julmyshajken i kåken

Mötte upp Kajsa och Jonathan på ICA maxi´s parkering ute på tornbyområdet i fredag, två timmar senare rulla Edvards tåg in på perrongen på resecentrum och vi begav oss mot Kåken. Jag har saknat dem alla tre!
Emelie, Krippe med flera mös redan framför brasan när värmen slog emot oss när vi steg in i huset. En härlig kvällsmat och en lång natt med trevligt sällskap och många härliga samtal.

Morgonen därpå hade den stjärnklara decembernattshimlen förvandlats till en grå matta och regndropparna slog melodiskt mot fönsterrutorna. Brasan spraka igen i den öppna spisen, regnet upphörde och vi passa på att kila ner och dra ut kanoterna när solen titta fram mellan molnen. Det blev en härlig tur på sjön och det var länge sen jag satt i en kanadensare. Edvard och jag tog en längre tur med kanoten och mötte upp de andra vid bryggan som vänt bra mycket tidigare.
Att uppleva
Inne i stugans värme forsatte stämningen på topp. Gitarrspelande, kaffe och te samt mariekex och några omgångar "skitgubbe"
Att trivas

Eftermiddagen fortsatte med pepparkaksbakning och Emli, jag och Edvard tog tag i lussebullebakningen och den första känslan av jul infann sig.
Att skapa
Hannes, Gurgel och systrarna Bruce kom förbi och stanna över julmiddagen. Skinka, prinskorvar, köttbullar, julost, sill och så vidare.. en hel massa julstämmning och en hel massa underbara människor.
Tim och ja gick ut och lekte lite med kameran... det var mys..
Ett försök till en tigerelefant..
Julklappsletning och öppning, glögg, pepparkakor och lussebullar och ex antal omgångar UNO och det var länge sen så många kramar utdelades på en och samma gång. Det är någonting speciellt med dessa människor som gör mig såå lycklig. Ja tror det kallas vänner
Söndag morgon bjöd på solglans och stilla vatten. En korp flög över öschötamarker och de stilla skenet från fotogenlyktan tonades ner av solen som steg. Andedräkten steg mot skyarna och frosten glittrade vackrare nu än någonsin.
Jag satte mig på den frostiga bryggan och doppade fötterna i det kalla sjövattnet och solen stråla mötte min blick. Inga snabba rörelser och ingen stress. En svalkande känsla som fick fötterna att värka när de mötte det frostade trä't. Sakta sjönk fötterna åter ner i skorna och jag tog en promenad i morgonsolens gyllene strålar.
Det borde vara såhär oftare..
Åter inne i stugan, strömmen var fortfarande inte tillbaka och vi börja elda i vedspisen. När emelie vaknat kolla hon till proppskåpet än en gång från gårdagen då hon var där och pilla pga avbrottet. Efter ett enkelt tryck på en grön knapp var strömmen åter och emelie konstatera att någon måste ha vart å tryckt på den röda efter att hon vart där igår..
Gröten, diskvattnet, kaffe och te var åter på uppvärming och snart hade vi en härligt frukost framför oss.
Packningarna in i bilarna och huset städat och klart.. Åter till civilisationen