ojojoj vad mörkt, här kan det inte vart tänt på länge..

Jag mosar in fakta och kunskap från våra eminenta herrar Anders & Måns, med nyfikenhet letar jag praktikplats men har än så länge kammat in noll poäng. Projektarbetet går på sparlåga och det är 13 dagar kvar tills de 4 utdragna exemplaren av projektarbetseuppsatsen med stilren och enkel framsida ska vara inlämnat, häftat och klart.

Jag har lite att styra med

This is the steps of our life

Det finns vissa personer som kan vända en dålig dag till en bra genom att bara säga hej och prata om ingenting. Det finns de personer som får blodet att rusa lite extra och sätter leendet på plats... De är inte fler än att jag kan räkna dem på mina tio fingrar och de är äkta vänner jag talar om. Som får än att skratta, som låter en gråta, som man kan prata med allt om och som man känner sig så naturlig med... Inget är tillgjort, ingen plast eller dekaler, det är äkta vara.
Jag säger bara tack för att ni finns.

Micke tog enhälligt beslutet att jag inte fick delta på eftermiddagens aktivitet, vilket var ett förståndigt beslut. Vi tillbringa hela temadagen ute på Kvarn och eftermiddagen bjöd på hinderbanan. Fasiken att jag ska vara skadad nu, skadad överhuvudtaget. Men jag blev dagens fotograf för hundrade gången i ordningen eftersom ingen annan tycks orka eller för den delen bara föredra att få dem upplagda på servern och sen glutta.
Förövrigt, strongt av klassen, nio mer eller mindre närvarande
HURSOMHAVER, det var en väl värd utedag men är så tacksam för att det är helg. Kanske en chans att ladda upp med ny energi, vila knäet och hoppas på att det blir bättre.

Jag hade tänkt att jag skulle sätta mig ner och göra klart ULS arbetet men innan jag hinner starta upp datorn börjar pappa prata med mig om vad jag vill göra sen. Vadå sen, ja sen efter studenten, efter sommaren. Någonting vet jag att jag borde sysselsätta mig med. Pappa tyckte att det säkert fanns något bra program på universitet i stan. Men jag vill inte hamna här, stan är redan för liten för mig och jag kan inte tänka mig att bli kvar här ännu ett år.
Men hur blir det då, jag blir en av alla dem som lämnar Linköping, barndomsstaden och minnena, vännerna och låter staden vila för att återkomma, hälsa på och kanske minnas.
Jag är nog beredd att lämna staden, men det finns personer jag aldrig vill lämna. Hur fasiken ska man bli vän med den tanken?

Men vad är det som jag vill sen? Vågar jag mig på två år i Kiruna på universitetsprogrammet "naturguide" med närheten till fjällen som jag gillar så stark, eller ska jag skaffa mig mer skidvana och söka älvdalen, åre eller någon annan folkhögskolan.


På svenskan fick vi en liten uppgift att skriva vår framtidsdröm och vår mardröm inför framtiden. Gällande mardrömen skrev jag:

Dö en förtidig och onaturlig dö, som till exempel i Cancer.

Jobba på kontor eller industri där vardagen är styrd av fasta orubbliga tider fylld med rutiner och aldrig komma utanför de gråa betongen under arbetstid.

Jag vet vad jag inte vill, frågan är; vet jag vad jag vill!?
Det spelar väl egentilgen ingen roll nu, vad jag behöver är att fatta ett beslut om de närmaste åren. Det är med fjärilar i magen jag nyfiket läser om olika program och utbildningar.

Måndagskvällen var såå bäst, trots att han snodde kryckorna hela tiden. Men vi käka gyrostallrik, gick på bio och vi åkte bil och snacka massa strunt. Klart att jag sov som en kunglighet, för det gör jag alltid med Tim, sover alltid tryggt och bra med han intill mig.
PS3, film, laga mat, bara vara och vänta på samtal från VC större delen av tisdagen och sen in till Norrköping och ta pendeln hem till stan igen.
Sov dålig, vaknat om vart annat och böjde benet tillräckligt mycket för att tårarna skulle pressas fram och jag bestämde mig för att stanna hemma ännu en dag. Kanske tur det för när ja glutta på schemat fanns där bara två lärarledda lektioner och resterande eget arbete.
Men vad har jag då gjort idag? Det största bravaden idag är nog att jag tog mig ut till ICA för att handla och sen tillbaka på 20 minuter, vilket vanligtvis brukar ta max 10 min. Det har varit en långsam, trött och uttråkad dag.

Ikväll blir det ingen vanlig onsdagskväll som brukar innebära juniorträning, klättring i hangaren och komma hem seent.
Det blir istället svullet knä, tiger balsam och frusen mango i kuber och imorgon ska här upp tidigt och iväg till vadstena igen.

drömmer om en varmare plats där ordet problem, smärta och svårighet aldrig har hörts eller fått en innebörd. Där skador kan läkas med tankekraft och solen alltid skiner...

what if!?

Måndagskvällen bjöd på bio i Norrköping, Allt flyter, typiskt svensk film men underhållande och helt klart godkänd.
Härligt återseende av den bästa och fint sällskap.

Imorgon återgår det till det normala, jag saknar skidåkningen men ja saknar klättringen än mer och nu blir det ett uppehåll på några veckor. Jag som precis kommit igång med årets träning och med sådan flyt, suck.Mackan och jag slagga ute ena natten uppe i kläppen.
mycket stilig nödbivack

do not make plans for life, let your life make plans for you

Torsdag till söndag med alla tre årskurser NF:are uppe i Kläppen. Har haft det himlans gött och mitt självförtroend har stigit i enorma höjder. Turen i fredags har gett mersmak, natten ute i "nödbivacken" jag och markus byggde fick mig att längta ut än mer och att jag nu behärskar slalomåkning i snö och blåst och med eleganta svängar i backarna känns det fantastiskt. Tack bland annat tillPelle.
Söndagens utförsåkning bjöd på två härliga åk i decimeterdjup nysnö i röd backe och i de tredje åket ett felskär med ena skidan och med en snygging på skoter till sjuksstugan. Det blev inte mer skidor den dagen.

Hemma igen och nu börjar cirkusen om igen, tre veckor kvar på projektarbetet, peppapeppa...


Tack för kaffet

Sov i bivack under natten, dagen har bjudigt på kraftigt snöfall, blåst och skidåkning utför - jag myser och jag trivs.

the last one standing

Kinderna hettar sådär härligt efter en dags ansträngande ute i naturen. Tursikdor hela dagen och det har varit så damn jäkla roligt. Jag är förvånad och ganska nöjd med min insats och har bara ramlat två gånger. Det vill säga när vi hoppa av stolsliften med turskidorna och den stora tusenlitersryggsäcken, men det var inte där jag föll utan 20 meter bort. På tillbakavägen tog vi grön led ner, eller det visa sig vara en blå och jag med min skidvana på turskidor och packning. Ännu ett fall men långt ifrån så många som befarat. Till kvällen ska tälten resas och sen ut och sova, för ja sover ofta bäst utomhus.

Det finns ett undantag och han är inte här.

Lite smörgåsar, fil och slöa i soffan, ska ner och hyra skidor inför imorgon om 20 minuter, hoho, peppa peppa. Imorgon blir en spännande dag.

Skiing with NF

Asfaltsplanen utanför skolan ser ut som en halvt grannskap har tagit i besittning för att campa året runt. Bussen rullar in på de isiga vägarna och det är allmänt kaos i friluftsförådet, hur många stava, skidpar eller pjäxor som är med är oräknebart, men om en halvtimme är vi beräknade att allt ska vara i bussen och vi rullar i väg mot något nordligare breddgrader.

Igår handla det om bussar, en ipod, trasiga fingrar och otur. Lyckades missa en och en annan buss när ja skulle hem från vadstena. Hem och bre samt slänga i sig fyra mackor, en muffins och packa om på en kvart för att sen hitta jackan och iväg till bussen, vilken jag missade. In till stan med bussen tio minuter senare, av på trädgårdstorget, halvspringa till stora torget, missa bussen igen. Vänta en kvart och komma försent ut till hangaren. Någonstans där la ipoden av, suck. Fingrarna verkligen värker och skin skavdes bort på sina ställen. Boulderingen gick sikt, topprepsklättringen gick sådär och ja banga gröna leden på ett grepp, ett jäkla grepp ifrån att klara den.
Kommer hem, äta några mackor och sen krypa ner under täcket, läsa lite Kalle Anka för IQbefrielsens skull och sen ringa tim.
Det var en tragiskt taskig dag och jag vill inte ha tillbaka något sådant. Jag behöver inte nämna allt som gick snett igår, det skulle ta för lång tid.

Innebandydag och inte ens jag var på min sida i morse innan bussen. Men som vanan har blivit den senaste veckan, halvspringa till bussen i halkan, det är underligt att jag alltid lyckas hinna med den.
Under innebandyn lyckas jag göra ett av typ alla 30 mål vi gjorde... i alla fall något, jag säger inte mer, det kommer bara tolkas fel anyway.
Med direktbussen till stan, handla på hemköp inför imorgon och lite kvällsmat, det vill säga en himla massa blodapelsiner, mumms. Ut till hangaren. Introdusera juniorklättringen för tre nya juniorer. Samma gamla trevliga samtal med Amandas far och amanda själv tillsammans med Alice.
Som jag tidigare sagt, allt de jobbiga rinner bara av en och tiden i klätterhallen är ofta den bästa på hela dagen. Klättra lite med Styrbjörn och Emil och jag är evigt tacksam för att Styrbjörn puschar på mig så mycket han gör och att han tror mig, det stärker mig.

Ont lite här och var, trasiga fingrar, träningsverk sen gårdagens glömda stretsching, men nog pratat om de. Kommer hem och måste packa inför kläppenresan som går av stapeln imorgon. Ingen verkar intresserad eller hjälpsam och lätt förvirrat i min trötthet försöker jag packa ner allt i min 50+10 liters väska. Det funkar inte. Så det har blivit den stora och jag kan svära på att jag kommer komma på vad jag glömt när jag sitter på pendeln imorgon. Suck, det får gå som det går. Jag ska lära mig att åka skidor utförs och på längden, en high five på den och sen håller jag tummarna på att återkomma i ett stycke.

Soo long,
sängen skriker efter mitt sällskap

plans for life

Att förslag till praktikplats för perioden 15-17 ska vara klar i början av vecka sju gör mig inte mindre förvirrad.
Var vill jag, vad vill jag göra, hur mycket får det kosta. Jag blir alldeles knasig i gröten där uppe. Varför inte Korsikan kanske, eller London, Skottland, Norge, fjällen eller var som i vida världen. Vill jag ha värme eller snö? Hur i hela fridens namn ska jag kunna hitta en plats och sen bestämma mig? Så många möjligheter...
How!?

Ganska omtyckt,
ganska långt bort,
mer än ganska saknad

good morning sunshine

Vilken härlig morgon.
En utmärkt och väl godkänd frukost, några avsnitt av The mighty boosh och lite isländsk reggae, ett plus är ju att de är så urläckra ;P

Fortsätter i helgens spår och ägnar dagen åt att studera, filosofera och inspirera :D

Soo long

out for a walk

Planerna blev ändrade. Jag tog en tvåtimmars promenad ute i blåsten och de nollgradiga vädret. Ut till Tinnerö, hundägarnas rastningsparadis där folk trots att detta är ett naturreservat låter sina kära ägodelar springa löst.
Mörka moln täckte den så önskvärt blå himlen och jag tog mig ut till skyttebanan för att kolla de tänkbara boulderklipporna, men de visade sig inte riktigt nå upp till mina kriterier för ett bra boulder. Endast en av alla klippor fick ett svag godkännande. Inte okej.
Hade klippor och berghällarna vart lika stora, branta och häftiga som när man var liten hade berga vart ett väl godkänt boulderområde, men icke.

gråmulet väder och cykelbanor

Hittills har jag suttit inne hela helgen och koncentrerat mig på plugg. Det är inte konstigt att jag känner att jag för en gång skulle åstadkommer någonting inom det området. Mellan sms:en som ploppar upp på mobilskärmen och pauserna som blivit för att fylla på energin har det gått framåt. Det pedagogiska ledarskapsarbetet är över två sidor och färdigskrivet. Fritidskunskapen är inlämnad och jag har äntligen gjort uppgifterna från överlevnadsdygnen i oktober, det var sannerligen på tiden.
I veckan tog jag åt mig att göra en redovisning om projektarbetet för NF tvåorna med medföljande enkät - vilket innebär i sin tur mer arbete på projektarbetesuppsatsens oändliga skrivande. Men det känns lättande att få berätta får någon om det projektet jag lagt ner mest tid på i hela mitt liv. Det skulle känts lite pafft att bara lämna in uppsatsen på ca 20 sidor och sen inget mer med det.

Till efter lunch blir det att följa upp ULS arbetet samt Handikaptemats alla olika uppgifter. Just nu känns det inte så hopplöst längre. Men kvar återstår HiA, SamhällB, fiskearbetet och snälla, påminn mig inte om mera

Satt och funderade över när resan till London blir av, efter en snabb titt i kalendern såg det mörkt ut. Fem helt lediga helger fram till studenten och de flesta nu i februari då min ekonomin antagligen redan siktat botten. Jag är inte förvånad om fler helger bli uppbokade snart men jag njuter av att det händer saker hela tiden. Men det finns saker man inte kan pussla in hur gärna man än vill det, damn.

Vart har min blå cykel tagit vägen?

Hej apa

Frågan Tim & jag ställde oss i onsdagskväll var hur många apor som finns i en zoo(ap)-ask. Svaret fann vi senare samma kväll i en statistiskt genomförd undersökning.
Svaret vi fick fram var 25 stycken.

an early morning

Egentligen satte jag den röda leden redan i onsdags, men för att dubbelkolla pröva jag även igår, tredje dagen i rad för klättring och inga problem här inte. Så nu är 7 av 12 avklarade. Även den gröna börjar sitt snart. Härligt :)

Åkte med "fem-tian" till Tim senare på kvällen, upp tidigt för att han skulle med tåget till Åre klockan 05.34...Alltid lika jobbigt att lämna han och ingen aning om när han kommer tillbaka. Men, Simon tar nog hand om honom hoho.

Med 05.42 tåget från Nkpg och sen 40 minuter i Mjölby innan bussen till Vadstena. Tio härliga minusgrader och nu några timmar senare skiner solen härligt över den 2 mm djupa snön. Om de ändå vart 2m.

Två lektioner ifrån helg och det ska bli ruskigt skönt... Thank God it's Friday

sweet monkeys

Den stora frågan vi ställer oss ikväll är hur många apor finns det i en zoo-ask. Jag sattsar högt på kring 25.. den som lever får se.

Den andra frågan jag själv ställer mig är hurvida det ska gå med snubben som kommer till vadstena vid tio och förväntar sig att träffa mig där för att vissa en hel hög skolkläder för kommande läsår och ja som inte än är kvar då, gosch.

Sleep tight

sweet sweet world

jag blir lite smått nervös av alla måsten som kom oväntat och ja hann inte förbereda mig äns. Det är så mycket som ska göras att ja börjar bland ihop allt, om ja äns kommer ihåg allt som ska göras i skolan.
Ständigt dessa måsten.
Projektarbetet har en månad kvar på sig att bli klar och de lär ju inte skriva sig självt.. suck. Men de är kul, det är ett jäkligt kul projektarbete men håhåjaja för uppsatsen och få in allt på rätt ställe. Vi får se hur många sidantal det slutar på.

HURSOMHELST så blire hangaren sen, då kommer energin tillbaka :D

soo long