Sitter hemma hos tim och bredvid mig i sängen sitter karl och trixar med tigerraketer, nedanför sängen sitter tim och fixar med en petflaska å lite hemliga ingredienser, som tex en strumpa med hål i.
Karl och jag fixa tacopaj hemma hos gustafsson medans hela familjen var och åt hos familjens farmor. Helt galet bra. Snart styr vi vidare mot Vånga och hem till Simon&Johanna. Det kan bli en bra kväll och ja hoppas på att ingen hamnar på sjukan.

Det har vart ett bra år och ja vill önska alla ett riktigt gott nytt år, för de ska ja ha

ibland det ända som hjälper att höja humöret...

ibland händer de mindre bra saker

Det blir ingen tur till skogen trots att våran rimfrostvita värld bara skriker "gör mig sällskap". Det blir heller ingen klättring idag som det var tänkt. Orsak, natten till söndag åstadkom jag någonting som jag verkligen inte tycker om, jag spydde flertalet gånger. Antagligen så är orsaken till detta pizzan med de där jäklans räkorna på, för varesig andrea eller elin reagerade på'de... och att det kom så nära inpå pizzan visar på matförgiftning. Gosch.
Men det är bättre med mig nu, har både lite frukost och lite lunch, inget överdrivet för att inte chocka magen. Imorgon räknar jag med att vara tillbaka på banan :)

Hur som haver, trot's den lite tråkiga incidenten blev det ändå en trevlig helg hemma hos andrea, som ja saknat nå't så grymt. Idag är hon tillbaka i London och det blir min tur att komma och hälsa på.

sjumilakliven

Efter en god natts sömn är jag redan uppe på benen innan ni'e, jag behöver hinna klart med lovikavantarna och fixa liten innan elin kommer ner. Vi ska över till andrea, äntligen får ja träffa'na.

Med gott morgonhumör stiger jag in genom köksdörren och efter frasen god morgon slänger pappa ur sig en del saker och måsten. Mitt goda humör sjönk snabbt till en bottennivå.

Jag är trött på måsten. Vill prova att leva på naturens villkor för en tid och då det ända som blir ett måste då är mat. Men jag är även en materialist och som Tim så vänligt uttalade sig igår "du är en märkesnörd". Klättermusen, lundhags, haglöfs, fjällräven.

Tar med mig packningen på måndag kväll och ger mig ut, ska du med?

hemma hos

Det tycks inte vara många som vill ta sig mot Finspång via Gistad efter klockan 22 en juldag som denna. Det har inte mig någonting emot att 1:an var fylld av likasinnade som var påväg ner till stadens myllrande julgator och ner mot ågatan för en härlig utekväll. Tanken var den att det var dit ner ja skulle ha tagit mig men jag hann ångra mig och sätta mig på bussen mot Finspång. Jag är nöjd med valet och vår decembernatt som lyses upp av ett tunt täcke snö och det underkylda regnet som fryst påvägen ner och lagt sig som rimfrost på träd och gren är på något vis så lugnande. Mina lätta andetag som stiger mot himlens höjder. Jag blundar och knyter fingrarna hårt kring tummen, jag önskar att alla vi finge mera snö, inte bra för mig utan för alla de barn som inte får uppleva de vita vintrarna vi fick när vi var små...

Inatt kommer ja sova tryggt

att fixa lite

Om någon undrar vad jag gjort, gör eller tänker att göra så fixar jag lite...

Ah, å när ja inte har fixat lite så fixa ja lite med bilder, en lugn juldag med en hel del julkänsla och dimma

(ingen kommentar)

Klockan är strax efter 23, mam&pap har gått å lagt sig å bror har satt sig för att uggla i sitt rum. Det är julaftons kväll och det är ensamt. Jag vill inte få detta att låta som ett inlägg bara till för att klaga, jag ska försöka att inte få det till det heller.

Jag har länge drömt om stora jular med mycket folk, ja minns att vi firade med kusinerna å mormor och farmor&farfar en gång i tiden, jag gillade den julen. Men ja vill även påpeka att jag fortfarande gillar jularna men det var någonting speciellt med den. Annars brukar familjen Samuelsson åka hem till farmor och farfar för att fira jul men nu har det blivit ändrat och sen förra året så firar vi det bara med familjen. Det är lugnt, stilla och mysigt.
Julmiddagen var så mmmh och skinkmackorna till "sagan om Karl-Bertill Jonssons julafton" var precis som de bruka.. så mycket julkänsla.

Jag får dåligt samveten när jag pratar om hur jag vill ha det och är rädd för att ja kanske inte trivs så som jag egentligen borde göra. Men är det fel att känna så?
Jag älskar min familj, dem får mig att skratta och jag känner mig trygg.

Kanske är det den sena kvällen, faktumet att jag sov en timme innan kalle anka, att min mage är helknasig, att vi har en koltrast av tyg i toppen av julgranen eller att den jag helst skulle behöva prata med inte har tid, att det är de som får mig att skratta patetiskt. Det är nog dessa ingredienser som får kvällen att kännas så ensam. Det är svårt att förklara hur det känns. En tacksam känsla för kärleken som omger en här hemma blandas med en känsla ja inte riktigt kan ta på. Jag vill jaga bort den sistnämna känslan, varför skäms jag för att känna den känslan och varför kan jag inte förklara den?
Jag ska lämna detta nu, för jag vet att jag antagligen kommer att ångra att jag skrev allt detta imorgon när jag tittar förbi och läser inlägget en gång för att se hur jag menade. För varför ska någon behöva veta allt om mina små problem och svårmodigheten.. Endast koltrastens försommarmelodi skulle kunna

Det är julafton och jag har haft en fin dag, sitter här med klänning, en stor sjal och mina nya dunsockar, så mys.
Julgranen sprider en sådan härlig doft av skog att det bara börjar klia i benen, jag måste ut, jag har skogslängtan och utanför fönstret ligger ett tunt lager snö. Det blev i alla fall en någorlunda vit jul. That's great.
Fick en bl.a en chokladkaka i julklapp, vad jag fick i övrigt är inte så väsentligt, men för mig har det stort värde och tack för julklapparna. Hur som haver, den här chokladkaka, så god men kanske skulle man kunna använda den som drog. Från en diskussion i måndag med Carl och Karl så heter den drogen med effekten "lös/knasig i magen" partypoopers, det är klockrent och han får mig alltid att skratta. För han har svaren på alla mina frågor och jag ställer alltid frågorna på alla svaren.

Tack för att ni finns och en fortsatt god jul

nu ska ja se "scrubs" och ja klarar mig fint, jag är nog tuffare än somliga tror

i've got a white Christmas

Precis som det ska vara, somna igår med flera tända stearinljus runtomkring i rummet, ljuden av andetagen från min älskade och en katt som ligger i fotänden och spinner. Mys.
Julklappsöppning i sängen och sen ner och äta frukost och utanför faller snön. Ärligt!? Helt fantastiskt!
Tillbaka i Linköping, julmiddag med familjen, Kalle Anka, julklappsöppning och jättemycket skumtomtar. Nu inväntas "Karl-Bertil Jonsons julafton" och skinkmackor. Jag har myst sen igår och jag ska fortsätta mysa länge.

En hel drös sms har rullat in under dagen och till er och dem som jag ännu inte hunnit höra av mig till så vill jag önska er alla en riktigt god jul.

skogslängtan dan före dopparedan

Solen skiner in genom vardagsrumsfönstert och jag har lovat att städa och fixa idag. Egentligen vill jag bara ut, får se till att städningen går fort, ja måste ut.
Om precis tre veckor börjar skolan igen och jag har massa ledighet och jag vet vad ja ska göra med den. Jag vet även att jag vill ge mig på ett försök på en lite solovandring och övernattning i min underbara natur.. åh finns det någon som vill ta en tur med mig så tackar jag absolut inte nej :)

partypoopers

Motvind hela vägen till Hangaren, när jag passerar Gamla Linköping ringer Totte och säger att det inte finns någon väggansvarig. Jag möter upp Karl och Totte på Hangaren och vi går till Donken och klart att Karl kör på glass och ja på Chicken Wrap, det rör sig härligt i magen och vi börjar prata gamla minnen och idéen om Peru kanske blir utbytt mot klätterresa istället.
Tokladdad för klättring och så bara sket de sig. Men ja hade roligt ändå och ni får mig alltid att skratta

julmyshajken i kåken

Mötte upp Kajsa och Jonathan på ICA maxi´s parkering ute på tornbyområdet i fredag, två timmar senare rulla Edvards tåg in på perrongen på resecentrum och vi begav oss mot Kåken. Jag har saknat dem alla tre!
Emelie, Krippe med flera mös redan framför brasan när värmen slog emot oss när vi steg in i huset. En härlig kvällsmat och en lång natt med trevligt sällskap och många härliga samtal.

Morgonen därpå hade den stjärnklara decembernattshimlen förvandlats till en grå matta och regndropparna slog melodiskt mot fönsterrutorna. Brasan spraka igen i den öppna spisen, regnet upphörde och vi passa på att kila ner och dra ut kanoterna när solen titta fram mellan molnen. Det blev en härlig tur på sjön och det var länge sen jag satt i en kanadensare. Edvard och jag tog en längre tur med kanoten och mötte upp de andra vid bryggan som vänt bra mycket tidigare.
Att uppleva
Inne i stugans värme forsatte stämningen på topp. Gitarrspelande, kaffe och te samt mariekex och några omgångar "skitgubbe"
Att trivas

Eftermiddagen fortsatte med pepparkaksbakning och Emli, jag och Edvard tog tag i lussebullebakningen och den första känslan av jul infann sig.
Att skapa
Hannes, Gurgel och systrarna Bruce kom förbi och stanna över julmiddagen. Skinka, prinskorvar, köttbullar, julost, sill och så vidare.. en hel massa julstämmning och en hel massa underbara människor.
Tim och ja gick ut och lekte lite med kameran... det var mys..
Ett försök till en tigerelefant..
Julklappsletning och öppning, glögg, pepparkakor och lussebullar och ex antal omgångar UNO och det var länge sen så många kramar utdelades på en och samma gång. Det är någonting speciellt med dessa människor som gör mig såå lycklig. Ja tror det kallas vänner
Söndag morgon bjöd på solglans och stilla vatten. En korp flög över öschötamarker och de stilla skenet från fotogenlyktan tonades ner av solen som steg. Andedräkten steg mot skyarna och frosten glittrade vackrare nu än någonsin.
Jag satte mig på den frostiga bryggan och doppade fötterna i det kalla sjövattnet och solen stråla mötte min blick. Inga snabba rörelser och ingen stress. En svalkande känsla som fick fötterna att värka när de mötte det frostade trä't. Sakta sjönk fötterna åter ner i skorna och jag tog en promenad i morgonsolens gyllene strålar.
Det borde vara såhär oftare..
Åter inne i stugan, strömmen var fortfarande inte tillbaka och vi börja elda i vedspisen. När emelie vaknat kolla hon till proppskåpet än en gång från gårdagen då hon var där och pilla pga avbrottet. Efter ett enkelt tryck på en grön knapp var strömmen åter och emelie konstatera att någon måste ha vart å tryckt på den röda efter att hon vart där igår..
Gröten, diskvattnet, kaffe och te var åter på uppvärming och snart hade vi en härligt frukost framför oss.
Packningarna in i bilarna och huset städat och klart.. Åter till civilisationen

what a weekend

Kom hem för några timmar sen, första gången ja kunde slappna av ordentligt på länge. Jag somnade omfamnad på hans axel.
Helgen har vart över förväntan, tack!!

(Det är ett metspö, inte kiss...)

stay'in alive, ah ah ah..

Jag har dragit upp byxbenen till strax under knäna och strumporna är av. Att vara barfota får mig att känna mig mer jordnära, jag står stabilt. Jag behöver det nu. Alla hittar sina sätt att känna sig trygg när tillvaron blir lite svårare att hantera.

Jag åker ut till en stuga i en skog vid en sjö om mindre än tre timmar. Fick idén om att ha en liten julhajk med trevligt folk och det gamla scoutgänget.. jag har saknat det. Vi blir dryga 16 pers och ska bara mys å äta julmat och annat gott. Jag tror det kan bli jättebra. Fast, jag är lite besviken. Det är inte riktigt någon som tar något initiativ.. min lilla idé, mitt tunga lass.
Ska bara packa mina grejer, handla mat till 16 pers för hela helgen (o ingen tycks varken vilja, kunna eller ha lust att hjälpa mig med det), duscha, fixa strängen på gitarren, fixa kameran, kolla bussar och komma på hur jag ska hämta edvard i lkpg kl 22 ikväll ( det löser sig på något vänster)

Jag klarar inte stressen, ja klarar inte pressen. Att vara barfota hjälper inte ett dugg, det låter bara så löjligt. Bara orden Ebba jag kan hjälpa till skulle göra det.
Det lustiga är att jag vet att jag kommer att göra allt dedär och jag vet att ja klarar av det, men ibland känns det bara så hopplöst

Still digging for gold, yeah I want my piece
I've been through silver, second hand and I've been down on my knees
I'm a lost soul, I've lost all control
I find it hard when we discuss about growing old

a place on earth

Egentligen hade ja inte en tanke på att ta cykeln ut till hangaren, inte heller hade jag trott att jag skulle klättra så mycket. Men jag fick sällskap från Gamla linköping av Jonte och det blev trevligare än jag trodde. Händerna är röda och ömande, precis som det ska vara. Det var skönt att få prata av sig lite och framförallt klättra av sig , jag har sakna't de.

Säsongsavslutning på Hell's Kitchen och jag kan bra inte hoppa det... Torsdagar har vart tevekvällen som börjat och slutat med detta program. Blir sängen när det slutar vid 24... oj vad jag ska sova.

Soo long

up against the wall

Det är inte varje morgon, mycket riktigare väldigt sällan som jag får skjuts ner till stationen, jag tackar och bugar, för i morse åt jag frukost tillsammans med Tim. Någonstans där, mellan rostat bröd och juice slog tanken mig, "att det är nog i dag det är matteprov".
Sitter i den öde datasalen på över plan i skolan med de gigantiska datorskärmarna och väntar på att klockan ska ticka vidare. Tyst och stilla ä're, bara NF06 och 07 på skolan just nu, 08:orna är på äventyr. En del har redan åkt hem till sig och det är lugnare än vanligt och imorgon, äntligen så är fredag och det innebär julavslutning och 22 dagar härligt lov. Jag ska njuta.

Till hangaren i kväll, jag måste dit nu och ja måste upp på väggarna, måste få känna den torra känslan av magnesium och svetten som kommer framkrypande. How i miss it. Men i kväll bli're klättra av. Jag skiter i förkylningen, det har blivit ett för långt uppehål, ikväll är jag tillbaka på banan igen. Äntligen!

Ebba is good

Trodde det skulle bli körigt med buss å att hinna förbi Naturkompaniet idag innan 18 tiden, men klockan är strax över 15 och jag har slutat för dagen, två skoldagar kvar, underbart.
Pratade med Markus, ingen brådska med projektarbetet än, skönt. Fritidskunskapen, för de som siktar på högre än G har fram till v.3 på sig, lovley.

Pratade med en grabb från Syd Korea, börja konversationen med att han sa: "hi, i like sweden, how are u? Samtalet utvecklades och han berätta efter några om och men att han bl.a tycker om fiske och jag undra hurvida möjligheterna för fiske såg ut i hans land och till svar fick ja kort och gott " acutaly im not good fishing :) my percentage below 10% lol and there is many fish in my country! " och jag frågar i förbifarten om vandringar och han berättar: "i prefer short trip :) cuz when i did long hiking im knock down haha"

Det får avsluta en skoldag som visade sig bli relativt bra..

Soo long, nu med bussen in till stan

you've got to love the life you live, and live the life you love.

Det är en hopplös känsla som sprider, en känsla av att det kan kvitta. Det handlar om skolan igen, suck. Att jag alltid ska ta det så seriöst, att jag inte bara kan säga det löser sig, tar det en annan gång och sluta tänka på't. Större delen av klassen sitter uppflugna i datasalen, får en känsla av att det är ett fåtal som faktiskt letar material till arbetet som kommer fortlöpa efter jul i religion. Jag är inte en av dem. Ja knaprar på mina minthalstableter, snörvlar och nyser omvartannat, det är bara en sådan dag helt enkelt. Jag är inte ensam om att vara trött på skolan och kraslig, så ja ska inte känna mig speciell.
Satt uppe till tolv med projektarbetet och försökte samtidig få kontakt med mina kontakter i Gambia och på Madagaskar och jag håller fortfarande tummarna för att det ska rulla in svar idag, även från ambassaden i Afghanistan. Händerna är knutna. Behöver egentligen inte tala om att datorn helt plötsligt stängde av sig igårkväll och det tog tio minuter innan jag fick den att starta igen och en halvtimme senare la uppkoplingen av och i bitterhet kröp ja ner i bädden och sov 4-5 timmar innan ja frysande klev upp och åt en ensam frukost innan jag hoppa på bussen mot stationen. Men nu gjorde jag det i vart fall, det kvittar.

Jag tänker inte börja på religionsarbetet, det tar jag efter jul och låter de andra sakerna bli avklarade först. Det kommer att lösa sig, det gör det alltid.

Imorgon blir det klättring, som jag älskar't, can't wait...

a good nights sleep, yes sure

Åt helvete med skolan just nu.. med projektarbetet, boken, fritidskunskapen och förkylningen.. Jag vill ju bara ha lite julefrid..

l y c k a

55 minuter på bussen och jag har verkligen saknat honom. Vaniljhjärtan, julmust och tevemys. Det är en bra kväll, jag trivs och jag är nöjd. Han är äntligen hemma igen, solbrun och fin. :)

hard snow

Pencilinkuren är avslutad, nu är alla bakterier är dödade finns det ju plats för nya, så jag har några på besök nu. De är som folk som aldrig vill lämna en fest och stannar kvar för länge, problemet är bara att jag inte kan slänga ut dem bara sådär. jag har blivit förkyld igen.

Ska ner till stan och kolla in julklappar och förhoppningsvis köpa de sista till mam&pap. Har skrivit på projektarbetet hela dagen och traglat med mail på engelska till damen på Madagaskar, fick en hel hög bilder från'na... dräggel

i'm not here, have already escaped to Madagascar

Sista veckan i skolan och nu börjar ja förstå hur SP:arna känner sig stundtals. PA:t ska in på fredag, "vilja av sten", bara 200 sidor kvar, ska vara utläst på onsdag. Fritidskunsapskursen ska avslutas och ett litet arbete ska skrivas, material till religionsarbetet ska med på onsdag eller om de vart torsdag... Tisdag kväll är uppbokad, likaså onsdag och torsdag. Hur feh'n ska detta gå ihop sig?

Om någon frågar så är jag bara fokuserad.

I know enough to know that I know nothing in comparison to what I could know

Traglar med projektarbetesuppsatsen, behöver fylla energiförådet med pepparkakor och te ur favoritmuggen med motivet av underdelen på en kviga och en piga som mjölkar den samtidigt som hon sneglar mot dig.. Försöker peppa migsjälv med att du klarar tio minuter till, ohho, du klarar tio till. Men nu är det dags för en liten paus.

Markus gav oss en första och sista uppgift som ska avsluta fridtidskunskapskursen som han tog över efter att Svantemannen både sumpat den och sen slutat på skolan innan han avslutade kursen. I vart fall, uppgiften går ut på att ta reda på hur friluftsliv ser ut i andra länder genom att ta kontakt med folk som vi inte känner osv. Annie hitta interpals.net som hela klassen tycks blivit medlemmar på, haha... vissa är väl mer seriösa än andra.

Än så länge har jag via en annan sida fått kontakt på personer från Gambia och Madagaskar samt har jag kontakt med Afghanistan´s ambassad Det ser ut att bli en del jobb med detta med, men så jäla spännande uppgift.

Söndagen har i övrigt vart stillsam, tog pendeln över till Nkpg och fick sällskap av Hanna, hon är allt fantastisk.

Men nu bör tiden läggas på annat, så åter till uppsatsen. Ledig imorgon, så det blir att forsätta då meh, om de inte bli 50min bussresa

soo long

klassfesten (172 dagar till studenten)

Flizan och Frida stod som värdar för den första ordentliga klassfesten med NF06. Tema uppklädd. Skjortor, kavajer, klänningar, bag in box, taco och alla ni :) Tack för en trevlig kväll

Men hur slutade festen?

Hittade en hel massa skivor när jag rensa på skrivbordet, det var en härligt blandning och en hel massa NF bilder. Men det bästa, alla Saltoluoktabilderna.. många minnen.

lång dag

Jag tror att jag snart kommer att sprängas. Huvudvärken, pressen att prestera bra i skolan, projektarbetet som jag själv har satt deadline på, å de är om en vecka, ingen klättring på hur länge som helst och jag har massa energi och kraft som måste ut på något vis.
Dessutom kommer säkert snön smälta och lämna en grå trist julmiljö efter sig... skulle va så typiskt. it's gonna be a long hard week

old christmas songs and gingerbread giraffes

Jag gjorde i vilket fall ett försök. Klockan passerade 20.00 igår kväll och hela familjen samlades framför teven för att ånjuta linköpingssonens film "solen i ögonen". Det är faktiskt sant, för att inflika. Familjen Samuelsson har en gemensam artist som de alla en gång eller fortfarande tycker är lysande. Jag är väl den som börjat tvivla på detta faktum. Mannen kan sin sak men medans filmen fortsatte rulla var det någonting som fick mig att tappa intresset strax efter 50 minuter och jag satte mig istället i köket och bredde några knäckemackor och började lösa korsord.

Jag vill så gärna tycka om filmen för låtarna live är alltid så bra mycket bättre än de på skiva. För ska det vara Winnerbäck ska det vara live och sommar. Men när herrn själv kom in i bilden och bör tala är han så svårmodig och komplicerad. En annan dag ska jag ge filmen en chans.

Det blev sovmorgon och lite smått panik när ja skulle iväg till "Domstolarna", som det så fint heter nuför tiden. En kvart innan avsatt tid kliver jag ur lägenheten, låser och går ut mot cyklen med cykelpumpen i högsta hugg, beredd på att få pumpa de där 43 pumpen som behövs för att fylla bäckdäcket ser jag att det saknas två nycklar på min lilla knippa. Just det, cykelnycklarna, vart fasiken tog de vägen!? Springa upp, hoppas på att det finns några andra cykelnycklar hemma och turligtvis gjorde de. På den röda hingsten med halvpunka på bakdäcket i snöyret.
Vi infann oss på en rättegång gällande vapenbrott och det var intressant att se hur det hela går till och någon timme tidigare tog det slut och vi tog oss in till city. Käka en tidig lunch på Tacobar med Fredrik, Josef och Calle. Skamlöst hur lite mat man fick för så höga priser. Inte för att man ska jämnföra allt, men Tacobar i tjockhult bjuder på den dubblad mängden mat för samma pris. Vi gick en trappa upp och köpte lite mer mat. Iväg till simhallen med rullstolar och sen äventyrsbadet, rutchkaneåkning och hissåkning. Nyttigt, men lite för seriöst, det finns gränser..

Det finns dagar som är bättre än andra, det här har vart en bättre. Titta förbi Optiker Almå och brillorna var klara. Gick runt på stan i kylan och kolla julklappar och bara strögick omkring, kliver ur butiken "Village" och snö har börjat falla. Hem och sen iväg till Hangaren, sista klätterträningen med juniorerna för denna termin. Fick beröm av några föräldrar för dagens träning, eller den del jag höll i. Det är härligt, men det är så skoj när juniorerna tycker det är så kul att de inte vill sluta.
Vi avsluta med att bjuda på pepparkakor, blev en del över och den burk jag inhandlat spred en del glädje när jag spontant bjöd alla i klätterhallen, känd som okänd.

Mys att vakna till sms-singnalen och på displayen dyker 22 bokstäver upp som bildar en mening som får en att smälta..

Jag älskar sättet han lägger sina armar kring mig och håller om. Hur han får mig att skratta och känna mig vacker. Saknar andetagen, värmen, vänskapen, kärleken och orden han viskar i mitt öra.

Kom hem, ja klarar inte av tystnaden mer...

Visst har det blivit vanligare med stjärnor än stakar i folkemmen!?

Rektor Kjell höll en lång predikan om 100% närvaro för samtliga NFare inför Kläppenresan, ettorna verka dödsförskräcktra och vi treor mest irriterade, för vi vet hur det antagligen kommer att sluta.
Vi skulle ha Hälsopedagogik men det blev en hel massa APU prat i stället och vad säger Babbsan helt plötsligt? Jo, hon kommenterar Calles muskler och till på råga på allt säger hon i samma veva till josef att han inte tränar på gym, för då skulle han ha lika stora muskler som Calle. Pinsamt läge damen, se när blev stora muskler helt plötsligt de starkaste?
Under samma lektion när vi diskuterar handikap så blev det som det brukar, vi driver med varann och med läraren tills Babbsan frågar "har ni ADHD och DAMP allihopa?... Vad ska man egentligen säga om dagens lektioner och själva tillståndet på det hela?
Fick veta att engelskaläraren fått en bulle i ugnen och våra redan halverade lektioner har nu helt plötlsigt försvunnit och vi vet inte när de kommer tillbaka. Great, en 100 poängs kurs och hur feh'n ska vi få ihop de timmarna!?
Det är inte första gången NF06:orna får något finger i kläm, snart har vi inga fingrar kvar.

Felizia kom med ett superbra initiativ och de kommer bli schyst. Det är snart bara ett halvår kvar, ett halvår kvar och igår beställde jag studentmössa med tillbehör för över 1200:- Det börjar närma sig nu :)

Ikväll har jag inte tänkt gör någonting speciellt, börjar med att se några avsnitt av that's 70s show och får se hur det slutar. Men jag saknar verkligen klättringen, måtte huvudvärken försvinna snart.

Får du frågan "vad önskar du dig i julklapp" förväntas du inte eller än mindre uppskattas inte svaret "jag vet inte"

Efter att ha stigit av 10.40 bussen från Vadstena inne i Linköping tog jag en kort sväng på stan med min sprängande huvudvärk. Helt plötsligt var tanken där och det är dags att ta tag i sin fobi för klänningar... Man förväntas bära det på balen och till studenten, varför inte tampas med det och hitta en till jul/nyår!? Jamenar, det måste väl finnas någon klänning man passar i...

a trip to the raincity without rain

Jag känner mig mer eller mindre som en pillerknarkare nu och det är lite psykiskt jobbigt att pilla i sig dem när man verkligen ogillar dem, men till större lycka så verkar de hjälpa. Pannan, tinningarna, näsa, kinder och ögonen värkte som bara den under bussfärden ner till Borås, som vanligt en del busskrångel men jag tog mig dit, trött och febrig och Susanna mötte upp mig på stationen och vi traska genom staden mot lägenheten. Blev allt bjuden på pepparkakor, kanellängd, te och lite teve med massa prat på köpet. Precis som det ska vara!
Efter frukost gick vi en sväng till Coop och köpte pepparkaksdeg och spana in alla stora villor och sockerbits-hus.

Fick ett gäng pepparkaksformar på köpet och vi kom på den smarta idén att göra egna. Det börja bra, en dam som slagit i huvudet i stenen bredvid.

Sen blidde de en hund av stenen och vrider man lite på den så blev den tillslut "lilla rödluvan"

Elin kom över och hujha vad mycket pepparkakor det blev.

Snus visa mig "Viskan", de mysigaste lilla fik jag sätt på länge, fullt med små rum och ja höll på att gå bort mig.

Många minnen från Berga dök upp och lussebullen innehöll kardemumma, INGEN saffran, what's wrong!?

Min syn har väl vart lite sådär på sista tiden, kvällen fortsatte i samma stil och det är anledningen till att bilderna är så oerhört skarpa.

Förutom att textil som Borås är ganska känt för så har de en hel del konstiga statyer och utformingar. Jag kallar denna "öronpropp" medans vissa kallas den för tex gul bajskorv, öra osv.

Lite av en favorit. "ute"

Promenad utefter Viskan. Det är viskan vs stångån...

Tänkte att ja skulle var duktig och ta några snygga "bilar i trafik" bilder, dessvärre var idén bättre än slutresultatet.

kallar den [högus,låghus,juleljus]

Vi avsluta kvällen med julkalenderns alla delar från 1996; mysteriet på greveholm samt ett avsnitt av årets. Det är nostalgi och det blev pepparkakor i mängder.

En fantastiskt helg.

Susanna är bra och jag lär återkomma till Borås inom de närmaste två åren.