Fastnade i "El Choco" sittandes i solstolen på balkongen. Solen lämnar ingen orörd!
Det är träden som gör skogen, likasom dagar, timmar, sekunder gör livet. För varje minut som passerar i klungor om 60 har vi kommit en timme närmare döden. Men varför tänker jag så!? Kanske inte riktigt var meningen men vill försöka hitta de relevanta, varför man inte ska gå omkring och grubbla för mycket. Vilket jag kanske gör nu, just idag.
Att jag ska vara så dålig över att köpa presenter och speciellt i tid(smaka bara på det, what´s the problem?) - presenterna är väl inte det mest relevanta. Finns så många andra sätt att visa att man uppskattar någon. Varför får ja en klump i magen ändå? För att jag tror att jag inte kan visa den uppskattning utan presenter? De kan jag väl!? Jo det kan jag!!
Bara det att när man fyller år förväntar man sig en present, för så har det alltid varit! Eller hur?
Sådant onödig grubbel men ändå en liten försynt blick och lite skämsigt kan de bli. Bara för att jag är så dålig på presenter! Men tror inte att jag glömt dig för det!
Minuterna passerar förbi, för varje sammansatt, en efter en blir vi mer erfarna. Det gör inget om det känns, mer kött på bena bara. Det finns för många stunder man grubblar över saker och ting.
Jag vill inte vara en grubblare!
Så här och nu. Kebabmannen, lyssna nu. Nu är det du som får ta över rollen som grubblare, för jag vet att det är du och jag. Vi som kompleterar varandra. Behöver jag inte en sak så lämnar jag över den till dig och du gillar't, i know it!!
Så nu får du ursäkta, ska ut och slå ihjäl en timme, passa på att bli lite rikare på minnen. Jag vet, jag är fett grym på det.
Igår vare fest hemma hos Linda. Johan & Fredrik var manliga och greja grillen. Ja för de är väl manligt!?
hey, i got drunk!
När inte flickvännerna såg på var grabbarna iväg och rökte och när det inte fanns någon tändare i ´närheten så tog de sig in på internatet och låna brödrosten. Go for it!!
Lövsprickningen är i full gång. Tog trebussen hem från vadstena, somna direkt och vipps så var man i mjölby. En glass och träffa fiffi på stationen. 
Bild: Åland med NF sommar 07
Dennis&Fredrik
Bättre upp hade de vart om hampus inte ringt så sent och frågat om de var okej om vi hoppa klättringen. Ja va svarar man. Svårt att få med någon som inte vill eller kan. Men ja skulle behövt klättra. Blev inlines i solnedgången istället.
I call him on the phone, i could see him smile.
kärlek till han där nere i eksjö.
Söndagen blev solig och årets första kubbspel gick av stapeln. Trots min och Tims urläckra kast så lyckades vi inte vinna över Fru Gustafsson och Joel.
Träffa knas på stationen en sväng :)
Han dissa mig för att dricka öl, elda och vara manlig med simon. Så här får du igen med en denna bild.
Älskar dig
Skrattkramp i magen. Vi var ute i Rismarken igen. Vi var äntligen ute igen! Annie, Fredrik och jag trodde vi hade blivit glömda på busstationen vid brandstationen, vi fick åka status bil när Anna-Greta äntligen kom.
Friluftsfrämjandet med sin Mulleskola. Helt plötsligt var vi sex år igen, som om klassen någonsin behöver låtsas. Fredrik hitta en lite koja, säkert byggd innan vintern då nu alla barr låstnade lätt från grenarna.
Vi roande nog en pensionär när Skräpan (Anna-Greta) stod i högklackat, slimmad klänning och musik en bit från stigen ute i skogen. Vi skrämde nog halft ihjäl ett par pensionärer när vi lekte "Harmamman". 
Den utflippade skoldagen led mot sitt slut. Bussen hem och tro det eller ej, mulet väder. Gott'ya.. bortskämd med sol hela dagen.
(Fika med kansbollarna i fredags. foto:mimmi)
(fyllebild, studenthelgen 07)
för mig blev du mer än det där pirret i magen när ett nytt sms dök upp på mobilskärmen under sommarens strapatser. mer än den där klätterkompisen som gav sig utomhus och klättrade. mer än bara en vän. du gjorde min höst, vinter och du gör min vår vacker&lycklig.
Så gick vi över till dagens tredje aktivitet... grupparbete med en pedagog som vi fick utdelat till grupperna som vi för en gång skull fick välja någorlunda själva. Klassens medvetande om 100% närvaro grejen, som inte var ett aprilskämt till min besvikelse, verkar ha gjort oss något mer jobbiga och störande. Men kul, ja det har vi!! Och som berra uttalade sig - 100% närvaro betyder väl inte att man behöver vara närvarande (mentalt)... halva klassen halvsov stundtals verkade det som. Förövrigt hade 8 av 12 i klassen under morgonens första lektion en grånyanserad tröja på sig. ujuj.
Jag, Dännis och Sandra hamna i samma grupp och kanske var det lite av min förtjänst. Vi fick en rysk pedagog vid namn Vyskovskij (or something), ja eller han var nog mer en psykolog. Taskig fakta, eller ett mindre genomläst häfte uppe i chillout rummet tillbringade vi dryga två timmar. Lite fick man allt ihop mellan hoppande schackgubbar till tonerna av dännis nynnande och sandras smågalna ideé om en dramatisering av pedagogen som även de ingick i uppgiften.
Ja, sen var det att återvända till skolan och ha redovisningarna. Felizia, frida och mikael gjorde nog den bästa dramatiseringen, ja eller den ända riktiga. ujuj. Alla var väl måttligt intresserade av vad de andra snackade om. Ja för vilket intresse har vi av att kunna fakta om olika pedagoger då vi hellre vill lära oss olika pedagogiska metoder eller hur vi själva kan utväckla våran pedagogoik å lära oss mer om sättet att andvända det. Det är inte mycket som fastnat idag, inte mycket utöver Skinnets föreläsning. Men kul, ja kul har ja verkligen haft!!
Linda, kolla här!!! Nu är de äntligen här och det känns ganska soft att folket äntligen kan få sina tröjor. Nästa år ska de grejas bättre. Nu vet ja vad som kan göras betydligt, bra mycket bättre.
