Sofia Karlsson - Dadgad

Det gruvar mig att M frågade om jag ville med till abisko, ville med ut och isklättra. Men de jag svara var ett långsamt och tråkigt "nae". Det sänker mig, att det ständigt finns någonting som stör, som aldrig blir riktigt bra, aldrig riktigt nog och när det är påväg åt rätt håll då vänder det.

Nästan så att jag missa dagsljuset, men länge låg jag kvar under täcket med fötterna mot elementet, studerande av decemberhimlen.
Té, kalasbra musik, en tokbra bok, tända ljus och en varm och gosig filt. Det är ändå inte illa pinkat för en trähäst.

Jag kunde varit där, på tåget, påväg...
Fast det bästa av allt, egentligen, detta är bara början på isklättringssäsongen. Tid, jag visst finns det tid, massa med tid.