enligt Pernilla) som ska vara det torraste stället i fjällvärlden har bjudit på en rejäl förmiddagsskur, med glada men ack så blöta vandrare.


Vid 14-tiden åkte ett par av oss iväg till Silverfallet, 4 km härifrån. En trevlig tur som tog svängen förbi Abisko Östra.


Klistra årsnummer på guldmedaljer någon halvtimme i måltältet och avrunda med att pilla på och prova kläder i butiken. En gaffel upphittad i vänster byxficka och fullt med folk på TREKKERS INN


(19.59)


10 (11:e) augusti 2009 - Abisko

Klockan är strax över fyra och jag är inne på mitt fjärde arbetspass, 20.00-08.00, det är trevligt. Alltså fyra timmar kvar och jag kaninte hejda gäspningarna att bli lite större och längre. I alla korridorer på turiststationen ligger utslagna vandrare i konstiga ställningar och på lustiga platser. Titt som tätt dyker vandrare upp, mestadels tyskar, och passerar mållinjen. Saft, medaljer och dumma frågor.
Nattmacka.
Igår kväll blev jag överraskad av att en tjej kom fram och fråga på engelska om jag var från lkpg, bodde på Prästbolsg. Visade sig vara min mystiska granne mittemot. Där ser man.
Vi åkte över till Narvik i förmiddags. Småbasthamn, fiskhall, tacobaugett och fyrkantiga tallrikar (kulturkrock!?)...
"somna visst till"
...och en tur upp på Narviksberget-vad-det-nu-heter med gondollift.
Solen är på uppgång och här sitter jag och Anna-Luisa i varsina dunjackor size Xl och ser ut som två blå ballonger.

(04.47)

11 augusti 2009 - Abisko

Jag har faktiskt lämnat TREKKERS INN och begett mig till de fuktiga anexet. Det flyttar in folk hejvilt i rummen. Två okända ansikten sov vist här i natt och det är nu annan packning här. Vi får väl se vad det är för folk.

Dagens om vart i listform:
-försökte hålla mig vaken, prata med folk.
-sluta jobba 08.00
-frukost och dusch
-sov fram till två
-lunch
-åkte linbana med Pernilla
-fika på berget
-gick ner utefter jokken
-åt middag och tog det lugnt
-rulla upp lotter och kolla på lottdragning
-satt
-ringde i telefonen
-sitter här
-skriver
-slutar med det och börjar läsa.

(21.53)

14 augusti 2009 - Abisko (igen)

Tillbaka. I alla fall tillbaka till el och rinnande vatten.
I onsdags, den 12:e tillbringa jag morgonen/förmiddagen/lunchen med att jobba i målet, trevligt.
Sen dök Robin och Björn upp och gjorde inte mycket. På kvällen tog vi någon öl/glas vin på TREKKERS, trevlig kväll.
Igår gick jag upp tidigt, hade de haft en tupp, så ja före den. Dusch och frukost. Sista arbetspasset på FC 2009. 38 vandrare kvar i början av passet, 16 st när jag klev av. Ett försök att laga barncykel, eldning och röklukt. Tjockpannkaka.
Sen stack vi ut på fjället R'n'B och jag. Mot Kårsavagge stugan, ett mesigt vad, ett långt och kallt . God mat, fiske och fint säl(l)skap och beundransvärt lite mygg. Gick vidare över berget idag till Abiskojaure. Brant, en del sten, några renar och sedan nedför. Luncha vid stugan och sen vidare. Hej&hå och meh för Kungsleden, men utan sälarna hade det inte gott.

Har nyss bastat och duschat, tare lugnt nu och sen till tältet. Trött.
(22.33)


16 augusti 2009 - Västerås

Av alla platser så väljer de att putta av oss från nattåget i Västerås. Västerås kl 07.30 en söndag är inte mycket att ha. Med en timme kvar innan tåget avgår väntar vi på att något ska öppna som säljer kaffe.
Vi har åkt i sovkupé, lyx. Surfat och hälsat på farmor.
Men de ska bli skönt att komma hem.

en uppsats om en ko

Jag skulle bara vilja förgylla denna dag med en utmärkt text hittad på internet, sägs vara skriven av ett mellanstadiebarn. Det spelar egentligen ingen roll, jag skrattar lika mycket ändå. (Idag åker jag till Abisko!)

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever oftapå landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö.
Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främresidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Detär nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bortflugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten ärdet hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Konsvalpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Densitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigtmycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande

out in the high

Ågelsjön lukta starkt av myggmedel, det växte kantareller mellan stenarna nere vid lilla berget och citron-lime sorbetn var seg. Men ändå var det en tur värd sitt namn. Bra sällskap och nu väntar en rejäl kopp med te och knäckemackor med briost på.

plåtburkar och hampasnöre

aaagh, ibland, ibland undrar man!

Efter ett dussin ringsingnaler så svara någon i andra sidan, lite suckande som att "var de tvunget att ringa just nu" eller så var det en suck av stress. Hur som, jag tacka ja till studentlägenheten, eller ja, studentrummet och fråga om tillträde och lite snällt fråga jag om man finge komma upp lite tidigare, eftersom jag böjrar på annan ort och gärna vill ha någonstans att lägga allt, att ha någonting att komma tillbaka till.

"ja, de går nog, skicka antagningsbesked, hejdå" och sen bara klick.

Men nu äre med allt annat som hör bostade att göra, inte hann jag fråga om de, trots att det var numret för frågor och funderingar, suck.

Men jag är nog ganska nöjd ändå, för
allt blir bra, tids nog.

När jag blir med balkong, någon gång, då ska ja minsann också ha en hängmatta där, precis som jonte. Hujedamig, och nu är det sylt kokt av alla bär. Sweet.

ibland gör man mest ingenting

Ibland så kör man bara på, låter saker och ting fortlöpa, fortsätta som det brukar. Men ibland så gör man det inte, ibland stannar man upp i tiden, bara för en sekund och ifrågasätter sig själv;

varför?

är jag nöjd?

trivs jag?

Jag vet inte när jag tog den tiden, att stanna upp, men eskalerat har de, "skapar-lusten".

Kameran är med igen, teckna och måla med akvarell, kunna sitta på fik och snacka bort timmarna och någon slags "virka-mössor-hysteri" har dykt upp.

Kanske som en liten självsanerande terapi!?

Som ett batteri på laddning.

Men Det är bra, jag behöver det.

Allt som varit så rörigt kanske börjar ordna upp sig och gör det inte det nu, så behöver de inte det heller.

Oren Lavie - Her Morning Elegance