buddy and acorn

-hey buddy, hey overhere
- Ehy Buddy, why a so sorrowful expression?
- Well, every day is not such a good day..

- Oh, Buddy, lets go and take a beer or two

- Or one too many Acorn

alla har vi vart små

Härliga minnen från härliga tider på Berga skola. Nu ligger dammet som en tät dimma över rivningsområdet. Rivningen som blev försenad pga sanering och jag kan slå vad om att dammet inte är nyttigt någon stanns där den nu sakta drar sig bort mot ån och våra lungor, gosch!

early morning

Kila iväg till bussen i morse, då stod det att det var 15 minuter kvar tills bussen skulle gå, jag våga inte chansa på att den verkligen skulle komma om 5 min så i rask tak tillbaka till min cyklen och sen i hundra knyck ner till stationen. Hinner, men då är tåget försenat någon minut som blir några i Mjölby, så där rullar vi in 15 över och bussen går 16 över,det blev stressastressastressa.
Teorilektioner i dykning på förmiddagen och sen med 10.40 bussen hem igen... det är skön att komma hem när huset är tomt och bara solljust leker på golven. Huvudvärk och det kommer bli en lugn eftermiddag, förkylningen tycks ju aldrig vilja ge sig.
I vart fall, vi kommer att ha två lektioner till med teori i dykning, sen ett teoriprov, ett övningsdyk i vadstena simhall, ja den vet ni ju är så "jätte"stor och sen i maj ska vi ut med ett militärfartyg till Fjuk och dyka där i två dagar, Gonna be soo great :D

Gosch, nu måste ja fixa potatisarna som är i ugnen.. mumma :)

When tomorrow comes

Framtiden är så himla oviss. För min egna del vet jag att jag blir kvar i vadstena till ca 5 juni, men sen!? Ambitioner att jobba på fjällstation under sommarsäsongen men sen? Jobba, eller försöka hitta jobb eller hitta någon utbildning?
Guideutbildning, friluftsutbildning, fotografiutbildning på Gotland, studera utomlands, jobba, jag vill ju resa utomland me... Men vad vill jag egentligen? Jag blir så osäker att benen blir alldeles knäsvaga och börjar skaka. Vad ska jag göra sen och hur kommer allting att bli? Helt plötslig har jag blivit skrämd för "morgondagen", framtiden... jag som alltid sätt så ljust på den och att det kommer att bli så skönt att lägga grundskolan och gymnasiet bakom sig...För det kommer det, men med söndagskvällsförvridningen i ryggen oroar jag mig. Det är dags att börja fundera på vad jag, vad jag själv vill göra sen. Det är skrämmande.
Så många drömmar och idéer.. det är väl bara att sätta lite verklighet till dem. Men hur mycket är jag beredd att offra?

survive the wood

Nu fattar jag att jag inte kommer bli fri från min förkylning innan vi ska ut på överlevnadsdygnen nu på onsdag. Damn vad jag är pepp på de tre dagarna i skogen utan mat ändå :) men jag ska fasiken också se till att jag inte blir mer sjuk!!

out in the autumn-wood

Hanna ringde och vi åkte ut till mitt landställe med Carro. Ut i skogen i solljuste och varm dricka å mackor i solskenet på en stor sten med utsikt över ett kalhygge.

Vi knata omkring och fota en massa. Halka omkring på mossan och käka lite lingon.

Tillbaka på tomten och Carro däcka :P

Björnbär för vänner, en härlig dag ute i en höstskog och hitta en del kantareller i min del av skogen, det verkar inte som någon går där längre så öppet som de stod. Nu tänkte jag steka dem och äta tillsammans med knäcke och mysa lite framför teven under en filt med lite te till.

Gosch

-Det är bra man ska vara positiv
-Om man inte har vitsippor i halsen..

gosch... fattar inget men ändå skrattkramp :)

lonley nights

Kinderna hettar efter en hel dag ute i kylan och jag kan inte riktigt förklara hur mycket jag önskar att jag hade mött upp dig vid bussen, om bussen hade kommit varje fredag, vilket den kanske gör, men inte du...

every day is not good

Kollar på dålig japansk underhållning. Det är inte dåligt i den bemärkelsen att det inte är underhållande, utan just deras sjuka fantasi och tävlingar, å sen om kvaliten på filmerna är bra spelar ingen roll.

Japanese Pac-Man - det får bli kvällens höjdare :)
Männsklig Tetris - kvällens mest genomarbetade

För idag är det ingen höjdar dag, ingen bra dag alls egentligen.

Memories whitch never disappear

Jiingiminnen!!

i've got a cold

Snoret rinner, det kliar utahelvete i näsan, jag nyser allt för ofta, halsen kliar, det river å jälvas och hosta på det och jag vill bara inte hosta mera. Halsen ömmar och jag kommer att dricka te i hutlösa mägder, ligga i soffan å snyta mig och kolla på teve.
.
Jag vill bara bli av med denna jäla förkylning!!

when you kiss me i'm flying on pink clouds

Träffa min finaste på stationen nu i kväll, han bjöd på kall glass (som dämpa mitt halsont) och hans kyssar värmde min frusna kropp. Dessvärre var det sjukt jobbigt när han klev på tåget mot mot eksjö och jag vänta på min buss hem. Frysande sparkade jag förstrött bland de gula höstlöven, jag saknar min älskling redan.

what a weekend in Vånga

Mötte Tim vid ICA hemma i berga, tog bussen ner mot stationen och sen vidare mot hans hemmatrakter. Senare den kvälle kom Joel och Niemi ner från sala och stockholm. Hade en femkamp och allmänt trevligt.

Körde bla dart, enhjuling och "hämta det äbba säger i skogen", bad om en gubbe med armar och ben. Den första är Joels med någonting snableliknande, den andra tims som fick högsta poäng och den sista Niemis, å ja som heja på han...

Dan därpå, i Lördags baka vi massa paj och tog en sväng på Loppis.

Åkte mot Vånga, till Simon och Johanna där det först bjöds på 7 kamp med massa okända människor. Linbaneåkning, kast med bildäck, balansgång, stolphopp, rally, lyfta stora tjocka stockar med tillhörande skogsmaskin och så sist blåsrör. Lyckades i efterhand sätta två likandana som på bilden ovan, hoho.

Björne har blivit jättestor å hon är fortfarande bara en valp. scary

Sen blidde de knytkalas där våra pajer kom till nytta, där på följde ko-bingo och sen en lång natt vid baren, haha.

Pröva Johannas brillor

Niemi hängde innanför baren och här åts det mycket kakor.. och spriten var billig

Morgonen därpå, igår, när Niemi vakna va de första han inte sa "jag drack förmycket igår" utan "jag åt för många kakor igår!"
Tog en sväng ut i skogen på svampplockarpromenix.

Grabbarna åkte hem under eftermiddagen och det fick bli en myskväll med teve och te. Vakna i morse helt genomförkyld och älskling bjöd på frukost och sen slöa å mysa under duntäcket hela morgonen.

Kom hem vid 14 tiden och här sitter man med feber, det känns som fel tillfälle att vara sjuk nu. Skolan kräver för mycket och missar man någon dag missar man massa. Men ja ska se till att bli frisk tills överlevnadsdygnen 1-3 oktober.. lite mer än en vecka kvar.

Saknar dig hjärtat

how to find mushrooms

Alla pajskal är urtagna ur ugnen, Niemi försvunnen i skogen under "svampplocknings" promenaden och vi ska väl snart ge oss av mot Vånga för att beskåda och insupa den rätta andan av Ko-bingo. Never done that, so i'll just see what happened. Trasan ligger i tidningskorgen på kökssoffan och ska bara slänga ihop de sista med pajerna och hoppas på att grabbarna hittar vår bortsprugne vän i skogen... hoho, vilken helg detta är och kommer bli :)

in a cottage near the wood

Fredagskväll hemma hos Tim. Livet leker och Joel och Niemi är på besök, vi får nog vänta å se vart det slutar i kväll
Gosch, klättringen idag var bara sådär himla bra, fast det hände en liten olycka... förutom min svanskota som gör ont (tack hilding) från mattelektionen igår så har jag nu även ett svullet och ömt knä, litet men djupt sår på underarmen och delvis svullen högerhand. Det gör ont :( Det var ju inte så de skulle bli direkt, men men. Pröva klättra lite med att lägga kilar, fett grymt :D

Nu ska ja kila ner till grabbarna som håller på att kasta pil.

kärlek

didn't you know that friday is here?

Fredag morgon, thank god it's friday och jag kan inte hitta mitt stormkök, har letat överallt, tillåmed min bror har hjälpt till å leta överallt. Så nu håller ja på att koka mina tortelinis istället för ute vid berget i Rimforsa. Yes box, vi ska ut och klättra idag och morgonen bjuder på sol... hoppas det håller i sig.

Nu ska ja fixa de sista med ryggan, maten och sen är det bara att dra.

Gosch, ÄNTLIGEN fredag

don't talk about it!!

Jag är jävligt trött på att pendla, på tidiga mornar och fulla pendeltåg å jag orkar verkligen.. det är ingen annan förutom vi som pendlar som kan förstå den känslan.. you think you know, bút you don't!!
Tar cyklen till Hangaren för att framförallt klättra ur mig all ilska och irritation just nu... telia kan bara ta sig i röven...

soo long... i'm still angry!

to tierd to think clear

Jag tror att jag hellre ville ha mobilen som i ett koppel än i fickan imorse.. för de va så den hängde när ja var påväg ur bussen.. så här opepp och trött vare inte alls länge sen jag var. Det är någonting visst med tidiga mornar och vadstenabussen, jag blir så trött på't. Långa gäspningar under A-C:s lektion, och med tiden kanske morgontröttheten försvann hos mig, men dessvärre inte hos skolans datorer som tycks ha gått i ständigt ide.
PA tid hela eftermiddagen och sen med bussen och vidare med cyklen till hangaren.. Jobbajobbajobba och sen faktiskt lite klättring och sen med cyklen de sista 8 km hem... tillbaka där jag började i morse, 15 timmar senare, mina skor är nog de trasigaste jag sätt på länge, men de är ju så härliga, de liksom vittnar på att man vart med om mycket, alt den dåliga kvaliten.
Microvärmd mat från gårdagen och några mackor, tröttheten, om den inte funnits här hela dagen så har den sannerligen krypit sig på nu. Men jag vet, ja kommer inte kunna somna om ja går å lägger mig nu, för de svävar så många tankar om London, frågetecken om hur man ska hinna med allt, funderingar och en hel massa längtan och saknad. Det är så lätt att säga att man inte ska tänka för mycket...
Jag är glad att fredagen närmar sig med stormsteg, för två veckor har känts som två månader.. alldeles för lång tid utan Dig.

Jag bryr mig faktiskt inte om jag av någon händelse råkar försova mig imorgon, engelska känns inte som det har så stor dragninskraft... fast sorligt nog så bryr jag mig..

I'm gonna dream that you where here, i'm gonna dream about the good times, i'm gonna call you tomorrow and let you know my (hopefully) new phonenumber. I just miss you so damn much, please come home!

when time can change

A-C lyckades än en gång att förstöra Religionslektionen och hon har fått mig att tappa intresset helt och fullt.
Hade Pedagogiskt ledarskap med Micke,, han berätta att vi redan haft 90% av krusen med svante.. vi kunde inte komma på mer än en sak vi gjort me han i de ämnet... hoho

På lunchen ringde Andrea, min Andrea. Jag saknar henne enormt och när vi väl lagt på så vare helt å hållet sentimental.. men damn it om vi inte ses snart.. jag kommer förbi i november, för de har jag lovat :D och en kebabpizza sa vi va?

Projektarbetestid nu och jag vill mer än gärna få någonting gjort men datorerna verkar vara födda på ett annat århundrande, suck. Med bussen mot stan och till hangaren för lite jobb och förhoppningsvis klättring, glädje...

Snart äre äntligen fredag.. jag har gått å längtat efter denna dag i snart två veckor, totaly happy.

Andrea, you made my day :D

the words whitch made my day

never safe, never unsafe...

art of pictures

[ I wish you where here tonight, oh i really do ]

Do something different

I porten står grannfrun och talar i telefon, hon kollar undrande och förstrött på mig när jag försöker ta mig ut genom dörren, men hon står lite förmycket i vägen och när jag väl tar mig ut genom dörren och möter hennes blick blir det en sån där obehaglig känsla av " ska jag hälsa, kommer hon då att hälsa tillbaka", jag hoppa över hälsningen och känner hennes blick i ryggen när jag fortsätter ut mot ICA. Till lunch denna lediga måndag blir det tortelini, svamp och i kylskåpet hitta jag dolmio tomatsås och fetaost, detta kommer bli en såå gott. Helt fullt inställd på att jag hade en tandläkartid idag visade det sig att den inte var idag, nu blev dan helt plötsligt så mycket bättre, så mycket längre.

Jag har börjat vänja mig vid att få en 3 dagars helg, visst äre underbart, men för att få lite variation i tillvaron, ja för ibland går den bara på raktspår och högsta växlen. Har du prövat att gå på motsatta sidan av cyklen när du leder den som vanligt? Borsta tänderna med andra handen? Skriva med den ovana handen? Eller gå baklänges, hoho.. det är de där små sakerna som får vardagen att glittra lite extra.
Nu ångar det från tallriken och det blir en tallrik och filmmys. För jag vet att ute är det höstkallt och grått.

Kärlek

En molnande huvudvärk och rastlösheten sprider sig som en löpeld genom min söndagseftermiddag. Det finns massvis saker att göra, men orken och entusiasmen finns inte riktigt med, de kommer efter, draget i ett snöre som pantburkarna på ett pars nygifta bil. Jag har lagt en del, med de uttjatade talesättet; av min dyrbara tid på att plugga. Javisst, jag är själv ganska förvånad och det var inte direkt tråkigt. Men någon gång ska man ta tag i sitt liv och det är lika lång tid kvar på gymnasiet som det skulle vara att bära ett barn. Vi har alltså nio månader att låta allt utvecklas och på den sista dagen i tryggheten ska vi stå där med en sak tryggad, en bra start för att ge oss an någonting som vi inte har någon aning om vad vi vill göra med. Tankar, spekuleringar och önskningar finns, men vi vet inte vad som kommer hända, vilken situation vi själva har försatt oss i och hur omgivningen reagerar. Vad jag vet är att jag vill göra det bästa av de nio sista månaderna tillsammans med NF06 och alla omkring oss där. Våran lilla familj kommer inte att hålla för alltid, men vi fick/får 3 år och de kommer garanterat alltid vara dom bästa skolåren. Jag längtar så förbannat till den där dagen när vi står på den varma och soliga innergården, (ja, för vi har ju alltid tur med vädret) Jag vet att vi kommer gråta, vi kommer aldrig vilja lämna varann, men de kommer va så skönt när allt är avklarat och jag, bara jag kan bestämma vad jag själv vill göra med min framtid!!

Åter till min svårfördrivan söndagseftermiddag, jag har kommit en bit på projektarbarbete nu, har suttit och jämfört och skrivit upp skilnader mellan Korsika och Kebnekaise. Engelska uppgifterna har jag gjort och utan anledning har jag pluggat matte. Solen tittar faktiskt fram mellan molnen stundtals... en långpromenad med kameran blir nog ett bra avbrott i trissdess.

Nu äre bestämt, ska över till susanna om några helger. :D lycka

what an amazing morning

when can I go home?

I väntan på bussen hem, jag är trött och det svider och värker i halsen, får hoppas att det går att åtgärda med massvis med te och kanel.
Har haft "komma samman dag" - all day long. Indelade i grupper och sen utföra massa uppgifter heela dagen. Det mest underhållande idag, förutom lunchen var när jag tog mig upp på 20 och faller på den 21 röda backen. Högst idag och jag är nöjd för att vara första gången.
Men nu vill jag bara komma hem och ta de lugnt, men ja har visst lovat att jobba i klätterhallen idag...

when autumn knocks on my door

Jag vägrar!
Tro mig, jag skulle lägga mig raklång ner på golvet och deppa, jag vägrar låta hösten komma så tätt inpå såhär tidigt, inte än. Men det kanske bara är att inse, att sommaren 08 har börjat komma till sitt slut, sensommar i östergötland och om några veckor är det höstdagjämning, bara att insupa det lilla av sommaren som finns kvar. Gula strimmor syns i björken här utanför, inte ens han kan nog förneka det mycket längre... hösten börjar få grepp om sommaren och ta det i sitt våld. Fast egentligen är hösten relativit mysig... bära varma och mysiga kläder, morgondimman under cykelturen mot stationen alla tidiga mornar, stearinljus och duntäcken, te och nybakt..

Hösten är fin, sålänge färgerna håller sig kvar,
vintern är fin så länge snön är vit och vädret kallt,
våren är vacker så länge blommorna slår ut och färgar allt
och sommaren är fin så länge solen och värmen är kvar..

Det kommer alltid en ny årstid och sommaren 08 har levt upp och förbi mina förväntningar. Tranåsvandringen, Korsika och tågluffen, uppsala reggaefestival och allt däre emellan. Gosch vilken underbara sommar :)

you can't catch me, cause i'm faster then you!

What a weekend...

En vecka har bara susat förbi och takten i skolan är redan allt för hög... gick inte många minuter in på den första lektionen i början av veckan så hade vi läxor. Nollningen gick galant och de stank verkligen om dem i torsdags under nollningsavslutningen på skinnarängen. Därefter, efter dusch för de små verkade det som alla, verkligen alla var hemma hos Josef och Jasmine. Efter klagomål drev vi vidare mot hamnparken.. det vart en trevlig kväll.

Helgen har varit så fylld med sådant som jag saknat och som jag inte visste att jag saknat. Helgen har vart som ett stort lyckopiller :)

Ljudet av dörren som stängs och det speciella lätet av låset som går igen, ljudet av de få bara fotstegen och lätet av tyg som faller mot trägolv. Stearinljusen som fladdrar till i vinddraget från det öppna fönstret och den fukitga septemberluften som får håret att locka sig. Prasslet från duntäcket när det sakta lyfts och landar igen...

.

..

...

..

.

TGIF

Äntligen, fasiken äntligen är det fredag och vad jag har längtat. Ska allt ta och köpa vaniljhärtan.. Helt klart värt det :D

@ school

Ingen morgontidning till frukosten idag heller, det måste bero på att jag är uppe före tidingsbudet. Väckarklockan ville jag drämma alla världens väg i morse och under frukosten läste jag en kalle anka tidning för att underhålla migsjälv, då alla andra faktiskt ligger och sover. Seriefigurerna flöt ihop med varandra och jag fick inget sammanhang på text och bilder. Cykeln ner till stationen och vem träffar jag där utom Tove... sällskap på tåget, jag skulle ha somnat och missat att gå av i Mjölby annars, sätter tusen på det. Första lektionen, Eng B med våra lärer som bara pratar spanska och engelska - en jobbig tystnad flöt i rummet bland oss sex elever. Jag höll på att somna, en gång förmycket. Lite bistert vänta jag på att matte B skulle börja med Christina. Jag blev förvånad när vi får höra att den är inställd och läraren börjar först nästa vecka, äntligen en annan mattelärare än hon som inte kan avsluta en mening innan hon påbörjat nästa.. Thank God!!

Stannar hos Tove över natten, måste tjecka in hennes lägenhet och så äre ju avslutning på nollningen... gonna be sooo great. Nu till någonting som inte är intelektullhöjande...

soo long

Back on track

Magen är full av lakrits/hallonbåtar, händerna svider, fötterna ömmar och jag vill ha mer. Klättringen har äntligen dragit igång och nu satsar vi ordentligt denna höst, ellerhur Karl?

Honey, i'm yours

Time just run faster than me

Allt rullar på och det går så förbaskat snabbt, till och med lunchrasterna... tar bussen hem om en halvtimme, eller hem och hem. Mot Linköping och vidare mot hangare för att starta upp LKKjuniorerna idag... och förhoppningsvis lite klättring efteråt.
Nu ska ja kila upp en våning och prata med Anders, tömma skåpet och käka mina köttbullemackor på bussen hem...

how do i do?

Känner mig som ett punkterat cykeldäck... sitter med hörlurarna på, inte för att det är musik i dem utan för då är det ingen som i onödan snackar med e'n, för det orkar jag inte. Nu minns jag hur mycket jag ogillar att pendla, men hur mycket busskortet egentligen betyder. Hur hungrig jag brukar kunna vara när ja ska hoppa in i bussen mot antingen linköping eller mjölby. Jag vet hur gärna jag bara skulle vilja slippa det - men man gör väl sina val, inte'sant?

Imogron drar det igång med klätterjuniorerna igen... ska ringa å tjöta lite på Karl så ha hänger på å så vi kan klättra lite efteråt. Fast egentligen bör jag inte klättra eller för den delen cykla till stationen om dagarna.. Hade jag kunnat hade jag avlägsnat mitt knä för en kortare tid och satt tillbaka det när det slutat göra ont. Men nu har jag saknat klättringen så länge så lite måste jag allt pröva.

Snart är det äntligen fredag... vad jag har väntat

Den nakna historien om Keb

Det är första september, jag har skruvat upp volymen på min stereo och musiken strömmar, stundtals dånar ur högtalarna, i ugnen väntar min lunch och på bänken står socker, ägg mm uppradat, här ska snart bakas sockerkaka med blåbär, mumma. Utanför fönstret ringlar sig en tunn dimma förbi, damm från rivningen av Berga skola som nu verkar ha fått mer fart än tidigare skådat. Det är en ganska bra dag, en bra sista dag på det sista riktiga sommarlovet... & jag ska baka sockerkaka. Jag är ensam hemma, ett skönt lugn har letat sig hit, ett lugn jag inte känt på länge. Ensam hemma, det betyder att jag kan sjunga hur högt och hur illa som helst till musiken, dansa omkring och även spela munspel för fulla muggar.
Tänkte ta tillfället i akt såhär sista dagen på sommarlovet och när sockerkaka ska stå inne i ugnen i 40 minuter att skriva lite, för om någon timmer åker jag mot vadstena och resten av vecka bör bli fullspäckad. Tänkte berätta lite om vår fjällvandring, min upplevelse och mina tankar, så här följer en veckas fjällvandring:


22/8 Hoppa på tåget mot stockholm i Linköping efter att jag sutit och väntat på det tillsammans med två andra vandrare som skulle upp och vandra Padjelanta leden.
Härligt att träffa många av knasbollarna igen och sannerligen kul att träffa Patrik igen.. I tjockhult bytte vi mot nattåget som skulle ta oss upp mot Kiruna. Sara jag och Annie fick tampas med ett par som också skulle uppåt för att vandra, för första gången. Det verkade helt genomtrevliga i början, tills jag sitter och pratar med annie och visar bilder från URF på mobilen.. då tar han fram sin mobil och visare en bild på sina barn på mobilen, sen två styckna av bullens ölkorvar samt sommarstugan, även dem på kort i mobilen. Grabben får väl i sig några öl under kvällen och doft av alkohol och svett trevas vi med under natten på tåget...

23/8 I Kiruna möter vi Micke och ett gäng från NF07 och vi åker vidare
mot Nikkaluokta i buss.
Väl där traskar vi några kilometer innan tog en paus för att käka. Sen trippa vi vidare på leden och snart vek vi av upp mot nejderna och i mindre ledad terräng. Upp ur skogen och ut på kalfjället. Slog läger och än en gång började vi laga mat.
Efter en stunds promenerande ute i det öppna landskapet bland jokkar och små dammar hitta jag några hjortron som klarat sig undan frosten och det smakade inte helt fel. Daniel med flera gjorde blåbärspaj som de bjöd alla att smaka. En riktigt trevlig första kväll i fjällen

24/8 Dagen därpå blev det mestadels vandring, rakt fram över kalfjället, bland viden och gullris... över stenar fram till sjön Vardu.

25/8 Efter en kylslagen kväll väcks jag upp av Patrik som utlovar en vacker morgon, och sannerligen var det där. Dimman drog sina lätta stråk in över sjön. Med uppgift att leda gruppen tillsammans med Josef denna dag väckte vi resterande folk och jag tog med mig dasspappret och munspelet upp på fjället. En så oerhört vacker morgon på en dag som skulle komma att bli den jobbigaste.

Stenar i de alla former och storlekar passerade vi förbi, på och över denna soliga och vackra dag. Allt gick lugnt fram tills efter lunch då vi av någon anledning hamnade ovanför ett snöfält och tog oss uppåt genom att klättra högre och högre uppåt. Stenarna blev större och satt allt lösare. Små som stora stena for ner mot markerna under oss och vi kunde nog egnetligen startat ett stenras hur enkelt som helst. Tillslut tog vi oss över stenkammen, efter en hel jävla massa stenjälvar och snöfält uppåt och åter uppåt.

Väl uppe på kanten skulle vi så sakterligen neråt igen. Vattnet hade tagit slut sen ett bra tag och nedanför oss låg en klarblå sjö som fick det att vattnas i munnen. Tröttheten slog till och jag kunde urskilja smilegubbar och andra figurer där jag kämpade vidare ner bland de jävla
stenjävlarna. Självklart gick jag denna dag, som så många av de andra i kortbyxor och mina ben såg ut därefter.. nerkyld och trött på allt kom jag så ner till stenstranden vid sjön i dalen, klockan var nog mer än 21 och vi hade ingen annan möjlighet än att försöksa slå upp tälten på de få plättarna av svart sand som fanns intill sjön

26/8 Jag sov rikitgt gott den natten och morgonen var grå och molnig. Började dagens vandring med att gå den sista biten som vi inte hann med dagen innan. Det villsäga ännu mera uppåt, förbi ännu en lite sjö, där isflak faktiskt simmade omkring, vidare uppåt, förbi en olycksplats där flera män omkommit i er räddningsoperation med helikopter, vidare över snöfällt fram till glaciären vid Tarfalastugan.

Vi fick höra innan vi gickut på glaciären att en man i 25 årsåldern tagit sig ut på glaciären och ingen har sätt honom sen dess.. påvägen ner på kanten av glaciären träffar vi på hans mor och en guide som är påväg ut för en promenad på glaciären. Vi fortsätter våra vandring ner utefter en bergskam tills vi åter står på fast mark och kan lungt kolla bakåt och skåda en
vacker syn av en spegelblank sjö och den blåa glaciären i bakgrunden

Påväg mot Tarfalastugan och den senaste lunchen på länge. Klockan är nu strax efter 17 och vi har tagit oss fram till gårdagens slutmål. Här vandrar vi vidare mot Tarfalas forskningsstation där vi släpas in i värmen för en föreläsning och sen är det bara att traska de sista 7 km till nattens tältplats. Så långtråkigt på något vis att bara följa stigen neråt utefter
forsen... Anting går folk snabbare än mig, eller bra mycket långsammare, tog fram munspelet och underhöll migsjälv under någon timme. Vilken lycka att komma ner, slå upp tältet, hälla i sig lite varm koppsoppa och sen krypa ner i den ack så varma sovsäcken.

27/8 Morgonen därpå hängde molnen som på ett tvättsträck, blöta och dana och det regna hela vägen till Kebnekaises fjällstation, där vi fick en lite presentation om stället och fjällräddningen. Så kom de avgörande tillfället, ska jag med ut i regnet och göra ett försök att nå toppen av kebnekaise eller ska ja stanna kvar och lata mig här hela långa dagen?

Jag valde att göra ett försök att nå toppen av Sverige. Efter 6 timmar med nästa konstant uppförsback, undantaget för den där jävla kullen som vi skulle upp för och sen ner för, för att sedan ta oss upp för den sista stigningen - stod vi tillsut alla 11 (jag, Felizia, Pernilla, Annie, Pär-Erik,Patrik, Micke, Fredrik, Josef07, Josef06 och Danne) på toppen av Kebnekaise
i snö och dimma. Med vetskapen om att på ena sidan stupa det 300 meter och på andra sidan 500 meter rakt ner. Felizia visar så väl på bilden den känsla som rusade genom kroppen.

Sen var bar det av igen, 4 timmar ner till fjällstationen och kaffe där och sen tillbaka till baslägret, 2 km från fjällstationen. Jag somna så fort jag kom in i tältet.

28/8 Tog "autoban" till Nikkaluokta. 18 km ledad terräng.. så trist och enformigt. Men det växte gott om blåbär påvägen så någonting kunde man underhålla sig med. I Nikkaluokta var Josef först ut på asfallte och bjöd oss på godis senare, som reglerna säger. Med bussen till Kiruna, intog vandrarhemmet, greja tältet och tog en underbar dusch... så uppskattat. Till min förvåning upptäcker jag att mitt vänstar knä är nästan dubbelt så stort som de högra och alldeles stelt men de glömde jag snabbt när vi bjöds på en underbar middag utan räserbajs som utgång.

29/8 Fick någon timme i Kiruna på förmiddagen.. jag köpte ett par ren-älg örhängen till annie och sara för att visa min kärlek till mina vänner (10kr i en automat, men de ska inte spela någon roll :P)

Tog oss till Stadshuset och i väntan på folket måla några av oss våran bild av Kiruna.. vissa mer bryska än andra Så gick vi mot gruvan i kiruna och fick god mat på personalresturangen och sen en ordentlig guidning 500 meter nere i gruvan. Alla med mycket stilrena och snygga gula hjälmar.

Tillbaka in till Kiruna och fri tid fram tills dess tåget skulle avgå.. härlig skylt utanför ICA. Tåget blev en härlig tillställning med knäet i högläge, men sov inte så bra som nätterna innan.
Byte av tåg i Stockholm och pappa kom och mötte upp mig på stationen hemma i Linköping.

Vilken vecka det blev och vilka minnen...