Känner mig som ett punkterat cykeldäck... sitter med hörlurarna på, inte för att det är musik i dem utan för då är det ingen som i onödan snackar med e'n, för det orkar jag inte. Nu minns jag hur mycket jag ogillar att pendla, men hur mycket busskortet egentligen betyder. Hur hungrig jag brukar kunna vara när ja ska hoppa in i bussen mot antingen linköping eller mjölby. Jag vet hur gärna jag bara skulle vilja slippa det - men man gör väl sina val, inte'sant?
Imogron drar det igång med klätterjuniorerna igen... ska ringa å tjöta lite på Karl så ha hänger på å så vi kan klättra lite efteråt. Fast egentligen bör jag inte klättra eller för den delen cykla till stationen om dagarna.. Hade jag kunnat hade jag avlägsnat mitt knä för en kortare tid och satt tillbaka det när det slutat göra ont. Men nu har jag saknat klättringen så länge så lite måste jag allt pröva.
Snart är det äntligen fredag... vad jag har väntat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar