för jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra!

Det var svårt att möta blickarna som under kvällen flackade, tårögda vänner. Markus (NF08)såg helt förstörd ut när vid strax efter två kramade om varandra en sista gång för kvällen. Inga ord kom ur hans mun, bara skaka på huvudet, uppgivet.

Regnmolnen låg tunga och ruvade över Vadstenaslätten, 5 juni 2009, nollsexornas stora dag.

Champangefrukost hemma hos Micke i Motala, våra vita klänningar fläkta i vinden, kostymerna värmde för dagen.

På skolan en sista gång och vi syntes och vi hördes verkligen, en sista chans att hävda sig som de underbara individer vi vart, efter tre år i lilla Vadstena.

Sen flöt allting på. En sista lunch med alla nollsexor och lärare, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag i slutet av ledet av alla lärare kramade om Bosse, Markus och Micke.

Buss till båten, fika, mot klosterkyrkan där över 400 personer fanns samlade, för våran skull.

Dennis spelade en Dylanlåt, tårar flödade från personer runt om kring mig. Precis 50 år sen, på dagen som Dylan själv tog studenten.

Under Sandras tal kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.

Tal av Sabine för elevrådets räkning och bandet klipptes och ut sprang vi, ut bland vänner och familj i kyrkan.

Mam&pap, Mormor&morfar, farmor&farfar, Birgitta, Elin, Tim, Jonathan och Simon var där och jag blev överröst med kärlek och lyckhälsningar.

Till raden av saker som hängdes runt halsen följdes ballonger, en bit klätterrep&blommor och klättergrepp, samt en säl och ett underbart plakta från Säl-gänget. Robin, Jonte och Karin kom ju förbi och jag smalt, lyckan var helt total!

Traktorflak med min andra familj, NF06 och sen till Wasa och fika med min underbara familj, släkt och vänner.

Vi åt på Valven senare på dagen, Tim, jag, Jonathan, Joel och Cristoffer...molnen lättade och solen tittade fram, än senare till Hamnparken och in på Magget.

Jag dansade galet mycket, palla bry sig hur det såg ut, men vi hade jäla kul. Många långa kramar, visa ord, alkohol och tårar och framförallt skratt, senare lämna vi SjöMagasinet och gick tillbaka mot Skinnarängen, lagom till soluppgången.

En av de bästa dagarna i mitt liv, för alltid i mitt hjärta.