Så fort jag satte mig ensam på tåget upp till Abisko släppte allt och det enda som fanns i mina tankegångar var de som rörde sig där uppe i norr. Så har de fortsatt, det har varit bekymerslösa dagar och så kommer man hem och allt trillar tillbaka där de en gång rann av en.
Jag orkar inte ta någon diskussion, bara nickar medgivande för att slippa, det snurrar i huvudet, fullt med frågor och funderingar. Det är kväll och jag vet att jag är trött, hur tankegångarna brukar gå och nacken/axlarna värker.
Nya tag imorgon,
ny energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar