a long way home...

Jag skulle nog kunna säga att dagen är värdelös. Jag vill inte dömma hela dagen, för solen skiner just nu och det har varit en del skratt i vadstena, dessutom läser jag en ruskigt bra bok. Så det har varit en värdelös dag om man ser att överhuvudtaget åka till vadstena. "Mr Stone" glömde att vi skulle ha nationellt prov, så vi satt mest och pratade på svenska. Så jag kunde skippat att åka till vadstena, vilket skulle betytt att jag hade haft mer tid hemma, att packa, träffa den bästa och plugga. Men istället åkte jag till Vadstena, prata svenska i en timme, lärde ut att säkra samt att gå nedför en trappa och belasta knäet på något konsigt vis, så pass att det smällde till i det och jag lade mig ner på de kalla stengolvet och kvid. Åkte med Håkan in till Linköping och tre timmar senare lämnar jag akuten.. suck.

Gjort är gjort, onödigt må det så vara men vad ska man göra åt saken. Bara att ta't som det är. Ikväll får jag tid till att packa istället för att jobba, vilket är bra, då slipper jag stressa. Njuta av solen som skiner. Sitta med benet i högläge, kolla på teve å mummsa ostbågar och dricka te...