inte nog med det... nä, hemma förväntar de sig att man ska a glad när man kommer hem, efter att ha cyklat hemifrån vid 06.20 å kommer hem efter en fullspäckad dag kl 20. Då nöjer de sig inte med svaret "jag lever" på frågan "hur är det". Varför reagerar de så när ja inte är på topp och inte när min bror är så? istället för att bry sig så försvinner de iväg å grejar med sitt. Hej, jag behöver en kram å någon som vill lyssna, inte sen utan nu.
Jag trodde att de bröjade reda ut sig med praktiken, de hade börjat kännas bra.. men nu är visst carro sjuk, hennes pojkvän hade visst ringt å sjukanmält henne till barbro... Har inte hört någonting från henne på länge.
Vi åker på söndag kl 03.30.. jag är rädd för att jag ska få åka ensam :(
//ensam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar