Cirrustratus och noll nederbörd.

Frenetiskt försöker jag klämma ihop en inköpslista för större delen av månaden, för ner till Coop ska vi tralla. Gustav bestämde det. Ganska bra med sällskap faktiskt.

Har varit på KGT hela dagen, knappast rullat tummarna.

Känns som att jag glider ifrån mina vänner söder ut mer än nödvändigt. Att Salto kändes som en fantastisk, helt underbar minisemester och att allt sedan började som med en rivstart. Känner mig oerhört uppstressade och fokuserad till noll.

Förhoppningsvis är det bara en period.
Nu, mitt uppe i allt dricker jag varm choklad spetsad med kaffe och lite saknad.

När ska svårt bli lätt och när ska man hinna med att låta lätt få vara lite svårt?
Älska utmaningen!