Så var vi äntligen här, yes, idag väljer jag orden äntligen för det känns verkligen skönt att vara här. All den där väntan och alla tankar som legat å skaft och efter de där 13 timmarna i buss.
Uppstigandet blev tidigt och då redan vid 02.20, kunde lika gärna skippat att sova. Den knökfulla bussen avgick från Fjärrbussterminalen vid halv fyra och strax innan halv sju var vi i Tjockhult.
Många timmar senare, träsmak i baken och fylld med rastlöshet steg vi äntligen av och möttes av kyla och en hel massa snö här uppe i Ramundberget. Lite halft förvirrade hittade vi LillRamis huset och blev uppmötta.
De verkar som det kommer att bli en bra tre veckor de här... får se vad vi säger efter morgondagens upplevelser. Men det rer sig :)
Carro och jag har redan inom loppet av en timme besökt RamisLivs två gånger, så nu har vi smör å carro sin tandborste. Vi har påbörjat lite bak av bröd, får se hur det slutar. Tänkte avsluta dagen med någonting att äta, nybakt bröd, te och sen "se upp för dårarn"...
Ja, dännis ringde precis.. avis på alla snö var han i Linköpng påväg upp mot Stockholm å Vålådalen, han verka ganska nöjd med livet utöver all trissdes att åka ensam till tjockhult.
Annie å Sandra verkade också trivas hemma hos Nina i Bruksvallarna och det är väl bara en tio minuter med skidbussen dit härifrån, så träffa dem på kvällarna kommer vi allt kunna göra :)
Ha det bäst och ring mer än gärna om du vill.
//ebba
söndag 10 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar