a long way home...

Jag skulle nog kunna säga att dagen är värdelös. Jag vill inte dömma hela dagen, för solen skiner just nu och det har varit en del skratt i vadstena, dessutom läser jag en ruskigt bra bok. Så det har varit en värdelös dag om man ser att överhuvudtaget åka till vadstena. "Mr Stone" glömde att vi skulle ha nationellt prov, så vi satt mest och pratade på svenska. Så jag kunde skippat att åka till vadstena, vilket skulle betytt att jag hade haft mer tid hemma, att packa, träffa den bästa och plugga. Men istället åkte jag till Vadstena, prata svenska i en timme, lärde ut att säkra samt att gå nedför en trappa och belasta knäet på något konsigt vis, så pass att det smällde till i det och jag lade mig ner på de kalla stengolvet och kvid. Åkte med Håkan in till Linköping och tre timmar senare lämnar jag akuten.. suck.

Gjort är gjort, onödigt må det så vara men vad ska man göra åt saken. Bara att ta't som det är. Ikväll får jag tid till att packa istället för att jobba, vilket är bra, då slipper jag stressa. Njuta av solen som skiner. Sitta med benet i högläge, kolla på teve å mummsa ostbågar och dricka te...

osthyveln

Det är värdelöst,
klockan är strax efter åtta, tåget går om en timme från stationen nere i stan, är i vadstena vid halv elva, klockan 12.40-13.40 har jag engelska (nationellt prov) och vid 15.50 går bussen hem. Är hemma till 17 tiden, värdelöst! Jag skulle bra mycket hellre lägga min tid på att packa, för vi åker på torsdag och jag har inte ens skrivit ner vad som ska med, jag skulle också bra mycket hellre träffa tim som kommer hem idag, för det är tre veckor som ja ska vara borta. Jag skulle till och med bra mycket hellre lägga min tid på att plugga hemma... suck.

mmm, vilken positiv och härlig morgon...

"sunshineclimbing"

blåbärsmosade knän

Har försökt skriva åtskilliga inlägg, men inspirationen har inte funnits.. klätterglädjen har vart för intensiv. Det har vart en bra helg.

Det var inte riktigt meningen, men jag blev kvar i hangaren sex timmar.. En timmes klättring med Håkan, eller rättare sagt 15 minuter upp och ned på den blåa leden längs till höger, lite svett här och var och sen säkra Håkan och snacka massa skit. Sedan säkrade vi under "prova-på" i två timmar, lite klättring tills Björn och Mattias dök upp, då blev det häng i nya soffan. Vi gick igenom tankar och idéer från tränarutbildningen. Fick hjälp av Mattias att påbörja bygget av den långa traversen och sen helt plötslig hade de runnit iväg en hel massa timmar och klockan var 20 och dags att springa till bussen.

Ett bra besök i Hangaren och nu har jag spaghetti-armar, blåbärsmos-knän (eftersom mjölksyra försämrar finmotoriken) och en härlig känsla i magen.

Imorgon blir det vila, packning, bokning av bed&breakfast och köp av bussbiljetter till Stockholm. Dessutom väntar jag samtal från en viss sjukgymnast imorgon. Måndag och ledig som vanligt, schyst!

Jag tycker det är dags att komma hem igen,

för jag saknar dig!

when the morning, under the rainbow...

Ibland förstår jag mig inte på hur man orkar, trots att saker och ting suger, trots att man helst skulle vilja krypa ner under täcket igen eller bara tillbringa dagen utomhus, cause the sun is shining, the weather is sweet.

Men på något vis så tar man sig an det som man helst av allt bara vill undvika, för vart skulle vi vart idag, om vi inte gjort det? För det finns ju alltid de där tillfällena, när skrattet inte kan gömas, när leenden växer. Hade vi inte tagit oss an det utan att veta att när det är överstökat, ja då känns det skönt, en lättnad som lyfter en som lätta vingar en klar sommardag.

Hur hade man orkat utan den känslan, hur hade man orkat utan att äns försöka?

För det är väl förväntningarna som vi bygger upp som får prestationen att kännas så hopplös, så påfrästanden och krävande?

