Det händer så mycket och mitt uppe i allting slänger någon ur sig en fråga som jag nyfiket nappa på. Så helt plötslig var vi där, ute i Jukkasjärvi, mellan vägen och älven, i mörkret, under stjärnorna. Vandrade i snötunlar och titta in i alla olika sviter, den ena mer kreativ och beundransvärd en den andra, för att senare kunna välja ut ett, ett rum att få spendera natten på.Hur ofta händer det!?
Men så tacksam!
Tillslut kunde vi ena oss, det blev detta rum och hur ofta sover man så fantasifullt som i ett fågelbo med stor snöägg och is överallt. I en alldeles egen enorm och varm sovsäck på renskinn. Kanske till man väcks upp och bjuds på varm lingondricka.
En fin start på slutet av ett bra lov och sen vare bara steget rakt in i verkligheten igen och tentapluggångesten.Men en underbar känsla och ett leende långt ovanför öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar