Igår handla det om bussar, en ipod, trasiga fingrar och otur. Lyckades missa en och en annan buss när ja skulle hem från vadstena. Hem och bre samt slänga i sig fyra mackor, en muffins och packa om på en kvart för att sen hitta jackan och iväg till bussen, vilken jag missade. In till stan med bussen tio minuter senare, av på trädgårdstorget, halvspringa till stora torget, missa bussen igen. Vänta en kvart och komma försent ut till hangaren. Någonstans där la ipoden av, suck. Fingrarna verkligen värker och skin skavdes bort på sina ställen. Boulderingen gick sikt, topprepsklättringen gick sådär och ja banga gröna leden på ett grepp, ett jäkla grepp ifrån att klara den.
Kommer hem, äta några mackor och sen krypa ner under täcket, läsa lite Kalle Anka för IQbefrielsens skull och sen ringa tim.
Det var en tragiskt taskig dag och jag vill inte ha tillbaka något sådant. Jag behöver inte nämna allt som gick snett igår, det skulle ta för lång tid.

Innebandydag och inte ens jag var på min sida i morse innan bussen. Men som vanan har blivit den senaste veckan, halvspringa till bussen i halkan, det är underligt att jag alltid lyckas hinna med den.
Under innebandyn lyckas jag göra ett av typ alla 30 mål vi gjorde... i alla fall något, jag säger inte mer, det kommer bara tolkas fel anyway.
Med direktbussen till stan, handla på hemköp inför imorgon och lite kvällsmat, det vill säga en himla massa blodapelsiner, mumms. Ut till hangaren. Introdusera juniorklättringen för tre nya juniorer. Samma gamla trevliga samtal med Amandas far och amanda själv tillsammans med Alice.
Som jag tidigare sagt, allt de jobbiga rinner bara av en och tiden i klätterhallen är ofta den bästa på hela dagen. Klättra lite med Styrbjörn och Emil och jag är evigt tacksam för att Styrbjörn puschar på mig så mycket han gör och att han tror mig, det stärker mig.

Ont lite här och var, trasiga fingrar, träningsverk sen gårdagens glömda stretsching, men nog pratat om de. Kommer hem och måste packa inför kläppenresan som går av stapeln imorgon. Ingen verkar intresserad eller hjälpsam och lätt förvirrat i min trötthet försöker jag packa ner allt i min 50+10 liters väska. Det funkar inte. Så det har blivit den stora och jag kan svära på att jag kommer komma på vad jag glömt när jag sitter på pendeln imorgon. Suck, det får gå som det går. Jag ska lära mig att åka skidor utförs och på längden, en high five på den och sen håller jag tummarna på att återkomma i ett stycke.

Soo long,
sängen skriker efter mitt sällskap