På andra sidan helgen

Vissa människor har förvana att prata så mycket om sig själva att jag tappar bort mig själv lite grann. En känsla av att ligga i en spricka vid ackumelationsområdet på en glaciär och sakta men säkert transporteras framåt, utan att riktigt veta själv vad som händer. Tonvis med is över, tonvis under.

Känner mig uppgiven och ambitionslös inför att plugga, studera mineraler och landskapsformer. Fredag, men inte helg, bara snöfestival. Bara ett par dagar tills tentan, hur kul är det att läsa om mineraler på engelska (alt norska) och det är bara mo och ler i skallen. Mos!

Och det slår mig själv att jag inte är bra på att vara negativ, bara för att det behövs ibland. Skymningen faller, det är kallt. Månen har en fantastisk storlek och gitarren är nerplockad från väggen. En stor kopp med te till mitt nöje och en stor klump modelllera. Jag har en idé och jag har blåbärsglass i frysen som garanterat åker fram till kvällen. Jag har de bästa av vänner häruppe, nära mig och det kommer bli en bra helg. För det är trots allt intressant med bergarter och ablation. På lördag äre juh också livemusik...

Trevlig helg på'rej.