pastasallad

Det var lite otur att han skulle ringa precis när jag kom hem igår, precis när jag stängt till rummet och satt mig ner på sängkanten. Bara jag, mina tankar och tvivel. I andra änden av luren, ovetande om min dag, mina tankar och mina tvivel. Det var inte meningen att de skulle komma, men de gick inte att stanna, vätte kudden och när ja lagt på somna jag fylld av tvivel. Vaknade bitter och det första jag sa i morse var när vi passerade övergångsstället vid Brandstationen i Vadstena, något i still med "titta Annie, en fågel".
Det har inte bara varit jag som har var lagom störd idag, snarare de flesta. Dock fick vi tillbaka svenska B provet, tre ynka fel. Självförtroende. Öva att tala och läsa med inlevelse, Fredrik ska ha en eloge, både för dikten han läste och elefanten han och jag ritade på vår "målarsaga". Kritik är bra. Annie hade minst sagt ett utbrott under lunchen och lappen som lämnades i smöret, hoho, jag skulle vilja se mattantens min.

"äcklig MAT!!
Köp annat smör
& ny mat!"

Skratten är goda, men humorn låg.
Valla skidor, fixa mat och grejer till Vinterfjäll, och där kom det. Det är Vinterfjäll jag tvivlar på, eller tvivlet heter knä och hur jag än gör blir det nog inte bra. varken att ge allt, ta't lugnt eller skippa. Jag skippar inte! Det enda jag vill är att bevisa för mig själv att jag kan och så kommer det en jävla skada ivägen. Det borde vara olagligt att skada sig, man borde skjutas då.

Fastna hos Anders (syv) i en halvtimme, diksuterade, betyg, kiruna, fjäll och framtid. Det känns bra, men de känns även pirrigt och jobbigt.

I hangaren byggde Styrbjörn och ja vidare på lite leder innan juniorträningen. Micke dök upp tillslut, de små klättrarna var överallt och efteråt satt vi och prata massa strunt och knas.
Det kommer bli tomt utan er till hösten.

Till sist,
tack Tim, för att du finns.