Att bara få komma ut och vandra kändes helt fantastiskt, men att ta de första stegen på vandringsleden Tra mare e Monti kände enormt, inte visste jag då att det vi påbörjade var någonting som har påverkat min syn på naturen ännu mera. Påverkat synen på oss som individer och förhållandet till naturen och dess krafter.
Jag kallar det svettig lycka. Jag blir helt lyrisk när jag pratar om Korsikavandringen och jag kan inte hjälpa det, jag var hela tiden så damn jäkla högt upp, så himla lycklig och känslan att man finns går inte att greppa. När man förstår hur liten man egentligen är i jämförelse med naturen förstår man så mycket mycket mer om sig själv.
Man inser även att solen kan vara lite för påstridig ibland när man bara vill ligga stilla en stund och somnar i solen.
Hur många uppförsbackar man än tar sig ann vet man att det kommer komma nedförsbackar.
Det som är så befriande med vandring är att man kan ta sig till sådana ställen som man inte kan ta sig med bil eller andra motordrivna landfarkoster. Girolata, en liten stad på Korsikas nordväst sida. Ingen asfallt och kor på stranden och intill stranden står resturanger som bjuder på härligt kall inhemsk öl som man så värt förtjänar när man gått en dagsmarsch i stekande solsken.
Att fira ett annat lands national - faktiskt första gången jag på riktigt firar något lands nationaldag och då var det Frankrikes, I knew it, jag ska lära mig franska. Å firandet blev rejält och lyckat. Like the sunset we knew how the night will end.
Frankrike är ett vackert land, Amsterdam är en vacker stad och det hände så himla mycket speciellt där att jag bara vill tillbaka och se mer, uppleva mer och känna mer av den härliga stämningen i standen.
Såhär såg våra packningar ut i Amsterdam, aningen lättare och den mesta maten uppäten och utbyt mot en vinflaska och lite annat smått å gott.
InterRail 08, never gonna forget, never..
Att bara få komma ut och vandra kändes helt fantastiskt, men att ta de första stegen på vandringsleden Tra mare e Monti kände enormt, inte visste jag då att det vi påbörjade var någonting som har påverkat min syn på naturen ännu mera. Påverkat synen på oss som individer och förhållandet till naturen och dess krafter.
Jag kallar det svettig lycka. Jag blir helt lyrisk när jag pratar om Korsikavandringen och jag kan inte hjälpa det, jag var hela tiden så damn jäkla högt upp, så himla lycklig och känslan att man finns går inte att greppa. När man förstår hur liten man egentligen är i jämförelse med naturen förstår man så mycket mycket mer om sig själv.
Man inser även att solen kan vara lite för påstridig ibland när man bara vill ligga stilla en stund och somnar i solen.
Hur många uppförsbackar man än tar sig ann vet man att det kommer komma nedförsbackar.
Det som är så befriande med vandring är att man kan ta sig till sådana ställen som man inte kan ta sig med bil eller andra motordrivna landfarkoster. Girolata, en liten stad på Korsikas nordväst sida. Ingen asfallt och kor på stranden och intill stranden står resturanger som bjuder på härligt kall inhemsk öl som man så värt förtjänar när man gått en dagsmarsch i stekande solsken.
Att fira ett annat lands national - faktiskt första gången jag på riktigt firar något lands nationaldag och då var det Frankrikes, I knew it, jag ska lära mig franska. Å firandet blev rejält och lyckat. Like the sunset we knew how the night will end.
Frankrike är ett vackert land, Amsterdam är en vacker stad och det hände så himla mycket speciellt där att jag bara vill tillbaka och se mer, uppleva mer och känna mer av den härliga stämningen i standen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar