när fingrarna plötsligt trillar av

Fingrarna svider och värker, så att det nästan inte är värt att skriva någonting här. Klättring i alla ära, men när greppen känns som gips och man ständigt halkar med de nya gröna superfriktionsskorna och inte riktigt vågar lita till de minimala chipen (som jag alltid har vågat göra) så vet jag inte. Vart tog standarden vägen? Det var fantastiskt att få klänga lite, få koncentrera sig och fokusera, även om de inte vara så länge.

Det var helt enkelt störtskönt att få klättra igen, det har gått mer än en månad sen sist.

Och påvägen hem rådde allmänt krig med snö överallt. När vi trallar in på gården står tysken med en planka och gräver i snön, snön som plogbilen föst upp framför hans bil. Det är lite synd, synd att han lämnar skytte och landet snart, för han underhåller.

Det knarrar av kyla för varje steg, luften gnistrar mot gatlycktornas sken och himlen är alldeles nattsvart. Hur mycket är klockan?

could it be the best sunday in Kiruna?

Maja sms:a och innan man viste ordet av var vi ute på fotopromenad tillsammans igen. Det har blivit en trevlig vana. '

Har avslutat pepparkaksbakning och lite första adventsmys här hemma på skytte. Nu sitter jag med mina tända ljus och det där riktigt goda gröna téet med smak av jul. Jag riktigt myser och ute är det under tio minusgrader. Driver omkring i en nästan drömlik tillvaro och kan inte riktigt förstå att jag faktiskt bor just där, där som på bilderna ser så himla fantastiskt ut.

Jag bor där, i drömbilden.

allt går i någon slags blåskala.

Hur trivsamt är det inte att efter en promenad på runt i stan mysa ner sig i favorittjocktröjan, långfillingar och kortbyxor , ullsockar och med en kopp té?

Jag gillar även denna lördag.

Jag har lovat bort min afton till Mad'jha, vi ska på bio.

Det är alltid lika trivsam att köpa biobiljetter i denna stad.

-Ikväll!?
-Ja, du har platserna på skärmen där.
-Rad tolv blir nog bra, lagom centralt!?
(Leende och lite småprat)
-Vi betalar var för sig.
-Tack.
-Tack, ha en trevlig dag.
-Desamma, hejdå!
-Hej!
-Föresten, när börjar bion?

Påvägen ut stannar vi båda upp och lyssnar fundersamt. Trumljud och någon som sjunger på ett annat språk än svenska. Vi konstaterar snabbt båda två att det måste var finsk-urgiska (samiska)

Tentan gav med sig en behaglig känsla i magen som bara har legat och ruvat hela dagen och snart bär det av mot fläskfilé och en stor stark följt av chipsmummsande i biosalens mörker.

Jag har ätit rårakor och jag måtte ha glömt hur gott det var, julstjärnan hänger i fönstret och den ryska sjukhusbelysningen är som bortblåst. Snösnösnö överallt och utanför är det än mer snö.
Jag kan inget annat säga att jag är ledig, jätteledig, glad och inte minst sagt känner jag mig lycklig rakt in i själen.

Det här är vad man kallar en bra dag

Jag kan inget annat säga just nu än att jag känner mig så fantastiskt, himla lycklig.

Genomglad
(om de finns något sådant ord!?)

Hade ambitioner om att gå och lägga mig innan elva. Eftersom jag idag har hunnit med att promenera, storhandla, tvätta, plugga sjukt mycket samt att kolla på fyra avsnitt "my name is earl" med tysken (som tyvärr åker härifrån om tre veckor) och gluttat film med indiern. Och just det faktum att det är tenta, tidig tenta.

Men att få in plugget som en rutin känns som en liten seger och nästa kurs börjar den 7 dec. Snart finns det massa tid att fylla med ingenting, med allt. Med vad än man behagar och jag gillar't.

En timme efter i schemat och jag trasslar in mig i täcket och sover på saken.

vänner...

I måndags vare ett brev från mormor, igår kom ett vykort från Linnea och Afrika och så idag, idag har jag minsan fått ett brev från ingen mindre än Filip. Så oväntat och så spännande att läsa att jag börja grina. Ett enormt leende på läpparna.

Det är någonstanns där, mellan alla rader som man inser hur mycket ni betyder.

Lite mer morgontrött än vanligt.

Den sista mjukmackan är snart uppäten och jag överlevde. Jag klara mig ända fram till den 25:e. Nu börjas det om på en ny kula, nu börjar jakten på de perfekta julklapparna och om 25 dagar är jag tillbaka i Linköping. Erkänner att jag faktiskt längtar lite, längtra lite efter er alla.

Återigen väntar en dag fylld med seriöst plugg och det förvånar mig själv. Kanske är det nu man börjar komma in i rutiner, precis som det ska vara.

För jag flytta väl upp hit för att plugga, lära mig saker och ting? Eller?

ett vykort från ett främmande land...

Julgardinerna fick åka upp i morse och där får de hänga tills jag återvänder från söder.

På botten av brevlådan gjorde jag en fantastisk upptäckt idag. Ett kantstött vykort från långt-bort-i-stan och jag studsade till av nyfikenhet och glädje.

Linnea, it kind of made my day!

Jag blir alldeles salig när jag tittar ut genom fönstret och upptäcker att det är såhär vitt som jag alltid önskat mig att julen skulle vara. Nu är det en månad kvar och jag tror inte riktigt på Linköping på de kapitlet

Leendet blir alltid lite bredare när det verkligen ligger någonting på botten av den blå brevlåda. Brev från mormor och jag smalt.

Brev från Gällivare sjukhus...

...och sju månader är väl bättre än ingenting!?

Tenta-ångest--måndag

Efter en sån här helg svävar man gärna över snömolnen. Men nu är det dags att ta sig ner på den kalla och snöiga marken igen. Det är inget mindre än plugg, tentaplugg som fått äran att göra mig besväret att underhålla. Finns inget annat att göra åt saken än att ta tag i't.

Över tre avsnitt scrubs kröp halsont fram och överraskade mig under söndagskvällen. Snuva och jag är förhoppningsvis inte påväg in i rond 3. Men det går inte mer än att inse läget och jag trycker i mig frukt som aldrig för.
Jag som hade planerat klättring för dagen. (jag behöver dom kickarna)

Snön öser ner med hutlös fart och jag har börjat vänja mig vid en vit vinter.
Men hur mycket vitare kommer det att bli?

Barentsboken tar över mina tankar och det är lika bra att bara hänga på.

ett stenkast från Kiruna

Julmarknad i Jukkasjärvi.

Ljuvmusik och solglans. Ibland mår man lite bättre än andra dagar.
Hög musik och jag ligger i min säng och spanar ut genom fönstret, upp mot himlavalvet.

Sun(ny)day

Hemkommen efter en liten promenad i morgonljuset, eller är det kvällsljus? Är solen påväg upp eller ned? Jag kan inte riktigt greppa det. Men vädret är klart och det känns som evigheter sen.

Plocka av frukosten och sen åka ut på lite äventyr.

Men vad hände igår, eller vad hände inte igår. Har sällan träffat såhär många speciella och underliga individer.

Jag kände ett behov att stilla min kulturella hunger så jag slog på en rulle från 1971. Österlen i mitt hjärta, finns det något vackrare om våren? Blommande äppelträd, grönska och långa promenader utefter stränderna. Men "äppelkriget" bär på ett fantastiskt budskap och de måtte varit sjunde gången jag ser den, minst.

Ganska nöjd och tillbakalutad. Men det är ett enormt diskberg som bör bestigas i köket och jag missade att de sprängde i natt igen.

Vi besökte Muren igår, skrämmande låg medelålder och högt alkoholintag. Stod inte ut så vi spenderade kvällen på Trägårn. Prata om tågluffning, framtid, minnen, snö och vad än som behagade. Ett kraftigt snöfall under nattens småtimmar, kalla fötter och en god sömn.

Söker du mig i kväll så hittas jag säkerligen på Trägårn igen, livemusik och kalasvänner.

Have to go.

a piece of Kiruna.

Jag missade sprängningen i natt igen. Men vi drack glögg och lyssnade på musik hela natten. Fantastiskt.

Ger mig på ett nytt försök till natten. Kommer inte att lägga mig tidigt föräns jag verkligen kännt att de spränger.

Missade museum-besöket, så i stället har jag studerat snöflingorna som yrt mot backen. Pulsat ut för att kolla brevlådan i flippflopp för att få lite mer spänning i tillvaron.

Jag ska åka till Göteborg i mellandagarna och jag kan inte vänta. Trivs, det gör jag verkligen här uppe, men det ska bli så fantastiskt att åka ner till södern igen den 19 dec. Träffa alla galningar igen och få träffa min supervän nere i gbg och en hel hög andra knäppisar som jag saknas så. Det var länge sen jag träffa dem.

Sen, förhoppningsvis, på uppvägen blir det ett stopp i Stockholm för att träffa mina Jiingi-vänner och kanske några Brevik'ingar. Och om du har tid morfar, tittar jag gärna förbi.
Juluppehållet kommer bli lite som en semester blandat med hemmaplan. Fantastiskt.




Det är lite tomt i allrummet. Bara jag, datorn, teven och den obekväma soffan. Vi tippa i oss kladdkaka tidigare, en kladdig sådan men jag kan anse mig nöjd med bakverket ändå.

Pelle bad mig att skriva lite om några av mina vandringar och det känns som en ära. Ut på hans hemsida skarom sen. Så härligt att få dela med sig.



Har nog inget speciellt att skriva om egentligen, man har lärt sig att vara glad för det lilla och ibland händer de så mycket att man bara inte kan sluta le på hela dagen.


Imorgon ska jag på Samiskt museum.

02.51

Jag har bott här i lite nästan precis två och en halv månader och jag titta konstigt på M och D när de diskuterade de nattliga sprängningarna. Efter såhär lång tid har jag ännu inte märkt av det, så de var på tiden att göra de... rannsaka jag förmigsjälv. Så hur många "scrubs"-avsnitt som helst mellan kl 22-01. Där övergick det sakterligen till att glutta på film med grabbarna hos M. Med sinnet på helspänn och jag kände inte av det i natt heller.

Så kanske dags att krypa i säng.
Bättre lycka nästa gång.

Just a good memorie from a lost time.

Jag kan ibland störa mig på att någon inte stängt av den trasiga kranen på rätt sätt(så den bara står och droppar/rinner och låter en hel massa), liksom jag stör mig på folk som inte bor här, lämnar saker på bordet i allrummet och låter de sedan vara.

Men det är bara små bagateller om man jämför med Kiruna Bostäder. Suck och stön på dem, antingen är de bra lata som inte städar, för här på skytte är dom, var här både igår och idag och fikade i sitt lilla krypin i källaren. Men inget har blivit städat, inget nytt papper, inget diskmedel, inga rena golv... Det är inte första gången det kommer något dåligt ur de företaget. Suck och stön.

Ute faller snön igen. Trivsamt. Fast mest som ett yrväder.

Någonstanns har jag hittat lite skaparglädje igen och kanske är det tack vare den som jag får tid att öva upp mina färdigheter...

Dagarna bara trallar förbi, en efter en. Men just nu känns det som evigheter till den 25:e. September försvann snabbt ur sikte med alla dess skratt och inventeringar. Oktober var en trevlig månad, men November har börjat än bättre. Men för saken skull, ett litet minne som kan ligga och skvalpa på vågorna.

Hur var oktober, när kom egentligen snön?

vart tog sommaren vägen?

Tanken har trasslat sig runt uppe i huvudkontoret hela dagen. Ute är det någon plusgrad och kramsnö, vilket resulterar i stor risk för snö kommandes i hög hastighet mot kroppen. Har flitigt studerat idag, men även dagdrömt om en fjällvandring till sommaren. Det vill säga om knäet får sitta kvar och sitta ordentliget. En vandring på två veckor. Men jag vill också hinna med trippen till Island, Öland roots, fjällräven classis, klättra hutlöst mycket samt att ha ett jobb så att man klarar ekonomin.

Sommaren 09 var fin, låt sommaren 2010 bli än vassare.

Varje gång det trillar in ett sms fylls jag av en känsla av vår, då koltrasten sjunger med ljuv stämma. Mitt i kalla vintern dyker en syn av ett hav av vitsippor upp och har man kommit så långt vet man att det inte är långt kvar till sommaren.
Händer det inget med knäet fram tills dess så blir det långvandringen som vi redan nu börjat prata om.
Som jag längtar till sommarens porlande fjällbäckar och de öppna vidderna.
Men först tar vi 6 månader vinter...

Det som började som små kittlingar i halsen och små irriterade harklingar när vi traska genom Gällivare i tisdag har nu övergått från bara heshet till öm hals, host, snor och feber. Rösten är knappt tillbaka, inte än.

Jag är inte alls nöjd med situationen. Det enda goda som kommer ur det, är en alkoholfri helg, som planerat. Men jag har högar av plugg och tvätt. Ett rum som behöver en uppfräschning och jag har inte tagit mig igenom ett ordentlig klätterpass på över en månad. Något jag inte alls trivs med.


Har knappt sagt ett ord på hela dagen, vilket inte är likt mig. Och jag trivs inte alls med det.
Nu vill jag bara bli frisk och kry igen...

Ge mig rösten tillbaka osså.

some letters from Africa

From halft across the world har han suttit och knåpat ihop ännu ett mail. Det som började som en fritidskunskaps-uppgift under den tiden jag läste NF i Vadstena och det var verkligen ett tag sen. Hur vi skulle undersöka "what are you doing at your spare time?", hur det skiljer sig... Herr Forsell var väldigt nöjd med sin uppgift, att ta kontakt med minst tre individer utanför Sverige och jag var nog ganska uppslukad av uppgiften.
Madagaskar, Berlin och Gambia. Kontakten har jag tappat med de flesta av dem, men under eftermiddagen trillade ett välformulerat mail in, från Bubacarr, från min vän i Gambia. Min afrikanska kärlek, som de skojas om det här.

Både Linnea, Mattias och Bubacarr har gjort mig nyfiken på kontinenten, på Afrika.
Det är häftigt att läsa om hans vardagliga liv, så långt ifrån mitt på alla vis. Dela på tankar och funderingar om det världsliga.
Ni kan ta det lugnt mam&pap, än åker jag inte till Afrika, först vill jag upptäcka Island och plugga på Svalbard. Med det är alltid relativt, så länge inte Mattias (grannen rakt över) lägger ett riktigt bra argument.

Jag har läst, man brukar ju göra sådant allt för ofta, att morötter ska vara bra vid halsont, citron, ingefära, vitlök och honung. Så det blir en sista minuten tripp till Konsum. För såhär kan det inte hålla på att vara.
Medans David hävdar att gamla beprövade kurer bör hjälpa bättre, som grött över bröstet... toker.

Onsdag, eller vare tisdag. Nae, onsdag.

Jag ska bygga upp ett poängsystem där man räknar in sömnpoäng och pluggpoäng och får man en acceptabel poäng under en vecka så bör man få något lite extra. Kanske en påse godis med mycket lakrits och choklad. Eller en extra öl.
Annars får man inget av de, om summan inte överensstämmer med de uppsatta målet. Det borde inte vara allt för svårt att klara av det.
Vet inte hur systemet ska byggas upp än. Men det kanske kommer med tiden.

För såhär lite som jag sovit sedan i helgen, nae.. det är på gränsen till lite. Men så går det när man lever rövare om natten...

Och idag hade vi möte på övervåningen om köks situationen och kom fram till en lösning. Kom även så långt i våran irritation på KBAB att vi skickade ett mail till PLUS. Det skulle sitta så fint att få upp det i dagsljuset. Men än vet man inget, men det är alltid värt ett försök.

Imorgon fortsätter SLAO:s första hjälpen i terräng. Dag två av tre. Tänka sig, Crister och Fredrik som jobba i Abisko på fjällräven classic äre som håller i're. Jag tyckte de var något bekant över Fredrik och när Crister steg in i lokalen blev're glasklart.
Att timmarna mellan 9-18 bara har rusat iväg, ja det är väl något positivt?

En trivsam dag, som så många andra.

Vi hade en sådan på besök i helgen, som följeslagare till Herr Linds vän. Jag gav det några försök och det gav inte bättre resultat än att jag blev fast. Inte så fast att jag fastnade i spikarna utan att det gjorde gott, mer avslappnad. Om man fick önska sig något i julklapp, så skulle jag önska mig en just sådan, en svensk spikmatta.

Can you even call it a city`?

Vad gör man egentligen uppe före soluppgången och hur känns det egentligen att åka buss i två timmar, till en ständig soluppgång.
Kanske lika spännande som att besöka sjukhuset i Gällivare, som att damen vid receptionen stack till mig 148 kronor i stället för att jag skulle betala, för att sen innan utsatt tid redan besökt herr Doktor och på något konstigt vis konstaterat att det inte är korsbandet, nae det ska vara knäskålen de ska vara fel på.
Men när jag berättar om klättringen och naturguidesprogrammet, när jag säger att det är knäväcket som gjort ont så blir han fundersamt och vill lägga svart på vitt och skickar hem mig med besked om att de skickar en remiss om magnetröntgen.

Så vad gör man en tisdag i Gällivare mellan kl 11 och 13, när kvällsolen lyser än i ögonen? Förutom att ha sällskap av en riktigt bra vän? Man kan leka puh-pinn vid den stora bron nära sjukhuset, dricka yoghurt och sparka i snön. Man kan förslagsvis hoppa ett sådant matställe som detta och... ...istället så kan man alltid besöka HusMans, ett äkta arbetarkafé för lunch, hänga på stationen och tillslut stiga på tåget och låta en svischa genom de frostade och snöiga landskapet.

Tillbaka i Kiruna och mörkret har redan fallit.

Och när man inte lyckats samla ihop tillräckligt mycket sömnpoäng ser man förslagsvis ut såhär.
Men livet är inte träligt för det. Ikväll blir det riktigt god fisk i ugn, de speciella receptet med favortisåsen, som jag aldrig kan få nog av.

Måndag

Det är Goran Kajfes skiva Head Spin som gäller just nu, en av männen från Oddjob. Klockrent.
Man lever på de härliga minnena från helgen, svävar omkring i en bubbla och gör mest vad än som behagar. Som att klättra med M&D, dra fötterna efter sig i snön och käkar god mat. Glutta på en rulle och drälla i soffan.
Det stryker omkring män här, som mäter och inspekterar. Det sägs att skytte ska få en uppfräshning och kanske är det på tiden. Men städerskorna beklagar sig nog ännu en gång över de små sakerna som brukar uppkomma efter helger som denna. Men att det var vi som körde racer med pulkan genom korridoren de behöver de inte veta.
Det tar väl ändå alltid för givet att det är vi, att vi kanske än en gång lekt Pippi Långstrump och åkt på skurborstar. Men något sådant larvig skulle vi aldrig få för oss. Vi kan bättre än så.

Men studentlivet trallar vidare och jag har nog de bästa grannarna för tillfället.

söndagspromenad.

Ute på promenad med herr Lind och hans följeslagare. Dimma som sakta lätta och kylan som tränger sig på.

Ett andrum. Tystnad, stiltje.

Mörkret har lagt sig över staden ännu en gång och Kiruna är staden att bo i för tillfället.

a day after what you call tomorrow.

Musik har öst över mig hela morgonen, förmiddagen eller som det är påväg mot, eftermiddag. Det är högt och härliga basgångar. Jag myser, jag försöker smälta alla intryck, sortera och värdera. Den här helgen blev allt annat än vad man kunnat tänkta sig.

Söndag. Genom att jojja(med jojjon från Amsterdam), spela hutlöst mycket gitarr, baka scones, ta århundradets längsta, varmaste och härligaste dusch, slöa vid teven till ett meningslöst program på teve 4, traska omkring i korridorerna och för tusende gången försöka lösa 'rubrikskub' har jag fördrivit tiden. Fyra timmar har känts som en evighet, nu är det bara resten av dagen kvar.

Dimman ligger tätt runt knutarna och har avlöst snön som fallit i flera dagar.

Jag kan inte sätta något finger på stämningen, tillvaron och sinnesnärvaron. Jag både gillar den och vill slänga den långt långt härifrån.

Hoffmaestro - highway man

Vi har en gran i sällskaprummet hemma på Skytte nu. Nästan lite skogskänsla. Jag tror den dök upp i natt någon gång mellan 3.00-5.32. Vi kolla på en dokumentär om Sverige på 60-talet. Vissa somna i soffan, andra hade diskussioner.
Fortfarande en härlig känsla i magen och hela gårdagen var så helt fantastisk. En helt tokbra fredag, dag som natt.
Finns det något så fantastisk som vänner som får en att skratta, som får en att må sådär himla bra. Som låter leendet stanna där, hela tiden. Som förvånar en, som underhåller?

let it snow, let it snow

Tillslut kände vi att så här kan det inte fortsätta, så vi tog vårt pick och pack och traska iväg. Raka vägen ut mot skogen, mot tallskogen. Kanske inte längre än 1-2 kilometer men iväg kom vi och tältet slogs upp. Eld hade vi innan två minuter och där spenderade vi våran eftermiddag och kväll. Fascinerade över att man inte tröttnar på elden, grilla vi marschmellows, korv och gjorde mat över den öppna elden. Vi käka kex och kakor, vilade emellanåt och återgick sedan till att begrunda eldens mäktiga sken.

Innan tolv låg vi invirade i våra sovsäckar och snacka om stora världsliga ting, små obetydelselösa saker.

När jag slog på telefonen på morgonen och förvånat konstatera att klockan var kvart i tolv förmådde vi inte att kliva upp på många minuter. Isdroppar från taket och silhuetter av snön som fallit över tältet under natten.

Snö har fortsatt falla och vi tog en långfrukost med grillad falukorv och tunnbröd innan vi packa ihop och traska ner mot stan. 40 minuter senare och när solen nu redan hunnit gå ned, entra vi skyttegatan, tillbaka till lysrören. Men med en härligt glad känsla i magen.

En bastu med härligt kall öl till, varm choklad därefter och livet känns njutbart igen.

Ska till att värma på lite glögg, men bara lite mat i magen först.

Ibland älskar jag bara fredagar.