to tierd to think clear

Jag tror att jag hellre ville ha mobilen som i ett koppel än i fickan imorse.. för de va så den hängde när ja var påväg ur bussen.. så här opepp och trött vare inte alls länge sen jag var. Det är någonting visst med tidiga mornar och vadstenabussen, jag blir så trött på't. Långa gäspningar under A-C:s lektion, och med tiden kanske morgontröttheten försvann hos mig, men dessvärre inte hos skolans datorer som tycks ha gått i ständigt ide.
PA tid hela eftermiddagen och sen med bussen och vidare med cyklen till hangaren.. Jobbajobbajobba och sen faktiskt lite klättring och sen med cyklen de sista 8 km hem... tillbaka där jag började i morse, 15 timmar senare, mina skor är nog de trasigaste jag sätt på länge, men de är ju så härliga, de liksom vittnar på att man vart med om mycket, alt den dåliga kvaliten.
Microvärmd mat från gårdagen och några mackor, tröttheten, om den inte funnits här hela dagen så har den sannerligen krypit sig på nu. Men jag vet, ja kommer inte kunna somna om ja går å lägger mig nu, för de svävar så många tankar om London, frågetecken om hur man ska hinna med allt, funderingar och en hel massa längtan och saknad. Det är så lätt att säga att man inte ska tänka för mycket...
Jag är glad att fredagen närmar sig med stormsteg, för två veckor har känts som två månader.. alldeles för lång tid utan Dig.

Jag bryr mig faktiskt inte om jag av någon händelse råkar försova mig imorgon, engelska känns inte som det har så stor dragninskraft... fast sorligt nog så bryr jag mig..

I'm gonna dream that you where here, i'm gonna dream about the good times, i'm gonna call you tomorrow and let you know my (hopefully) new phonenumber. I just miss you so damn much, please come home!