Sängen skakar inte längre när någon tar sig in eller ut genom ytterdörren, jag sitter inte heller högst upp i en våningssäng i en lite ledarbostad, nu när jag sitter i sängen nermyst bland kuddar. Det är tyst, jag sneglar på klockan, middagen bör intagas i matsalen vid denna tidpunkt och jag vet att K2 gör't just nu.

Det känns lustigt att trippa ner i källaren, barfota, för att tömma tvättmaskinen.

Allt som en gång inte var självklart, blev det över en natt och efter fyra veckor är det svårt att släppa det. Citatet "det är kul att va på hajk" har fått en annan innebörd och jag vet att Brevik är en plats jag kommer att återvända till, så länge jag får.

Individer som jag mött vilka jag fått lära känna, låtit komma en in på livet, de är studenrna, ovärderliga minnen.

Allt de ansvar man fick, alla de barn man tröstat, föräldrar man pratat med, de högaste murarna man försökt komma förbi.

Alla dagar som passerat förbi, solsken, barfota och lerstänk. Utmaningar på utmaningar, lika stora för mig som för barnen, men inte alltid samma.

Personligheterna, finurligheterna och internskämten.

Sommaridyllen Brevik, tack för desas fyra veckor, detta hade jag aldrig trott om dig