This is the steps of our life

Det finns vissa personer som kan vända en dålig dag till en bra genom att bara säga hej och prata om ingenting. Det finns de personer som får blodet att rusa lite extra och sätter leendet på plats... De är inte fler än att jag kan räkna dem på mina tio fingrar och de är äkta vänner jag talar om. Som får än att skratta, som låter en gråta, som man kan prata med allt om och som man känner sig så naturlig med... Inget är tillgjort, ingen plast eller dekaler, det är äkta vara.
Jag säger bara tack för att ni finns.

Micke tog enhälligt beslutet att jag inte fick delta på eftermiddagens aktivitet, vilket var ett förståndigt beslut. Vi tillbringa hela temadagen ute på Kvarn och eftermiddagen bjöd på hinderbanan. Fasiken att jag ska vara skadad nu, skadad överhuvudtaget. Men jag blev dagens fotograf för hundrade gången i ordningen eftersom ingen annan tycks orka eller för den delen bara föredra att få dem upplagda på servern och sen glutta.
Förövrigt, strongt av klassen, nio mer eller mindre närvarande
HURSOMHAVER, det var en väl värd utedag men är så tacksam för att det är helg. Kanske en chans att ladda upp med ny energi, vila knäet och hoppas på att det blir bättre.