Det kommer alltid att finna förväntingar på var och en, stora som små och jag har bestämt mig.

Vad gör väl en direkt ratad jobbansökan på grund av bristande arbetslivserfarenhet inom servicbranschen? Det var någonting som hände i helgen, det var någon som sa de där magiska orden som fick mig att tänka efter, som har fått mig att värde livet på ett lite annat sätt.

"Min mormor blev så glad när låset gick sönder. Ja, för då fick hon både nytt lås och dricka kaffe."

Jag tror att de raderna länge kommer att finna kvar, att de länge kommer att eka i mitt huvud. Att kunna se det positiva i sammanhanget. Det är så jag vill leva, jag vill inte vara och jag vill inte sluta som en bitter ihågkommen person. Det är inte jag, det ska inte vara en del av mig.

Nu har jag ett tal att skriva tills morgondagens nationella prov i SvB och det kommer att bli bra trots att jag fick papprena idag. Det här ska bli kul!

Well I know what I've been told

U gotta know just when to fold,

But I can’t do this all on my own

No I know

I’m no superman

I’m no superman

Dom där små orden, som kan få en fin dag till en bottendag, som grusar ens förhoppningar.
Man borde aldrig skaffa sig några förhoppningar, utan ta't som det kommer. Glädjas om man glädjas kan.
Men nederlag ger utrymmen för nya lyckanden och nya idéer...

think outsid the box

Jag sitter i solen, på den svarta köksstolen, som så många gånger förr. Tillslut klicka jag på "skicka" och bifogat fanns ett nyskrivet CV och ett personligt brev. Jag hoppas det blev bra, hoppas det ger ett gott intryck. Första jobbansökan skickat, puh!

Jag vakna sent i dag, lite för sent, men vad gör man åt saken?

Jag är trött på huvudvärken, på knäet och ovissheten, prestationsångesten och orken som bara sviker.
Men nu ska vi inte tänka negativt, positivt är bra.
Nog pratat, nu ska jag sova.

visit västervik

Jag är åter hemma, fylld med kunskap, idéer, utmaningar, redo att utvecklas, redo att utveckla. Imorgon ringer jag sjukgymnasten och skriver ett CV, för framtiden kan börja se ljus ut. Tummarna får jag hålla en annan gång för jag ska bara upp på väggen och klättra en sväng, skruva grepp och pröva nya metoder.

Helgen har vart intensiv och inspirerande, fylld med aktiviteter och trevliga klättrare.

friday morning, waiting for the sun

Vem har sagt att man måste åstadkomma mycket på kort tid jämt?
Jag har inte vart produktiv denna morgon, vakna vid åtta och nu är klockan strax tolv och vad har jag hunnit med? Ätit frukost, duschad, börjat packa och ringt Abisko. Blev ställt i telefonkö, jag har inte råd att stå i telefonkö så jag la på och nu kollar jag på Stockholm live.
Åker mot Västervik om någon timme, det ska bli spännande.

Det har vart en bra morgon.

looong road.

Jag somnade på bussen, vaknade till och kände "oj vad skönt att vara påväg hem", somna om och vakna i Vadstena. Känslan försvann och vi tog den dagliga morgonpromenaden mot skolan och de närliggande psyket. Fredrik och jag kollade biljetter till Saltoluokta och jag kom hem lagom till att sätta sig på den vindstilla balkongen i solljuset och läsa lite träningslära.
Tim och jag tog en promenad till CoopExtra som hade invigning dagen till ära. Inte fannas det något "gårdagens bröd" och herrn framför oss i den halvtimmelånga kön undra varför alla inte var där igår... God stämning och en stor påse godis.
Till Hangaren och fick till en bra träning tillsammans med Emil och Micke.

Hemma, trött, hungrig och nyduschad. Jag är trött på alla måsten, på allt som omgivningen kräver av en och jag vill för en gångs skulle bara göra saker och ting som jag själv vill, utan påverkan från omvärlden. Jag vill kunna klättra igen, ge 110%, precis som förr. Trött på att ta det lungt, trött på att behöva förklara, trött på att ha en undanflykt.
Trött och less på att inte får ge allt för någonting som betyder så mycket.
Det är tur att jag har Tim här ikväll.

Det sitter en fågel i skafferiet

Jag är så trött på staden, på bilarna, höghusen, betongen och alla kvadratiska skuggor. Det är inte här jag vill vara.
Jag sitter inomhus. Jag vill inte vara inomhus. Där jag sitter på den svarta kökstolen och längtansfullt blickar ut genom fönstret, det är ingen vacker syn med det är i alla fall sol utomhus. Jag har stoppat ner ett band i kassetbandspelaren, fågelsång sprider sig i rummet och om jag bara blundar lite ser jag den soliga skogen, de öppna ängarna de fria vidderna. Bort med det fula betongkyrktornet, parkeringsplatserna och platsen där Berga skola en gång stod, nu är det bara grus, lera och platt, med höga staket runtomkring. Men solen den lyser fortfarande ute och jag bara måste ut, jag bara måste få dessa arbeten klara, läsa alla de här sidorna, svara på alla de där frågorna.

Någonstans på vägen har jag tappat bort mitt USB-minne och jag hinner inte riktigt ikapp mig själv just nu. Så mycket jag vill göra, så mycket som jag måste göra. Jag bekymrar mig förmycket för framtiden, mer än jag borde göra. Jag anmälde mig till Naturguideutbildningen igår, tänkte kolla efter fler alternativ. Att ha en backup.
Jag var förbi på Medicinskt Centrum och träffade herr Doktor tidigare idag, han drog, vred och petade

"-det är sannolikt främre korsbandet, det kan bli bra av sig själv, men det kan också vara så att vi får klippa och klistra så att det bra på det viset, jag skickar en remiss till US och så får du numret till en sjukgymnast"

Hej å hå, ikväll åker jag till Hangaren någon timme innan "prova på" och övar nya tekniker. Om tre dagar åker jag tillsammans med Björn och Mattias ner till Västervik och jag vill inte komma oförberedd, visserligen mindre tränad en vad jag hade planerat men jag hoppas och tror att det blir en bra helg.
Jag måste byta sida på bandet, mm, mera fågelsång. Samla krafterna, glöm huvudvärken som ha kommit tillbaka och ägna mig åt att studera. Solen skiner fortfarande, solen finns kvar imorgon och i övermorgon och dagen efter övermorgon och...

studerande ungdom

Jag har lärt mig att måndagar är bra dagar att ägna sig åt studier. Idag har jag gjort mycket bra, jag har även slängt iväg en ansökan till naturguidutbildningen i Kiruna.

Vildmarksmässan igår var bra, den var riktigt intressant. Föreläsningen av och med Fredrik Sträng satte sprätt på tillvaron. Filmvisningen var underhållande och jag och Joel uppskattadade filmen om grävlingen och kråkorna mycket. Införskaffa mig en Tierra tröja i återvinningsbart material, hurvida den är av gammalt material eller om de går att återvinna den har jag inte riktgit greppat än. En ny, flashig kritpåse har jag med.

Åt viltskav och drack kokkaffe samt så fick ja träffa Karl.

Det var en bra dag, det var en bra helg.

Imorgon kommer förhoppningsvis svaret som jag väntat på i två månader, imorgon ska jag besöka en läkare som jag snällt ska låta undersöka mitt knä och ställa en massa frågor. Jag kommer att svar, jag lovar.

Nu vill jag egentligen bara träffa Tim, ja för han är bra och idag saknar jag honom.

Men det blir äbbasmåndagstevetittarkväll, de får funka.

Skin, skin som den sol du är, låte hela världen se ditt vackra leende

12 mars, flagg dag, min dag.

Jag tror aldrig att jag känt mig så uppskattad förut på en födelsedag. Vilken dag det vart sen, det kittlar i magen när jag tänker på det. Det var en bra dag, en bra födelsedag, min 20:e födelsedag.
Tack alla!

I'm going downhill, it's some prettey good times

Vakna någon gång tidigt på morgonen och möts av älskling som säger grattis, 04.46 torsdag morgon 2009, 20 år och det är nog nu livet börjar.
Halv sju vråla väckarklockan, åtta paket med vilt spridda innehåll av älskling. Bland annat torkade bananer, en enorm råttfälla, studsboll, ett egenhändigt gjort örhänge (mycket uppskattat) och ett väldigt väldigt gott skratt.
Bränd mannagrynsgröt och kärlek, en bra frukost, bra morgon.
Sällskap med Annie genom stan efter skolan, köpte nya vita skor (snöskor), kila hem där Elin vänta på mig. Sen dök än fler gäster upp, presentöppning, fika, kaffe, present (från mam&pap), tårta och sen iväg till Herr Silvin för en god avslutning på dagen. Taco, överaskande vin till födelsedagsbarnen (jag och björn, 13 mars) som givetvis delades broderligt och en hel hög underbara klättervänner.

Hemma sent.

Har gjort premiär på Systembolaget, en flaska Retsina (vitt vin), tack Morfar!
Nu sitter jag här, med min egna, alldeles nya och egna bärbara dator med tillhörande extern hårddisk. Stolt. Jag väntar på Tim, vi ska iväg till Vadstena, plocka upp Annie påvägen och ikväll är det fest, det kan bli en bra fest, jag hoppas det blir en bra fest.
Det har vart en bra dag.

nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar..

Jag saknar klättring, så som den vara för några månader sedan.
Oj vad jag saknar't!
Det var länge sen nu men på köksbordet låg ett brev adresserat till mig. Fem dagar efter min 20 års dag, ja då finns det tid för att undersöka knät. Man ska väl komma ihåg, bättre sent en aldrig.
Lämnade tillbaka kryckorna till den tjuriga tanten i receptionen på Vårdcentralen igår, de kändes bra. Inte blev det värre av fjällen heller utan knät känns bättre, men det känns inte helt bra. Ska bli lite spännande och se om och i så fall vad det är eller har vart för fel på't.

Om två veckor är det dags för tränarkursen nivå två i Västervik, tänkte hämta böckerna i klätterhallen idag, instuderingsfrågorna har jag redan sett. Det är seriöst, sjukt seriöst så det kan bli bra, riktigt bra.

Träffa Tim igår och ibland blir man förvånad. Jag har fått 11 röda rosor av Tim sen vi träffades, tio stycken den är varma och soliga dagen i Amsterdam och sen rosen igår. Mitt hjärta smalt, jag har saknat honom. Han är bra, ruskigt bra.

Det är mycket som händer nu i veckan, mycket roligt. En händelserik vecka helt enkelt och jag har ingen lust att ägna någon tid åt arbeten utöver skoltid (vilket ja måste) Hur jag ska kunna klämma in allt vet jag inte riktigt men det har en god vana att lösa sig i sinomtid.

Fredrik och jag åker upp till fjällen v.15-17 (APU)
Soo great :)

back after seven days

På något vis är det så skönt att komma hem en sen kväll lagom till slutapplåderna på melodifestivalen och det finns varma baugetter och grekisk sallad med fetaost i. Att vakna på morgonen till doften av nybakat bröd.
Men det är någonting mer speciellt att vakna varm och ut vilad i en sovsäck, i en bivack. Knöla sig ut ur sovsäcken i den trånga utrymmet någon meter under snön och samtidigt som man får på sig kläderna slinka ut genom den igensnöade utgången. Att i morgonljuset få sätta på sig skidorna och ta sig iväg och uträtta morgonbehovet i lugn och ro långt från civilisationen och andra nutida moderna människor. Jag, tystnade och naturen.
Att vänta på att snön ska smälta i kastrullen, att vattnet ska koka upp över spritkökets lilla låga och hålla gröten varm och migsjälv mätt och glad.

Veckan uppe i jämtlandsfjällen med NF06 har varit på alla sätt och vis långt ifrån vad man skulle ha trott. Hur det blev som det blev kan vi inte göra någonting åt. Vi gjorde så gott vi kunde, vi kämpade, skrattade, hade damn så kul och upplevde så mycket nytt.
Vi hade många skratt men även små släckta ljuspunkter...



...men vi hade i alla fall tur med vädret!