fiffigt elin!

Jag har avslutat min andra "sittaensamuppelängeochkollapåfilm" kväll... jag är rastlös och jag vet inte längre om jag har någon praktikplats eller hur allt är med det. Ungen under vråla, säkert så spottet yr och i ren förskräckelse upptäcker jag att jag sitter och lyssnar på herr hellström.. det är lite klämtjäckt och låtarna är trallvänliga och foten stampar liksom bara med ibland. Men jag förstår mig inte på hans storhet, fjortishysterin och sjömanskostymen. Svårmod, olycklig kärlek och Huckelberry finn... jag klickar mig vidare bland musikvärldens mer eller mindre begåvade vänner.

Jag skiter i huvudvärken, jag vill frossa bland myspace alla servärdigheter och bakgårdar.

och jag hamnar direkt på en bakgård, jag vill grusa gruppen "franska trion"s framgång, tycker man att håkan sjunger dåligt kommer trumhinnorna sprängas, jag måste ta mig vidare. Johnossi däremot, den välspelade radiodängan 18 karet gold, jag myser :)

California bandet The Bronx blir lite för mycket för min huvudvärk men Groundation ger mig gåshud, det är lite bittert att jag inte förstod deras storhet förens efter uppsala reggaefestival. dessvärre så var inte trombonisten med under konserten, men fasiken min reggaeådra börjar pulsera och jag vill ha mer mer mer. Fortsätter vidare efter fyra väl taktsäkra låtar och kommer in på Will Bernad, jag är spänd, men de första tonerna lossnar fint och den jazz och experimentell mixad musiken gungar, ehm, i like it :)

Det är jazz, funk och blues, det är Charlie Hunter och det är faktiskt bra. Det är sen söndagskväll och jag inget bättre för mig än att gotta mig i musik. Jag har klickat mig vidare, jag känner igen rösten men kände inte alls igen namnet på planchen som sitter nere på torget, jag vet inte om det är okej eller lite mer än bra, men det är Navid Modiri & gudarna, om jag ger de lite tid så kanske, de var likadant med Shure Brothers från motala, de funkade som förband när de äntligen steg upp på scenen på L'Orient innan Kapten röd,och nu funkar musiken riktigt bra, åh kapten röd de var ju gudar... galen dans med karl och nauta, kanske en repris när Gouvernorn spelar på L'Orient nu i veckan. Gosch :)

ah, det finns mycket som är bra här i musikvärlden.

Jag mins att han skrev någonting på axeln, men jag upptäckte de först igårkväll, det som stod där gav mig sockerdricka i hela kroppen.

tack för att du står ut med mig älskling.

De senaste två åren har vart fyllda med klättring och NF06, femte terminen börjar kryp mot sitt slut och sen kommer den sista och mest efterlängtade terminen. Jag har en hel massa idéer om vad jag vill hitta på efter 5 juni, dagen då nollsexorna tar STUDENTEN. Helt tokigt vad jag längtar, men. Det finns ett Men som vid så många andra tillfällen. De senaste två, snart tre åren har inte gått obemärkta förbi utan det är allt detta man kommer att kunna se tillbaka på den 7 juni när frihetskänslorna lagt sig, bakfyllan gett med sig och tankarna och minnena från de vi har haft tillsammans kommer tillbaka.
Kommer aldrig glömma och vi bör se till att ingen gör det, sista terminen ska bli totalt oförglömlig... :)


Huvudvärken fortsätter att vara här, men ja kunde inte hålla mig ifrån att åka ut till "vildmarken", det var ett väldigt bra initiativ :) Bara vara med Tim, för i natt åker han minsann till Egypten å jag är väl inte alls avis eller så...

Vi var över till Simon&Johanna, greja god middag och Fredrik kom även i tid och efterrätt hade han allt med sig. Björnen mumsa banan och Tim lekte med ljus. Allt var som det bruka.

Bagera lura under bordet hela middagen och attackerade tillslut. Fredrik åker till ett krigsdrabbat land i tjänst och vi hoppas på att se han igen om några månader, fylld med massa saker att berätta.

.

.

helgens värmande ord:

"du är det bästa jag har"

han har svaren på alla mina frågor, men han har även frågor på alla mina svar.

Jag har lagt mitt gamla 500 bitarspussel med disneyfigurerna som befinner sig på stranden, har även lagt ett 1000 bitarspussel med en jätterörig bild och idiotmånga små detaljer. Stickat ett par lovikavantar, målat lite med akvarell, sovit en hel massa och skrivit en del på projektarbetet och försökt undvika datorer, teveapparater och att läsa. Men huvudvärken är fortfarande kvar. Rastlöst å ganska långtråkigt.Soo long,
nu tänkte ja fortsätta med projektarbetet och lyssna vidare på Dub Incorporation, fransk reggae när den är som bäst :D

happyface

När jag kom tillbaka från VC låg han kvar i sängen och ett brett leende spred sig i mitt ansikte. Varm oboy, morgontidningen och rostade mackor med ost smular fint i sängen. Mmm, vad jag gillar sådana tillfällen.

se upp för dårarna, dårrarna stängs..

Doktorn av utländsk härkomst på VC prata på sin härliga brytning och avsluta varje mening i stort sätt bara med ordet "jättebrra", han fråga även om glasögon ligger i släkten (jo, ja hitta några som låg å skräpa mellangammelfarmor och farbror..) och jag nämnde att alla i familjen utom jag har brillor. Åh han börjar skratta, oj vad han skratta och sluta med att säga jättebrra...
Vi får väl se hur detta slutar. Någon tablett mot svullna bihålor och sen kanske gå och testa synen. Great, nej menar jättebrra. :) Bara huvudvärken försvinner.

i skydd från snön

Det har egentligen inte hänt så mycket idag. Fick sällskap av bror vid frukostbordet. Ringde VC vid niotiden. Den urtrevlig, host... telefonsvararen förklarade tydligt för mig att de ringer upp mig tio och fjorton. När de sen väl ringer så har de inga tider kvar för dagen och ska ringa upp imorgon mellan åtta och nio. Suck.

Jag och huvudvärken som inte har viljat släppa taget sen i torsdags har lyssnat på radio och lagt ett 500-bitars pussel tillsammans, när jag själv inte har sovit, trevlans...

definition: klättring

När skorna är pådragna och knutna.

Händerna vita och dimman har lagt sig.
Friktion, magnesiumkarbonat, kroppskontroll och svett.

Det kanske inte synsmen det här kallar jag
lycka
som sprider sig i hela kroppen

som om ingenting längre spelar någon roll

Tog tidiga pendeltåget i går och klev av bussen i vadstena vid halv nio tiden. En sväng förbi slottet och ner mot vattnet, jag gillar att gå promenadvägen därifrån vidare mot klosterkyrkan. Möter en isig gräsmatta, vågstänk och kalla vindar. Helt fascinerad av detta lilla fenomen.Vandra vidare bort mot skolan och halvtimmen försvann fortare än kvickt.. jag hade gärna stannat nere vid vättern och kyla. Inne i skolan slog värmen som en vägg mot en och vi fixade iordning powerpointen och genomförde sedan två små föreläsningar om NF för en hel hög intresserade niondeklassare och antagligen en hel hög mer intresserade föräldrar.
Fick sällskap av Markus på tåget till Linköping och i Norrköping bytte jag pendeln mot bussen.
Tillbaka ute i "vildmarken"


På något vis så fick jag med Tim till bussen, vilket glädje mig oerhört mycket, vidare mot Norrköping och till Tranås. Karl dök upp på vägen och det blev ett par trevlig timmar i kl ätterhallen med LKKjuniorerna med föräldrar och en hel hög tränare.

Fler bilder finns på http://www.outclimbing.wordpress.com/

Huvudvärken är fortfarande kvar, suck.

Å jag har börjat använda klättringen som en flykt från verkligheten. Bara känna greppen mot fingrarna, friktionen mot skorna. Mina tankar, mina prestationer, mina mål.

Jag vet inte om det är bra eller inte.

När jag kom in till Linköping i mörkret kolla jag om cykeln stod kvar, visst gjorde den det men med en lapp om felparkering/bortglömd. Så fan heller att den är bortglömd, bara ur tömd på luft. Sket i reflexen, vill inte synas, vill inte va med... ställde den på stan i stället i hop om att den får stå kvar till imorgon eller tisdag, tog bussen hem.

Visst spelar saker och ting roll, så in i helvete att de gör. Det är därför känslan kommer tillbaka, det är därför känslan alltid kommer tillbaka.

.

"Vi är som grodor utan ben, hopplösa"

dega

Satte ihop bildserien från hangaren förra veckan, kalla de tidsfördriv.

Och jag har pratat med susanna, ska köpa biljetter sen far jag ner till borås om två veckor. Pepparkaksdeg och en underbar vän. Det är precis vad jag behöver, jag behöver komma ifrån Linköping, vadstena och skänninge ett tag. Åh jag saknar henne...

Åh sen kommer Andrea på besök från London i mitten av december. Henne saknar jag med... till London i januari/februari.

Sen kommer vinterfjäll med skidor(de ska bli kul, jag är ju "grym" på skidor), praktiken och sen är det studenten och jag får fri luft under vingarna. Vad ska jag göra om ja inte kommer upp till abisko tillsommaren och vad händer med allt då?

Det är äntligen fredag och allt är inte riktigt bra. Men två dagar att försöka koppla bort allt, hinna med en del och klättra.
Nu ska jag gå och dega, hoppas på att huvudvärken försvinner..

a place on earth

Det finns tillfällen man alltid minns, platser man sällan glömmer och vänner som man aldrig slutar sakna...

Veckans visdomsord

Det finns så många som lever olyckliga och ändå inte tar initiativet till att förändra sin situation därför att de är vana vid ett liv i trygghet, konformism och konservatism. Det kan tyckas att alla dessa saker skänker sinnet ro, men i själva verket finns det ingenting som skadar den äventyrliga själen mer än en trygg framtid. Själva kärnan av en mans levande ande är hans passion för äventyr. Livsglädjen kommer ur möten med nya erfarenheter, och därför finns ingen större lycka än att se en evig föränderlig horisont, att varje dag möta en ny, främmande sol.

ur boken into the wild

jävla klagoinlägg

Jag har ätit en hel förpackning med riskakor idag, ja förutom de där två som ligger kvar där borta... peppapeppa, hoh hoh... ehyeyuuu urk. Inte idag, absolut inte i dag.
Kom hem strax efter halv nio, jag kunde lika gärna krypit ner under täcket och somnat, det känns verkligen så. Höll på att missa bussen i morse, det kanske hade vart lika bra. Jag vill inte yttra mig om praktikplatsen, men ska de fortsätta såhär i två veckor till så har jag inget där att göra...(å annie, han gubben på bussen är obehaglig å läskig :S )
Ingen Karl på träningen i dag heller och jag känner att jag kanske lika gärna kunde stannat hemma med min förkylning idag... hela jäkla dagen istället. Kunde behöva åka och simma och se om värken i ryggen ger med sig. suck.
Har inte hört från tim på ett par dagar och jag saknar så mycket att det inte finns ord till det just nu.
suck. Fast jonathan ringde från jobbtelefonen... :) de gjorde min dag. Och sms:en från alma.
När ja väl var hemma så skulle de frågas om allt, självklart blev jag än mer bitter, precis återhämtat mig från att ha brytit ihop lite till den där låten, sittandes på min sängkant(massa längtan). startar upp datorn och pappa skjuter till mig lite å äta.. utan att säga så mycket. Ibland så vet han vad jag behöver...

suck för denna dag..

lite klätterdrömmar...

Don't forget me

you and i

Nu är det bara såhär att fikan på Café M och dagen där på för precis ett år sen fick mig att sväva på rosa moln. Det bara blev så och jag gillar't. Han får mig att skratta och hans famn är den tryggaste, ger mig sockerdricka i hela kroppen... Tim är speciell för mig och jag är älskar honom.

l y c k a & t r y g g h e t

damn it

Just när klättringen tagit fart och allt går på så bra, ja då blir man förkylder. gosch!!

when you touch

I fredag var vi ut till nuddisten (ca 4-5 km) med rullstolarna... Jag undrar hur det kom sig att någon fick den idéen att vi skulle just dit... fram till Vätterviksbadet är det inga stora hinder på vägen, men när man kör ner mot vattnet och tar stigen som går några meter från stranden, uppe bland träden kom en prövning. Sträckan är alltid längre än vad man minns den och efter allt regn och rusk har stigen luckrats upp till härlig blandning av lervälling och löv som är under förmultingsstadiet. Josef med rullstol föll på vägen ut, på samma ställe på vägen tillbaka säger Daniel att det var här Josef föll och några sekunder efter ligger han också i skiten.
För än gångs skulle blev det lite bättre mat ute, kan inte säga nyttigare, det blev hamburgare med tillbehör utan fettinsmord potatis. Under hökens vingar i halvhögt gräs med fyra i rullstol och fyra som assistans var kanske inte det mest lyckade den utedagen.

"Jore, assistent, kör rullstolen, har dåliga muskler enligt Agda och försöker övertala henne om att skriva arvet på honom. Agda 85( jag), negativ och kanske är det dags för sista vilan, rullstolsburen.
Niclas, Felizias hjälp och assistent till att förklara allt från vad en vattenpöl till träd är, samt köra rullstol. Felizia, förstår ingenting och standardfrasen är 'vadå', rullstolsburen.
Daniel, ganska blind, assistent till Calle, kör rullstol. Calle, helt jätte positiv till allting och ska alltid va först, rullstolsburen och Daniels 'syn'
Rasmus, puttar på i uppförsbackar och drar och sliter när det blir för tungt för Josef att rulla själv. Josef, förlamad från midjan och neråt, likgiltig och rullstolsburen."

Med de rollerna att klä sig i blev tiden innan lunch spektakulär och vi gick in för det så mycket att en av de rullstolsburna fick assistans till skogsbesök för urinering. Poäng till dem. Till lunch bytte vi, tack å lov för det, för vid det laget var jag genomfrusen. Men det blev inte lika seriöst längre och vi tog oss tillbaka hela vägen genom leran, regnet och till vadstena. Mycket skratt och smarta lösningar. En bra utedag.
Josef och Ralle på vägen hem genom lera och smuts, mums..

Lukta rök på tåget utan annie och sen hem, duscha, äta och åka ut till "vildmarken". Fixade lite, åt och åkte upp till Vånga, möttes av en jättelerig björn(jazzi) utanför huset och inne blev det alkohol och sen med bussen mot stan.

Simon, Johanna och Tim någonstans inne i Norrköping

Tim är påväg till Prag med lumparpolarna, blev skjutsad till Norrköping... tog mig hem på egen hand. Snorig, rosslig, ont i halsen och seg i kroppen å i morgon börjar praktiken. :S

The Me,Myself and I Day

Jag hitta nog rastlösheten efter några timmar Bubbel shooter.. (Tack Sandra, nu är jag fast. ) och efter att ha tillagat en god lunch med pasta, tonfisk, currysås å lite sådant, en väldigt sen lunch. Jag har verkligen behövt den här dagen. Ingenting speciellt att göra, skippa alla krav och allt sådant. Bara driva omkring och göra vad man känner för. Det går inte att hela tiden hänga på..att finnas där, pendla och att gå på varje lektion, hade jag vart i skolan idag, hade jag sannerligen somnat på min första lektion... å de resterande. Idag har absolut vart en "me myself and I" och jag bryr mig inte vad folk säger... Alla behöver den dagen ibland och idag var det min tur, såde'så

Åkte ut till Hangaren och klättrade, körde ca två timmar aktiv klättring med Carl. 8 leder som jag tog mig ända upp på och slöa armar på det så har man resultatet för dagen. Fingrarna ömmar och efter tre dagars klättring på raken äre nog dags att vila fingrarna och rygg. Blir simma i helgen, hoppas på att ryggen blir bättre. Jag trivs allt bra i klätterhallen, nu när var&varannan klättrare börjar hälsa och prata med varandra

Cykla hem från stationen, satte igång att baka chokladmuffins, skråla högljudt till musiken och muffinsarna blev riktigt mummsiga :) Några sådana och mackor på det och Hell's Kitchen på teven... blir tidigt uppstigande imorgon för klassen ska ut till nuddisten med rullstolarna :)

att leta efter rastlösheten

Väckarklockan ringde inte på utsatt tid, eller kanske gjorde den det, det är ovesäntligt nu. Jag vakna sent och idag är jag riktigt nöjd med att bussförbindelsen till vadstena inte är den bästa. Trött, seg och öm i fingrarna... idag har jag tid att söka efter rastlösheten som inte funnits på länge. Det har mest vart vakna-frukost-cykel-tåg-buss-skola-buss-stadsbuss/cykel-jobba-klättra-stadsbuss/cykla-äta-sov och sen börja om på nytt.
Under gårdagens juniorpass var i stort sätt alla trötta och sega, jag var absolut inte ensam, en somna på tjockmattan, vissa nästan som sengångare när det gällde att välja led och klättra andra busa och lekte... och jag gick mest omkring, kände mig överflödig och frågade juniorerna hur de gått å klättra å uppmuntra dem hela tiden.
Sen hade vi bestämt att vi skulle klättra efteråt, totte kom förbi, pigg och glad, gosch.
I vart fall så kom vi igång och började klättra

Ludvig föreläste om hur ja skulle ta mig an klättergreppet på mitt projekt

Det funkade inte ändå, min trötthet och bitterhet gjorde inte saken bättre. Med halva boulderummet som heja på vara ja bara tvungen att fortsätta kämpa och inte ge upp, damn. Nästsa gång tar jag den.

Det var fasiken någonting i luften igår, det flöt en oseriösstämning i hallen. Inte fasiken kunde jag vara bitter... jag fattar inte hur, men Karl vet hur han får mig att skratta.Do like this...

Boulderrummet vare minsan inte lugnt i...

En trevlig diskussion på vägen upp... "ja den gula är ju inte den lättaste, grymt att du tagit dig hit"

Längd vs styrka på tid.

Längd vs styrka på tid.

Trötta fingrar. Tisdagens bouldering tog på fingrarna, bara att bit i hopp och glöm smärtan.

Vi kör i dag igen...

Äntligen fredag imorgon, ganska efterlängtat. :)