Tyst

Pendeltåget från Linköpings till Mjölby var försenat och här har jag kört fort som attans. På cykeln. Hela tågresan gäspar jag. Vi hinner med bussen i Mjölby till Vadstena, det är alldeles tyst, vi säger inte mer än hej. Läser i dykboken och övningsfrågorna stör mig inte alls. Vi kliver av vid Brandstationen och vi säger ingenting föräns jag bryter tysndaden när jag kommenterar en ramp någon har gjort med hjälp av en lövhög och två träskivor vid dagiset. Jag skrattar. Känner att jag egentligen inte behöver bryta tysnaden. Det behövs inte. Det känns bra ändå.