Missnöjd.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Höga berg att bestiga (men ingen match för klättrare som vi)

Det är fascinerande att vi människor är så lättlurade, att vi lurar oss själva. Så enkelt att bre på med ett leende och säga att allt är bra och man går obemärkt förbi. Inga större problem, men idiotiskt. Å jag leker med modellera och skapar, tar långa promenader i de djupa minusgraderna och avverkar en hel drös avsnitt av för tillfället favoritserien. I alla fall de senaste dagarna, för att förtränga och försöka vara positiv. Det har varit träligt och påfrestande. Ambitionslöst.

Men jag vakna tidigt, tog en rejäl promenad utanför Kirunas kärna och åt frukost i sällskap med 'berg&jord'-boken. Ingen klump och inget jobbigt. Bara lugn och ro. Tors-fre må ha varit förbenat jobbiga men ingen, inget kan förstöra min lördag när den visat sig börja såhär. Och jag ler. Plugg och till kvällen Geologg. och Trägårn. Inga förhoppningar, bara trevligt sällskap.

På andra sidan helgen

Vissa människor har förvana att prata så mycket om sig själva att jag tappar bort mig själv lite grann. En känsla av att ligga i en spricka vid ackumelationsområdet på en glaciär och sakta men säkert transporteras framåt, utan att riktigt veta själv vad som händer. Tonvis med is över, tonvis under.

Känner mig uppgiven och ambitionslös inför att plugga, studera mineraler och landskapsformer. Fredag, men inte helg, bara snöfestival. Bara ett par dagar tills tentan, hur kul är det att läsa om mineraler på engelska (alt norska) och det är bara mo och ler i skallen. Mos!

Och det slår mig själv att jag inte är bra på att vara negativ, bara för att det behövs ibland. Skymningen faller, det är kallt. Månen har en fantastisk storlek och gitarren är nerplockad från väggen. En stor kopp med te till mitt nöje och en stor klump modelllera. Jag har en idé och jag har blåbärsglass i frysen som garanterat åker fram till kvällen. Jag har de bästa av vänner häruppe, nära mig och det kommer bli en bra helg. För det är trots allt intressant med bergarter och ablation. På lördag äre juh också livemusik...

Trevlig helg på'rej.

Stormvindarna har bytts ut mot tätt snöfall. Dagen har inte bjudit på annat än långsamma timmar som segat sig förbi. Med all rätt kanske, för de senaste tre veckorna, sen jag kom tillbaka hit har jag befunnit mig högt upp bland de lyckliga fåglarna. Över molnen.

Och studierna går sakerligen framåt, jag pluggar sten(hårt). Har ett paket att hämta ut, en hel massa längder att avverka i simhallen imorgon och ett behov utav att klättra.

Tvätten hänger på tork och jag har nybakt bröd.

Grabbarna bänka sig framför Lost, uppladdade med bullar och mjölk. Själv sjönk jag ner under nya mys-filten framför Weeds. Stearinljusen fladdrar i fönstret och rökelsens dofter sprider sig i rummet. Ledig fram till tentan på måndag, Snöfestivalen fre-lörd och Robbans Rockabilly på trägårn.

Livet har sina dalar(men är det u eller v-dalar?)

Men sannerligen att de har de bästa topparna!

Det är mer än okej att höra av sig emellanåt!

Inte riktigt på humör...

Mosar Svenska Akademien och försöker åtminstonden att i alla fall åstadkomma någonting. För idag kommer inga stordåd att uträttas...

Innan vildmarken riktigt hinner ta vid.

Det är en lite underlig känsla när äventyret lockar mer än flaskan, en lördagskväll. Eller istället för söndagsmys under täcket framför skidtävlingar på teven med -20 utanför dörren så ger vi oss ut på hal is för att göra sådant som man bara skulle drömma om. Bara som att gå ner för kullen, som staden ligger på och följa skoterspåret några minuter och sen stå och blicka ut över sjön. Kylan, snö och vi mot fiskarna där under istäcket.

Bara att göra upp en enkel eld på isen, dra varandra i pulka när kylan biter sig på eller att emellanåt dra upp en firre ur hållet. Elda och grilla korv.
Men allt det där idyliska drar lite åt de typiska Kiruna: vyn ut över gruvan.

Och jag kan inte hjälpa att jag tycker om det så himla mycket.

.

För det är här vi bor och här som framtiden i någon form i små etapper formas. Lycklig, ja lycklig är ordet som sätter känslan på plats.

När allt bara är precis så bra som det ska va!

Living on the edge

Det är en öronbedövande tystnad och isens former blir mer och mer fantasifulla. Där står vi, bara några centimeter från bergväggen och diskuterar sten, pillar och funderar. Det är fantastiskt hur lite mer än en vecka med sten kan få oss så insöade på ämnet.

Det är inte varje dag man utför stordåd

Så kanske inte heller idag men varje människa utkämpar sin egna strid och jag kämpa verkligen med att ta mig ur sängen i morse. Men värmen, närheten och de trötta ögonlocken sa mer än bara nej.
Efter dagens föreläsning tog vi ett steg i rätt riktning, Maja och jag. Vi påkosta oss ett medlemskort på "simhallsbadet" (som det så underbart heter) och efter 40 längder, fruset hår och lite klättring känner jag mig helt färdig.
Snacka om att det är någon som kommer ha träningsvärk efter denna kraftansträngining. Mysljusen är tända och utanför sjunker graderna, dvs att graderna även sjunker i mitt rum.
Det är äntligen fredag, tentan trilla ner i den blå lådan (godkänd!) och ledigt i några dagar.

Och allt känns bara så bra!

Nu ska jag minsann använda julklapps-kokboken för andra gånger, ser ni de mor&far!? Klart att det blir guacamole och jag har stora förhoppningar och tror att jag juh trots allt kan vara ganska bra på't.

lite stök och bök-feeling.

Plötsligt, mitt i natten vaknar jag till med ett skrik. Knäet har låst sig och smärtan är så härligt mördande. Tillslut lyckas jag somna om men väcks strax efter kl sju, när de börjar hamra i trappan. Hade varit helt okej, en vanlig dag men de hamrar i flera timmar och jag som äntligen har en sovmorgon, till ingen nytta. Bara 15 grader i rummet och ett iskallt element. Och till furkosten, när man konfroteras av städtanterna som undrande frågar hur Vårt städschema fungerar, när de själva är här för första gången denna vecka.

Vi traskar till simhallen, jag håller på att virra bort mig bland alla dörrar men tillslut slänger jag mig i bassängen, avverkar 40 längder (och det känns underbart) och käkar lunch med grabbarna på Parkskolan.

Och det är lite svårt, att hålla det seriösa humöret uppe, med en sådan start på dagen. Han pratar om vittring och storskalig landskapsutveckling. Det är svårt att koncentrera sig när det ligger en chokladkaka framför en på bordet och man ser inte mer av föreläsaren än hårfästet och uppåt. När man utsätts för mobiltrakaserier (dvs, någon får för sig att gömma den stupikvarten) och när han fastnar med sina armar högt uppe i luften, när han slutat prata om canoyns och övergått till någonting helt annat.

Det är svårt att finna kämparglöden när resterande i rummet känner precis likadant och timmarna bara segar sig fram.

Ingen ordning på någonting idag. Ingenstans eller någonstans.

Bergarter, berggrund, mineraler och sådant kan allt tära på krafterna ibland och när man som mest behöver en powernap hindras man av störande, bankande ljud från utrymmet bredvid.

Såtar den varma nya mössan och drar den långt ner över öronen, skruvar upp volymen på musiken och kryper under täcket. Gör ett ärligt försök att samla lite kraft.

När vi kom tillbaka till Skytte, utslagna och jävliga. möttes vi av en styck Love i full färd med matlagningen. Herrn bjöd på porterstek med ungsfixade rotfrukter och en fantastisk sås. Ett glas rött till de bjöd jag på för den som ville och det hela övergick till ivriga diskussioner om snöracetävlingen som bara måste komma upp i ljuset.

Vad mer kan man begära av en helg som denna!?
Imorgon kör vi vidare på mineraler och bergarter men innan dess får kvällen avrundas med en film, nermyst under ett täcke hos grannen.

konsten att sova under en gran.

Från Mattias föräldrars stuga bar det av med skoter, förbi myren där vi skåda norrskenet och över sjön. Tills Mattias helt plötsligt stanna upp och peka rakt ut i skogen, "den granen!?".

En paus och skotern slås av,

tystnad.

Pulsandes ut i skogen, ut mot granen och den är precis vad vi söker. Vi slår läger, hugger och pysslar. Det blir bra och David får upp en rejäl brasa.

.

Medans vi håller på faller skymningen och molnen drar med lätta stråk undan från januarihimlen.

:

Mörkret lägger sig och innanför granens skyddande grenar har vi inrätt med granris och lunchen är så sakterligen påväg.

Eftermiddagen och kvällen flyter på och vi har det lite mer än bara bra.

En paus från värmen och ut i skogens kyla, himlen är klar och stjärnorna slänger mjuka skuggor över omgivningarna.

Det är vackert och stillsamt.

På en renfäll, intill elden med mat inom räckhåll och två helt tokfantastiska vänner.

Utanför värmen och gemenskapen krymper graderna under -20 och natten tar vid.

.

Sovsäcksprasseloch den kyliga luften i lungorna.

.

En vindpust och små nätta snöflingor som faller lätt i ansiktet. En kåsa rykande kaffe stucken i händerna och morgonen är redan där.

Fredag kväll (utanför Svappavaara).

-30 grader och vindstilla.

En skoter med släp och iväg.

Ute på en myr, en eld och tystnaden.

David, Mattias och jag.

Renfällar, en klar och stjärnfylld himmel.

.

Stjärnfall...

.

.

... och där,

ett norrsken,

så livfullt och vackert.

.

Hänförd och lycklig.

Underbara, älskade Norrland.

äntligen fredag!

Ryggsäcken är packad,

vi lämnar snart Kiruna.

Borta över helgen,

jag och grabbarna.

på promenad, genom sta´n

Stod där och blickade ut över stadsdelen, ut mot fjällen. Så nära. Så plötsligt smög sig leendet fram igen och förnöjt trippa jag vidare genom staden. Nöjd med att bo just här, där fjället tar vid, vid stadens slut.

Natten kom och älvor for som dårar över stan...

En stressig frukost och väl där, på Parkskolan fanns ingen som skulle föreläsa för oss. För nej, SJ har gjort det igen. Vi gick hem, käka mat och helt plötsligt var hela dagen inställd.
Trött. Renoveringsljud och rastlöshet.
Men tillslut kom jag utanför dörren, på promenad, kameran och jag. Nu är jag påväg ut igen, mörkret har fallit, graderna sjunker sakta men säkert igen. Snön hänger som vispgrädde från staketen och ligger som marängbottnar över hustaken, det är vackert.
Ikväll är jag bänkad framför teven.

det ÄR en fin dag.

Bara rakt igenom. Vakna tidigt, i en varm säng, tom i skallen och ett lass i tvättmasiken i väntan på duschen. Frukost, kaffe och iväg mot tentasalen till en glödande himmel.
Sällskap hem efter tentan, som kändes mycket bättre än förväntat och i ett träd satt en mes och kvittrade, solens gyllenoranga strålar rakt i nyllet, vindstilla och bara en aning om att kylan är påväg tillbaka.
Lunch, iväg till klätterhallen och en rosa himmel. Tillbaka på skytte, städning av rum och pannkaksstekning. 13 presoner kring bordet och en hel drös pannkakor och olika sylter.
Ebba the Movie nere på muren och en kväll som nu avrundas med en stor kopp te med en väldigt god vän och några veteskorpor.

Imorgon börjar vi om på ny kula.

Lite asbest har väl ingen dött av!?

De håller på med Asbestrivning säger de, eller säger och säger. Det står på dörrarna som är avspärrade till trappuppgången, precis intill mitt rum. Så klart att jag vaknar när de kör igång när hela golvet skakar och jag får bara känsla av att allting inte går till riktigt som det ska. Satte en tejpbit över de öppna nyckelhålet in till trappuppgången, skicka ett bittert mail till KBAB och håller tummarna för att vi inte dör i förtid.

Vi fördriver våran tid nere på Muren, så långt bort från eländet som möjligt, djup försjunkna i våra böcker och antecknignar. Det känns bra, bättre än igår och imorgon visar det sig hur mycket man lärt sig.

Men i helgen som var, då var det allt ifrån lugnt där nere på Muren. Men innnan vi trilla in där allihopa så avnjöts musik på TT. Bara "nästan som reklam" på scenen, tolka herr Sundström och drog en vacker variant av 'Teddybjörnen'

Senare nere på Muren nöjde vi oss inte med skivspelare och högtalere utan live, riktigit musik med feeling.

en fantastiskt dröm...

Det händer så mycket och mitt uppe i allting slänger någon ur sig en fråga som jag nyfiket nappa på. Så helt plötslig var vi där, ute i Jukkasjärvi, mellan vägen och älven, i mörkret, under stjärnorna. Vandrade i snötunlar och titta in i alla olika sviter, den ena mer kreativ och beundransvärd en den andra, för att senare kunna välja ut ett, ett rum att få spendera natten på.

Hur ofta händer det!?

Men så tacksam!

Tillslut kunde vi ena oss, det blev detta rum och hur ofta sover man så fantasifullt som i ett fågelbo med stor snöägg och is överallt. I en alldeles egen enorm och varm sovsäck på renskinn. Kanske till man väcks upp och bjuds på varm lingondricka.

En fin start på slutet av ett bra lov och sen vare bara steget rakt in i verkligheten igen och tentapluggångesten.
Men en underbar känsla och ett leende långt ovanför öronen.

Life at my side

Två kvällar med musik, bra musik, tokfantastisk feeling och än mer musik. Bara sådär.
Sakterligen övergår tillståndet till böcker och anteckningar.
But life is pretty good.

Det står helt stilla, inte allt, men mycket. Skönt. Nya varma tröjan är på och ute är det bara några minusgrader, trots det känns Skytte som ett ispalats.

Vill just bara säga att jag trivs.

Hemma på Skyttegatan är det mesta sig likt, förutom att det står en soffa i hela korridoren, renoveringen på nedanvåningen har stött på lite saneringsarbete och det dyker upp nya ansikten hela tiden.
Det är trivsamt!
Och i sällskaprummet spelar de gitarr och ukulele, har så smått på börjat kvällen. Det är den där kvällen då "nästan som reklam" spelar på Trägårn, Mattias, Tony, David, Kristian mfl, tolkar Sundström. Man ska inte ha för mycket förväntningar, men jag tror minsann att det blir en minnesvärd kväll!

Det enda jag begär nu är en dusch, lite mat och en soffa. Inga stora krav varesig på omgvningen eller mig själv.

Jag är hemma på skytte igen, hemma.

on the road

Imorgon bär det av!

Upp tidigt, anlända till Stockholm och hälsa på morfar, vidare med tåget genom landet upp mot mitt saknade Kiruna

Det känns ganska bra, nej stryk ganska!

Tillbaka till vardag, rutin och spontanitet.

en kvart, tjugo minuter

Ibland är det inte svårt att göra det lätt för sig. Att spendera fem timmar på ett och samma fik, dricka kaffe och lyckas få mer än bara en påtår. Kommentera människor som traskar förbi utanför och prata om det mesta, för att ta ett exempel;
korvhandlande personer och skägg.

Dub Incorporation - My Freestyle

Storstädning

Myser mestadels bara omkring och lägger inte alls för mycket tid på att ödsla energi. En del tappra försök att korvstoppas av alla dessa anteckningar och de många sidorna i boken, de måste erkännas att jag givit mig själv men det är inte med allt för mycket ambition. Gitarren, boken och musiken...

Med en stor kraftansträngning gav jag mig i kast med att rensa ut, göra en storstädning av mitt gamla rum. Har säket slängt papper som motsvarar träd, säkert en hel skog.

Utanför faller skymningen över ett frostigt Berga...

Canned Heat - Goin´Up The Country

Det upp rör mig lite, trots att jag inte följt debatten allt för djupt eller för att jag över huvudtaget inte viste att det nu under en kortare tid pågår jakt på varg. Bara för att " det enligt riksdagsbeslut inte får finnas fler än 210 vargar i Sverige". Jägare går man ur huse och det skulle inte förvåna mig om fler vargar skjutits, att vissa inte ens vet varför de skjuter. Bara grejen att öppna upp för licensjakt på varg känns konstigt.
Undviker att dra en konstig parrallell till andra vilda djur i skogen, jag tycker bara det är konstigt och vart tar den bioligiska mångfalden vägen?
Vi var inte här först och ändå hävdar vi denna plats som våran, skövlar skogar och brukar marker...

Och jag förstår inte riktigt hur den där jättehögen med kläder och prykar ska kunna få plats i den där lilla 50 liters ryggan. I just can´t get it, men snart är jag tillbaka, hemma i kiruna igen.

A month of a beautiful winterworld

Just nu finns det få ord som kan sammanfatta allt som snurrar och rör sig där upp i huduvudkontoret. Någon har lämnat en lapp som prasslar behagligt när jag skakar på huvudet. Men livet är underbart.

Jag saknar Kiruna och Skytte nådigt mycket och inte blev det bättre efter en tillbakablick över december månad. Å, denna december...