stay'in alive, ah ah ah..

Jag har dragit upp byxbenen till strax under knäna och strumporna är av. Att vara barfota får mig att känna mig mer jordnära, jag står stabilt. Jag behöver det nu. Alla hittar sina sätt att känna sig trygg när tillvaron blir lite svårare att hantera.

Jag åker ut till en stuga i en skog vid en sjö om mindre än tre timmar. Fick idén om att ha en liten julhajk med trevligt folk och det gamla scoutgänget.. jag har saknat det. Vi blir dryga 16 pers och ska bara mys å äta julmat och annat gott. Jag tror det kan bli jättebra. Fast, jag är lite besviken. Det är inte riktigt någon som tar något initiativ.. min lilla idé, mitt tunga lass.
Ska bara packa mina grejer, handla mat till 16 pers för hela helgen (o ingen tycks varken vilja, kunna eller ha lust att hjälpa mig med det), duscha, fixa strängen på gitarren, fixa kameran, kolla bussar och komma på hur jag ska hämta edvard i lkpg kl 22 ikväll ( det löser sig på något vänster)

Jag klarar inte stressen, ja klarar inte pressen. Att vara barfota hjälper inte ett dugg, det låter bara så löjligt. Bara orden Ebba jag kan hjälpa till skulle göra det.
Det lustiga är att jag vet att jag kommer att göra allt dedär och jag vet att ja klarar av det, men ibland känns det bara så hopplöst

Still digging for gold, yeah I want my piece
I've been through silver, second hand and I've been down on my knees
I'm a lost soul, I've lost all control
I find it hard when we discuss about growing old