Jag hittade bananerna som tysken hittade häromdagen. De låg där han hitta dom, han visste inte vad han skulle göra med dem så han la tillbaka dem i utrymmet under ugnen där plåtarna bor. La en brysk kommentar och han skratta sådär som bara han göra. Nu ligger de, bananerna i sällskaprummet. Ingen vet vems eller vem som har för avsikt att göra någonting med dem.
Kalasgod grönsaksoppa avnjöts med nybakt blåbär-& tranbärsbröd och herre'gu så gott. Det är fullt i soffan, kommer det att vara de framöver också? De diskuterar filmer, Martin är en hejare på det, på att bryta sig in i samtal, avbryta och konstatera. Det är nog lite hans nisch.
Vi besökte en renfarm under dagen, det var trevligt. Han inspirerade, gjorde mig fundersam och nyfiken. Jag tycker om renarna. Det vara bara så lättsamt och så naturligt alltihopa och kaffet smaka sådär som det bara smakar när det är kokt över öppen eld och där satt vi i kåtan, kring arran och lyssnad, frågade och lyssnad. De kallar det "i utbildningssyfte" att besöka sådanhär ställen, jag tycker det är fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar