Jag har inte längre koll på vad som är kvar att göras innan 5 juni, innan dagen vi står med mössan på huvudet, glädjen som visas i ansiktet och vemodets klump i halsen.
Tar en sak i taget. Däremot slängdes en kommentar i matsalen "jag stressar inte, jag skiter i allt"
That's not my stile.
Jag somna på bussen, halvsov under cykelturen hem men i hangaren släppte det någorlunad. Satte gröna crimp-leden perfekt idag, satte även den röda som ja inte klara innan skadan. Större delen av sälgänget befann sig i hallen idag, vad vore man utan dem. De som får allt att rinna av för tillfället och placera ett leende på läpparna. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar