what shall we do with a drunken sailor...

Hela havet stormar och indianer all over the place. Nae. Det är tyst i korridoren, tyst och stilla. Ute faller inte snön och kranen droppar fortfarande i köket. Stearinljusen är snart alla utbrända och äggen sitter fast i kartongen. Ketchupen är så när som slut liksom den uppätna oxpytten.

Fjädrar från duntofflorna över mitt gröna golv, en läcka. Böcker som bara ligger och väntar på att bli lästa, kyligt. Gitarren behöver stämmas och munspelet rengöras, tvätten måste in i maskinerna och dammsugaren låter påtok för högt.

Jag vet inte hur det står till idag, men somna i soffan, de gjorde jag återigen och det är inte första gången på de senaste dagarna. En ny kurs påbörjad, nytt och intressant. Solen hann gå ner innan vi trilla in på Skytte, strax efter kl 15.

Det är inget fel på dagen, bara en känsla. Inget dåligt.

Men jag längtar ut. Långa vandringar, vackra kvällar och kalla nätter.

Jag saknar klättring, som den var i somras. Som den var i Hangaren. Som den var alldeles nyligen på K3, tills knät sa Nej.

Får jag inget av de snart blir jag skogstokig.