varför?
är jag nöjd?
trivs jag?
Jag vet inte när jag tog den tiden, att stanna upp, men eskalerat har de, "skapar-lusten".
Kameran är med igen, teckna och måla med akvarell, kunna sitta på fik och snacka bort timmarna och någon slags "virka-mössor-hysteri" har dykt upp.
Kanske som en liten självsanerande terapi!?
Som ett batteri på laddning.
Men Det är bra, jag behöver det.
Allt som varit så rörigt kanske börjar ordna upp sig och gör det inte det nu, så behöver de inte det heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar