Helt random kom jag på att till min nattsvarta elgitarr har jag faktist ett bra kompliment, min V-amp 2. Leta och leta efter sladdarna och tillslut... Fingrarna är rätt lättröda och med en touch av grått av gitarrsträngar som bara stått och väntat på mig. Jag har inte samma tankar om att sälja den längre, men frågan är; hur ska jag få med den upp till Kiruna?
Tog en långfika med Carl nere på den så stängda gågatan och traska hem i snöblasket och förundras hur ett eller två telefonsamtal helt plötslig tagit mig genom villakvartern, utefter tinnerbäcken, ända fram till ekarna. En kittlande god känsla i magen, men jag saknar mina skyttegrabbar...
Men imorgon får herr Klingberg finfrämande :)
Vad vore väl en kväll på Trägårn? Alldeles trist och tråkig, och alldelea, alldeles underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar