honey, i'm home

Så frustrerad, skulle bara vilja dra på hög volym på stereon och låta musiken dåna ut till alla lägenhetens små skrymslen och vrår.

Pappa kom och mötte upp mig vid stationen för lite mer än en timme sen, under bilvägen hem sa han att mormor hade dragit ihop något "kusinjippo" för att kolla och dela upp på gammelmormors gamla fotoalbum..

- det har väl mamma nämnt, de kommer över till oss vid fyra?!

Kul, men då har man väl två timmar på sig att duscha å städa iordning lite och hinna tagga ner lite och så. När jag kliver ur dusch i myskläder möts jag av ett vardagsrum fyllt med människor som jag visst ska vara släkt med. Visserligen, enormt kul att träffa Niklas igen, den av mina kusiner jag tycker bäst om, men mer orkar jag inte just nu bry mig. Tog med mig dator'n in i rummet för att få något som skall likna lite lugn och ro. (det funkar inte)

Hela fjällvistelsen har vart speciell och jag tänker inte dra den nu, för upprörd, trött och hungrig. Jag låter det vara oskrivet tills vidare och ska förpassa mitt knä i högläge och hålla tummarna för att det snart blir bättre, för det gör ont!

Tack alla som var med och gjorde Natur- & friluftsliv B kursen så go och bra.

Du saknas

Walking on sunshine

20,9 kilo senare och en färdigpackad ryggsäck. Lyssnar på "Because i got high", inte för att jag är hög( i min frustration kanske det hade vart en bra utgång) utan snarare att min ryggsäck sannerligen är det. (Undra hur mycket korsikaryggan vägde, men då var vi ju tre) Har aldrig tidigare haft med mig så lite kläder eller få personliga saker utan en bidragande effekt kan vara att jag denna gång bär all mat, eftersom ingen kunde tänka sig att dela upp det. Även har jag med mig stormkök, termos och på toppen, ett tält. Jag är glad om jag lyckas cykla ner till stationen utan att några större incidenter uppkommer...

Så det är idag vi åker, om mindre än två timmar går tåget mot Stockholm och byte mot Nikkaluokta, tror allt att det kan bli bra.

what an amazing life

Mountin walk upnorth

Ska väl handla och fixa det sista med maten till fjällvandringen idag. Kan ju välja fritt nu vad jag vill ha med mig, då i stort sätt alla redan fixa eller hävdar att de "vill se om de klarar av det sjäva". Egentligen bara att acceptera läget och jag vet, med lärdomar från "Tra mare e Monti" vandringen att jag har inga problem varesig med mat eller tung packning. Det ända jag inte riktigt kommer överäns med är mina kängor, bara att gilla läget och härda.

Imorgon bär det alltså av mot Nikkaluokta och andra delen av min praktiska del av projektarbetet kan ta sin start. Känns som det kommer att sluta väl detta :)

Den känslan är obeskrivlig, can't get enough

Ensamhet

ca 2 mil ut till sommarstugan på cykeln (den sadeln är inte den goaste) dryga två timmar ute i skogen. Tyst, stilla å bara jag och mina tankar - ensamhet när den är som bäst. Samma bit hem på cykeln (sadeln är fortfarande inte den goaste) Hemma är det tyst stilla och det är bara jag och mina tankar - ensamhet när den är som sämst.

Jag hoppas komma ner till Eksjö, men kan inget lova, annars är det mindre än 3 veckor kvar, älskling, jag saknar dig.

Måndag skymning

På stålbågen for jag iväg mot okändt mål. Ut mot Tinnerö, förbi ett fullsatt Korpvallen och vidare på grusvägarna, längre och längre bort. De få bilarna som passerade förbi kändes hotande. Jag vill ju bara ta det lugnt, slappna av och ströva omkring...

Lärdommar som kommit ur denna helg

- Man bör äta mer Wienerbröd i sängen, om man vill ha den full av smulor.
- Smulor samlas lätt i skägg.
- Bara för att det inte regnar just när du är påväg ut behöver det inte betyda att de ska vara uppehåll när du kommer utanför dörren.
- Tacopaj är godare än det låter.
- Tiden går fort när man har trevligt.
- Age of Empiers funkar fortfarande...

I'm walking on sunshine

What a morning, åh så den frukosten :) Te, apelsinjuice, oboy till den som behagade, hemmabakat bröd, härligt varma direkt från mikro, hallon/aprikos yoghurt, smör, ost, tzatsiki, gurka och morgontidningen i tre delar. Jag, Tim och ett fullt frukostbord :) Ingen stress någonstans.
På väg mot bussen börjar tunga droppar som snart bli ännu tyngre falla över våra axlar, ner mot stan - regnet öste verkligen fortfarande ner, and so i don't care!

Fastna inne på Team Sporti, nu är jag ex antal hundralappar fattigare och en regnjacka rikare, vilket egentligen inte gör någonting eftersom detta är min första ordentliga regnjacka.

Bjöd älskling på glass nere på stationen och sen såg jag han försvinna iväg med bussen. Precis när 17 rullar in kom jag på, Alma är ju i stan,så tog en rejäl sväng på stan me'na. Träffa Tove på bussen hem och när jag väl kom hem vare folktomt, precis det som passade bäst för tillfället. Tacopaj och tzatsiki och ett varmt skumbad med Kalle Anka läsning. Avslappnande och inte intellektuellhöjande någonstans.

Jag har bara få saker jag måste se till att göra kommande vecka, fixa kängorna så att jag slipper blåmärke och packa ryggsäcken... sen bär det av mot FJÄLLEN!!!

i'm covered in a big smile,
but i have a little guilty conscience.
But i have still had the best morning ever!

Time to move on

Nu vet jag varför jag inte längre tycker att winnerbäck är den starkast lysande stjärnan på min musikhimel - Många har frågat varför, han är ju "grym". Snubben slog egenom och skrev allt vemodigare låtar i takt med att jag blev allt lyckligare och nu känner jag inte igen mig i många av hans låtar. Det var nog det som var charmen, att man kände igen sig.
Time goes one, idag vill jag presentera några av höjdarlåtarna som snurra hos mig just nu.

Groundation - Mighty Soul
Groundation - We free again
Alborosie - Herbalist
Burning Spear - Red, Gold and Green
Shure Brothers Band - Konstapel Bladh
Eddie Vedder - No Ceiling

Soo long

ites, green and gold, it's the rainbow

Vilka underbara tider och jag kan aldrig sluta le. Det sitter långt inne, så långt inne att det till och med har fastnat på mitt hjärta. Lycka, ett ord som beskriver allting så bra just nu. Vemod, även det ett ord som simmar omkring i tankarna. Kärlek, inget ord, inget greppbart, ett ting som måste upplevas och jag vet, jag är mitt uppe i det. Just what an amazin life.

bob marley - stir it up

reggae, love and peace

Någon jävel har inte bara snott min ventil på bakdäcket till min blåa stålbåge utan hälften av allas ventiler nere vid stationen. En sak om det bara vart min cykel, men detta är inte okej. Men jag vill inte vara bitter, för så vill jag inte sluta denna fina helg... så jag tog tag i styret och ledde cykeln hem i spöregnet med mina bajsbruna och leriga flippflopp och packningen på pakethållaren och schyst musik i lurarna... Jag är inte bitter!

Uppsalareggaefestival kan sammanfattas med två ord - Händelserikt & bäst. Åkte upp i onsdags och kom hem nu efter 21 ikväll. Jag har bara ett stort leende på läpparna och en mysig känsla i kroppen när jag tänker tillbaka på det.

Kan inte riktigt sammanfatta de just nu.. bara lycka.

Jag kommer inte bra överäns med Försvaktmakten heller, han och jag är inte värsta polarna, inte någon stanns!
Det har gått fem veckor, fem veckor i himmelriket. Jag känner mig nästan lite bortskämd med att få träffa Tim nästan varje dag i fem veckor, något som var en självklarhet en gång, blev det ganska snart igen. Men nu är vi tillbaka i det stadie där Försvarsmakten får träffa min älskling bra mycket mer än mig... inte okej.

Hjärtat slår hårdare för Dig nu mer än någonsin, älskling.

Good times together

Att bara få komma ut och vandra kändes helt fantastiskt, men att ta de första stegen på vandringsleden Tra mare e Monti kände enormt, inte visste jag då att det vi påbörjade var någonting som har påverkat min syn på naturen ännu mera. Påverkat synen på oss som individer och förhållandet till naturen och dess krafter.

Jag kallar det svettig lycka. Jag blir helt lyrisk när jag pratar om Korsikavandringen och jag kan inte hjälpa det, jag var hela tiden så damn jäkla högt upp, så himla lycklig och känslan att man finns går inte att greppa. När man förstår hur liten man egentligen är i jämförelse med naturen förstår man så mycket mycket mer om sig själv.

Man inser även att solen kan vara lite för påstridig ibland när man bara vill ligga stilla en stund och somnar i solen.

Hur många uppförsbackar man än tar sig ann vet man att det kommer komma nedförsbackar.

Det som är så befriande med vandring är att man kan ta sig till sådana ställen som man inte kan ta sig med bil eller andra motordrivna landfarkoster. Girolata, en liten stad på Korsikas nordväst sida. Ingen asfallt och kor på stranden och intill stranden står resturanger som bjuder på härligt kall inhemsk öl som man så värt förtjänar när man gått en dagsmarsch i stekande solsken.

Att fira ett annat lands national - faktiskt första gången jag på riktigt firar något lands nationaldag och då var det Frankrikes, I knew it, jag ska lära mig franska. Å firandet blev rejält och lyckat. Like the sunset we knew how the night will end.

Frankrike är ett vackert land, Amsterdam är en vacker stad och det hände så himla mycket speciellt där att jag bara vill tillbaka och se mer, uppleva mer och känna mer av den härliga stämningen i standen.

Såhär såg våra packningar ut i Amsterdam, aningen lättare och den mesta maten uppäten och utbyt mot en vinflaska och lite annat smått å gott.

InterRail 08, never gonna forget, never..

Reggae och Vadstena

Vadstena en regning lördagseftermiddag i början av augusti och basecamp på Skinnarängen, as usually. När molnen som mest tyngde ner den himmel som så ofta annars brukar vara så blå utkämpades en hård fotbollsmatch och efter ett par pauser kände vi behovet att få andvända våra kunskaper från "NF-tiden" och få leva lite som grottfolket - vi åkte till Östenssons och jagade kött, grilla över öppen eld i "skogen", vems ideé de nu hade varit så var den i vilket fall briljant.

Öl på Hörnet där vi träffade Zara, Axel oc. Hade en riktigt trevlig tillställning tills vi drog vidare mot Sjömagasinet där allt bara blev bättra. Hittade Nauta som jag lyckats locka dit och helt plötsligt sträcker en främling fram sin hand och presenterar sig som Andy. Jag minns inte om jag sa mitt namn, kan tänkas att man vara aningen förfriskad. Någon minut senare kommer jag på mig själv med att vi står och snackar med Governor Andy och Nauta bjuder snubben på hemkört. Tims skägg och gamla rövarhistorier från hans lumpartid.
Vi drog oss inåt och efter en avklarad Red Stripe entrade både Governor Andy och Papa Dee den lilla scenen inne på Magget. Varannan låt körde de vardera i nästan två timmar och det var drag. :)

Efterfest i basecamp. En lyckad kväll minnsan.

Jag och grabbarna
Papa Dee

Governore Andy

Svensk sommar

Det är fredag förmiddag, första dagen i augusti. Solen skiner och det är första gången jag känner att jag bara vill sitta på våran solbeprydda balkong och läsa och få än mer färg eller egentligen inte för saken skull att få färg utan för att det är skönt, första gången jag känner de här hemma på lång lång tid. Egentligen är jag inte den som gillar att ligga och pressa i solen, jag känner att jag inte får ut riktigt så mycket av det, eller så är jag den som tror att jag inte får ut någonting av det. Nej, jag är den som hellre gör annat än pressa! Ofta vill jag hitta en orska till att ligga i solen, för det kan vara riktigt skönt ibland, när värmen bara biter sig fast i skinnet. Det får mig att längta tillbaka till stranden i Galeria, den dagen då vi stannade en dag extra för att hinna ladda upp lite inför sista vandringsdagen. Den dagen då vi alla tre somnade i solen och den dagen då vi alla brände oss någon stanns på kroppen, antingen mer eller mindre.
Korsikaäventyret och hela tågluffninfen har ettsat sig fast i mig och jag kan stolt säga - jag har lärt mig mer om mig själv under tre veckor än vad jag gjort på tre år. Insikter och lärdomar som jag håller för migsjälv, som får mig att känna mig säkrare och tryggare i migsjälv. Resan gav mer utdelning en vad jag någonsin trott.

Jag lyssnar på Winnerbäck, som bakgrundsmusik, biljetten som jag fick i julklapp till sommarturnéavslutningen på
S(t)ångebrofältet är såld till Tims mamma. Någon stanns känns det ganska skönt. Jag hade gärna gått och sett hela spektaklet men för mig gör det ingenting längre... hela charmen med att gilla en artist som ännu inte är allt för stor har bleknat i takt med att Winnerbäcks kändishysteri har växt och att hans skivor blivit sämre. Jag är nöjd med att jag valde en vecka i fjällen med NF06 & 07 istället för en kväll livemusik.

Nu tar jag med mig "Snabba cash" ut på balkongen och nu ska jag bannemej läsa ut den boken. Jamenar, en sådan bra bok borde inte vara så svår att läsa ut, om den inte var så förbanat tjock.

Peace!