Onsdag morgon och jag vet inte riktgit vart jag befinner mig.
Träffa Julia på 1:an ner till stationen. Träffa en annan klätterkamrat på pendeltåget. Jag har knappt träffat någon under snart tre års pendling, lite ovant men trevligt att ha någon att prata med.
Jag somna ganska snabbt på 661 och om jag har vaknat än kan jag inte riktigt svara på. Allt är i en liten dimma och projektarbetet svävar högt ovanför molnen likt en ballong med kilometerlångt snöre. (jag tror ballongen är röd)

Det är ändå en ganska bra dag, so far so good