Tentaplugg

Det är någonting med begreppet 'biologisk mångfald' som får mig att relatera till skogen. Där vägen slingra sig genom och som öppnade upp sig och blottade den inhägnade tomten, de gula huset, ladan, det stora klätterträdet och krusbärsbuskarna. Kanske glorifierar jag den lite med att säga att det nog var den vackraste skogen. Direkt haffat ur barndomsminnena. De betande djuren, hallonbuskarna, blåbärsrisen, skogsvägen kantad av små röda och söta smultron. Den hemliga stigen, den lite lummiga stämningen och de röda blåsipporna som växte där om våren. De gamla bruksmaskinerna och berget, det höga med sitt gömsle.

Det är så jag minns skogen som vi passerade för att nå landstället, sommaridyllen där man med små barnaben sprang omkring och lekte. Höstluften och nyanserna. Det stilla och vackra. Jag minns det som en vacker och bra skog.

Det är många år sedan, bara ett minne.

De skövla skogen, ett kalhygge öppnade vidderna och jag har aldrig kommit överens med det. Det är så jag inte vill förknippa "biologisk mångfald", men ändå är det så det ser ut och vi har inte många orörda skogar kvar. Kan tänka sig att det var en odlad skog, men de kunde blivit något bra utav det.

Jag drömmer mig bort för mycket ibland.

Jag återgår till anteckningarna och kompendierna.

Nej föresten, jag sover på saken. Med magen full av nybakta kanelbullar och blåbärsgifflar bör jag sova tryggt.

(det är okej att höra av sig ibland, det är det faktiskt...)

Istället för att plugga, som jag hade gått upp i tid för att göra. Sitter jag nu här och låter klätterfilmer och snuttar rulla, läser klätterrelaterade artiklar. Längtar mig tillbaka, önska att vädret hade varit några grader varmar och att runt hörnet skulle jag kunna finna det närmaste berget, en utmanande klippvägg.

Försätta sig i de kniviga situationerna, leta efter nya grepp. Kroppskontroll och känslan av att utmana sig själv.

Jag vill ha mermermer...

Herr Malm ringde igår, första som ringer mig bara sådär sen jag flytta hit upp. För att höra hur allt stod till, för att snacka lite goja.
Jag vill bara säga att jag är glad att du är min vän.
Prata med både Björn och Jonte via nätet.
Jag saknar dem, det gör jag.

Det är inte svårt att märka vilka som betyder, vilka som fortfarande vill hålla kontakten.

Jag är glad att jag har er.

frukostbordet och långfrukosten med grabbarna.
En solig men ack så kylslagen förmiddag, med snö i skuggan.

Längst där nere, där bor man nu för tiden...

tentapluggsfejat

Utanför faller flingorna mot marken i ett enda yrväder. Inne i värmen har vi kollat på Famliy guy, druckit kaffe och mummsat choklad.

en perfekt dag för att göra mest ingenting.

Jag gjorde i alla fall ett helhjärtat försök att tvätta en av ugnarna i köket idag. Vatten, skrapa, vatten, massa sopa och värme på ugnen, tvätta ur. Skrapa, gnugga och gno och så en repris på det samt att byta vatten varannan minut. Ugnen är fortfarande inte så ren som jag hade hoppats på att den skulle bli men ett litet titthål har jag lyckats åstakomma. Jag vågar möjligtvis göra varma mackor i ugnen, men inte baka bröd. Så med tips från coachen blir det nog att köpa ugnsrengöring.

Inga större bedrifter har således uppkommit idag. Långfrukost med film, en stickad vante och en promenad i de härliga höst kiruna. Men gårdagen däremot, där åstakom vi mycket. Jag och min följeslagare Madj'ha.

Efter att ha kommit på mig själv med att snooza i en halvtimme, utan att behöva göra det, trippa jag ner till källaren och slog igång en tvättmaskin. Frukost tillsammans med teve 4:s frukostsoffa och sen ner och hänga tvätt och traska iväg mot Lombolo-området med Madj'ha. Efter dryga två timmar klampa vi in på Stora Coop som glada cykelägare. En bångstyrig vagn och en storhandling senare traska vi hemåt. Det blev köttfärssås och ris på Skyttegatan och ett tappert försök att plugga inför tentan. Vi gav upp efter några timmar och trilla ner till bowlinghallen och rev av några serier med H-M och F1.
Vi hade planerat Trägårn, men de var fullt så vi dela bord på Mommas. Det var trygg stämning, några öl och ett härligt bordshäng. Madj'ha och jag fullföljde kvällen med att umgås med naturguidestvåorna och dansa gjorde vi. Had a good time. Avslutade en kreativ och solig fixardag med hicka och nudlar hemma på Skytte.

Jag önskar att jag klättra mer än vad jag göra...

Att man kan bli så barnsligt glad, utav att få post.
Jag kan inte hejda mig och river av pappret på de lilla paketet precis när jag stiger innanför dörren och får ett löjligt leende på läpparna. Kurt och fisken, it kind of made my day. Eller?
Valde ut några bilder häromkvällen och skicka för framkallning, mest för att kolla hur're blev och det blev inte så tokigt. För de låg också på botten av brevlådan och log åt mig.

Betala första hyran idag och andra räkningar, känner mig aningen nöjd med mig själv. Invingde helgen med någon öl på trä'gårn med Madj'ha och Kristian. Had a good time och imorgon väntas en fullspäckad dag, men de överlämnar jag till morgondagen.

Soo long.

Helt plötsligt skakades jag tillbaka till verkligheten bland anteckningar, texter och "that 70's". Ska'ru med och klättra, fick du mitt sms? Herrugud, jag slänger i mig mackan med fart och i samma raska takt traskar vi mot GK nordens lokal. Vi delar än en gång hallen med gymnastikgrupper. Vi bouldrar, jag som förr, som i stort sätt aldrig gjorde det. Jag som älskade utmaningen på den höga väggen, uthålligheten, friktionen och de små crimp-greppen. Jag har nu bytt ut det mot sunkiga slopers-grepp och intensiv klättring. Variation förnöjer säger dem. Men jag blir så förbaskat irriterad på greppen men jag ger inte upp, gång på gång. Vi har hittat två mål, ett på boulderväggen och en på den lilla ledväggen. Båda överhäng, båda med slopers.
Kommer man inte framåt i utvecklingen nu, så vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Jag är uppe med tuppen, eller kanske fel att säga när man bor i den här stan och när man ser mellanstadiebarn cykla förbi utanför när man vinklar upp persienerna. Eller pensionärer med tvättkorgen på rullatorn. Men jag vakna före båda väckarklockorna, men abolut inte före telefonen som ringde.

Nyvaken och full av förhoppning.

it's such, such a perfect day.

Jag kom aldrig så långt som till Madj'ha utan fick med mig David och vi mötte upp'na vid Diggi (sametinget) och vi traska till geologg. Vi steg rakt in i en värld av kladdkakor och vi lät oss väl smaka. Kladdkake-bake tävlingen vanns utav våran kära klasskamrat Kristian. Så nu vet vi vem som står för fikan framöver, host.

Jag känner hur kreativiteten bara växer för tillfället och jag har inte alls någon lust att sova. Tråkigt nog är gitarrerna i lkpg och likaså akvarellfärgerna. MEN, jag har en garanterat bra bok som väntar och jag kunde inte undgå att beställa boken "krut och fisken" av samma författare.

Beställde biljetter söderut i förrgår och idag damp de ner i min egna blåa brevlåda. Då har den till och med varit en sväng i lkpg innan de for hit upp. Ibland gillar jag verkligen posten.
Så den 22-24 oktober besöker jag Linköping.

Soo long.

Jag är själv lite förvånad över att jag har lagat så pass mycket mat att det blev matlådor och att det varken innehöll pasta, nudlar, korv eller köttbullar. Fullproppad med välsmakande mat tänkte jag snart rulla över till Madj'ha.

gråa dagar

Så kom en sådan där dag som bara måste finnas för att väga upp mot de andra dagarna. Föreläsningar och man är korvstoppad med lavar och mossor. Tung klättring och det spöregna när vi trippa därifrån. Dygsur och hungrig tittar jag in i kylskåpet och jag måste handla, jag skulle ha handlat men regn, mörker och kyla inger ingen lust att gå promenaden ner till stora coop. Inte idag. Istället sitter jag i soffan på Skyttegatan och virkar någonting som ska bli en vante och kollar på meningslösa teveprogram.

Te och jag tror nog minsan att jag har några chokladkakor på hyllan. Nomnomnom.
Men idag är ambitionsnivån inte hög...

mitt uppe i äventyret...

...i skymningsljust tar jag satts från den lilla våta stenen upp mot den större mitt ute i jokken och jag hinner inte mer än tänka innan jag har halkat och landat på mage på stenen framför mig, med tusenlitersryggsäcken över. Nu snurrar det fort i huvudet, ska jag våga resa mig upp, med risk att ramla åt andra hållet? ska jag luta av mig ryggsäcken åt sidan och förhoppningsvis inte tappa säcken i vattnet? Tillslut kryper jag ut under tusenlitersryggan, går runt stenen och lugnt och försiktigt drar jag på den igen och traskar vidare, balanserandes på stenar, över jokken med darriga ben.
Två hundra meter längre fram hittar vi den perfekta lägerplatsen och vi slår upp tälten och inom två minuter har vi eld och natten faller sig på.

Vaknar till en fuktig morgon och fuktigheten håller i sig hela dagen medans vi sakta men säkert stiger uppåt tills vi blickar ut över sjöarna i Lapporten.

Det är vackert och hänfördheten tar oss till lunch och snart är vi framme för tältuppslagning och kvällen är redan sånär som där. Vi lagar mat i tältet och sparar på värmen.

Till mörkret beger vi oss ner till stenstranden och grillar marschmellows och avnjuter några allsångslåtar. Under nattetid känns det vid några tillfällen som att tältet är nära på att följa med vinden men vi vaknar tryggt på samma ställe som vi somna.

Och det går utför, solen den tittar fram och i rasande fart trampar vi ner och under de sista kilometerna har jag en fart på stegen som jag sällan skådat hos migsjälv. Med "67 elefanter balanserande, på en lite, liten..." snurrandes i huvudet är jag nere vid Abisko Östra med David hack i häl, en timme efter lunch.

Vi avnjuter en öl på den lokala krogen och tar tåget hem till Kiruna.

Vi lämnar barr- och björkskogsregionerna för ett tag och beger oss mot de mer alpina områderna imorgon eftermiddag. Ryggan är nästan färdigpackad och en vandring mot Lapporten hägrar. Tillsammans med "the give me feelgood-feeling"-gänget och annat folk från klassen. Det ska bli skönt att få komma utanför staden, få mysa ner sig i en sovsäck nattetid, laga god mat och njuta av stillheten.

Slaffs och klaffs

Uppe med tuppen för att hinna till skolan men likt alla andra dagar får vi stressa ihop de sista bitarna och jag anpassar mig till davids snärtiga vader och småspriner efter honom. Dagens exkursionmål - myren vid Eiscat. Vi hann gå tjugo meter från vägen innan vi stanna precis vid myrkanten och Stickan börjar prata om myrar, han prata om dikning och årtal, butangas och säkert även något om starr och plockepinn. Men efter 45 minuter på samma plats begav vi oss ut på myren, vi kom sannerligen inte längre än fem meter innan vi stanna igen och ordet starr och fler därtill trilla ur herrns mun. 100-200 meter längre fram, ett antal minuter senare tog vi fika-rast i nästan en timme. Te i mossan med solen gassande i ansiktet, men vi gav oss inte iväg direkt utan Herr S fortsatte att prata starr innan vi kila vidare. max 500 meter senare luncha vi och sedan ut mot vägen och iväg i minibussarna. En tur på fyra timmar och antagligen så gick vi inte längre än en kilometer.

(lite mobilbilder) Under de första minuterna var det lugnt och jag hitta lite odon, kråkbär, tranbär och lingon, goda förhoppningar att få gå ut och klampa på myren.

Folk börja vrida på sig och bli rastlösa.

Svårt att koncenterar sig på pratet som sväva ut och aldrig att en mening riktigt avslutades. Hitta lite fyllebär (odon).

Efter 40 minuter såg man himlande blickar och ingen, om någon ens gjort de i början, anteckna någonting.

Rörelse på myren.

Maja and I tog och ränn'de på stan, pannlampa, skor och nudlar. Vi är redo.

Drog och klättra en sväng med David, tungt för armarna och nu är fingrarna röda och något svullna. Bra drag och imorgon äre bara föreläsningar som gäller. Skönt.

När vi både precis ätit upp våra mackor och osten håller på att packas ner kommer vi att tänka på; men vad ska vi ha på smörgåsen imorgon?
och när jag sakterligen börja närma mig mitt rum upptäcker jag att dörren står på glänt och fönstret är öppet. Ännu en gång har jag glömt bort det och isande kall luft dansa på sängen och strök väggarna.
Vi ska ut på en myr och traska, vi tänkte sattsa på mackor men osten är nästan slut, så vi överväger korv på mackorna. Hur som helst, varesig det är korv eller ost på mackorna kommer det nog att bli en bra dag.

Just like any other day here.

Strawberry Swing.

There we sitting, there we sitting in the strawberry swing

Every moment was so precious

There we sitting, there we talk in the strawberry swing

Everybody was fighting, wouldn't wanna waste a thing

Cold, cold water bring me around

Now my feet won't toucht the ground

Cold, cold water, what do ya say?

It's such, such a perfect day, such a perfect day.

I remember we were walking up to strawberry swing

I can't wait 'til the morning, wouldn't wanna change a thing.

People moving all the time inside a perfect straight line

Don't you wanna curve away?

It's such, such a perfect day, such a perfect day.

Ah, now the sky could be blue, I don't mind

Without you it's a waste of time

Could be blue, I don't mind

Without you it's a waste of time

The sky could be blue, could be gray

Without you I slide away

The sky could be blue, I don't mind
Without you it's a waste of time

Dagen då låten fick en innebörd, när jag kom på hur lite jag saknar att pendla. Hur mycket jag uppskattar den korta promenaden till Parkskola och närheten till det mesta. Att få tillbringa dagarna ute i skog och mark, tillsammans med presonerna som ger en, en feelgood-feeling i magen.

day by day

När vi stiger in i trappuppgången på Skyttegatan, efter 11 timmar flitigt studerande av lavar och svamp, sprider sig en doft av våfflor och jag hamnar i soffan med fyra glada rymdare av olika slag och ett kändisspäckat teveprogram. Trevligt tänker jag och blir kvar ett tag.

En dag fylld med lavar och svamp, exkursion med Stickan till en tallskog och insamlat material i plastpåsar. En eftermiddag/kväll med nyckling och huvudet tömt när vi lämnar lokalen.

Det gäller att inte släppa han ur blicken eller få för sig att göra nå annan för en sekund, för jäklar i min lilla låda vilken fart han har, rakt ut i skogen.

Lukas har inte samma uppfattning om den goda smaken som älgaran.

Härliga höstfärger i ett höstinvaderat kiruna.

Det Är kul att leta lavar...

Våran "supermario-lav" visade sig vara manlav.

Man kan väl inte mycket annat än att trivas i detta landskap.

Vi fortsätter i samma still kommande dagarna och till helgen drar vi ut på äventyr. Ut på fjället igen, dock ser förutsättningarna något regniga ut.

Starr och halvgräs

Man skulle kunna säga att gårdagen, ja den var nog lite utöver de vanliga. (Eller var det verkligen de?)

Välkomsdag för oss naturguider och space-folk från japan, kina, tyskland, sydafrika mm. Här buntades vi ihop i grupper och slängdes in i tävlingar som äggkastning, vända på liggunderlag och irländsk julafton. Min grupp vann ingenting, men vi gick in lite med den inställningen, att hellre snacka skit och skratta än vara seriösa. Korvgrillning, ingen kommer undan korvgrillning på denna utbildning.
Vi tillverka lustiga hattar och såg ut som fån under middagen, som var en trevlig tillställning. "Skål" utbringades på alla möjliga språk, fin mat, trevligt sällskap och musik, faktiskt bra musik.

Sen blev det Muren, Trädgården med livemusik. (Damn, vi gillar de stället). Jag vet inte hur, men vi lyckade beta av tre ställen på en och samma kväll och då är inte muren inräknat. I sällskapet hade vi med en japan, energi som en duracell-kanin, likt en duracell-kanin där han hoppa och slira på dansgolvet, ensam på dansgolvet. Vi vet vart vi har hamnat, både Maja och jag, när vi väl dansar. Vi dansade. Vi uppförde oss. Men tids nog lämna vi Kirunas kulturella nattliv och rulla hemåt.

Skyttegatan

Det går sakta framåt, men de börjar bli mer trivsam stämning i rummet. Ett par gardiner, en lampa i fönstret och lakan. Nu börjar man känna sig som hemma.

Det är lite fotografier som ska framkallas och upp på väggarna, i hopp om att föra blickarna från den tråkiga och slitna tapeten. Den speciella lukten av herrparfym som sitter i väggarna är nog svårt att göra så mycket med.

Tänder ett ljus för dig.

och tänker på de goda minnena man fick med en vän som du.
Det är lustigt hur ett liv så plötsligt kan försvinna.
En obehaglig klump i magen.

Livet som liten student

Det var inte bara höstlöven som virvla på gator och torg idag, till och med vi höll på att blåsa på ett tag. Vi irra runt i naturen vid Varggropen, drack kaffe och hade de sådär trevligt som man förtjänar.
Maja och jag tog svängen ner på stan, tjecka nya kalas-mössor och sen tog vi den långa promenaden (när nu avståndet blev långt i lilla kiruna) till Ö&B och vi lassa korgarna fulla. Jag har nu mera gardiner i fönstret. En kruka till min inflyttningsblomma och en lampa som trollar bort den ryska sjukhusstämningen. Det är en bra start.

Lagom mör i bena efter en dag fylld av traskande steg kändes ändå rastlösheten och den krypande känslan i kroppen. David och jag tog en sväng mot klätterväggen och gjorde ett tappert försök att jogga hem.
Trött i kroppen och jag dras mot sängen. Imorgon är det sovmorgon, möte och inventering. Good.

we've got a super mario world.

En härlig start på dagen, några timmar vid kunskapsparken med föreläsning om utrustning. Pilla och plocka med utrustning och sen ut till Varggropen för att slå upp tält och koka kaffe över öppen eld. Det där med att göra upp eld skötte de så bra, medans vi (jag, Lukas, Maja och David) letade efter rätta vägen och tillslut gick vi efter B-O:s lockrop och i bakgrunden hördes skott avlossas. Älgjakten är i full gång till Andreas frustration.

Vi fann en smidigare väg tillbaka, till de blåa huset och bilen som tog oss ut mot inventeringsäventyr. Vi fann en plats, men vi fann även knotten, eller om de inte fann oss tidigare.


Ett mycket likt idolfoto av super mario.

Inget inventeringsarbet utan fika, korvgrillning och inte minst eldning.

Lingon finns det gott om, liksom mossa, gräs och skratt.

En trevlig tur och vi får se hur det går på torsdag i jakten på de försvunna växterna i vår egna lilla skog.

Att finna klättringen

Sitter i rummet med, som H-M skulle uttryckt sig, den ryska sjukhusbelysning. En dag ska det bli ändring på det, helst innan Robin dyker upp på torsdag.

Och idag börja det på allvar, fjällsäkerhet 9 hp drog igång med storm och imorgon fortsätter vi i samma hastighet. Damn, de verkar kunna bli en intressant kurs.

Lite häng på Skyttegatan innan de andra två traska hem till sig och jag å David tog oss an utmaningen att hitta K3, kirunas klätterklubb. Visserligen, ingen stor utmaning men en trevlig promenix och en efter en titta klättrare in. Efter några timmar gav vi oss iväg, tillbaka mot Skyttegatan med röda härliga klätterslitna händer och med gott mod. En promenad på 5-10 minuter och inte längre till utmaningen och lyckan.

Vi har en Indier i korridoren, som vi inte riktigt vet vad han gör här, men han lagar mat så de står härliga till om kvällarna och luktar de gör det.
Kanske något man får lära sig att leva med...

i huset där jag bor

Gör mest ingenting och laddar inför en ny vecka. En ganska bra söndag och prestationsnivån är nästan nere på noll. Det är så de ska vara. Inget söndagskvällsförvrid här inte.

Hemma på skyttegatan

Folk pratar och klagar över arbetslösheten, därför äre skönt att ha sitt lilla krypin och någonting att göra (trots att det luktar som herren innan var en stor förbrukare av herrparfym och de sitter i väggarna). För en vecka sen var jag förtvivlad, hade den största klumpen i magen och satt på ett tåg uppåt i landet. En vecka senare och allt är helt och hållet omvänt.

Vi hade inflyttningsfest hos mig i förrgår. Vi käka blåbärskakor, chips och jordnötter. Spädde ut alkoholomloppet i våra ådror och hade de minst sagt trevligt. Klockan ticka på och vi drog vidare mot Arran, ett av de lokala uteställena och verkligen alla fördomar visade sig. Slagsmål, homonstinna pojkar och ja vi kan nog fortsätta ett bra tag. MEN, vi hade en redigt fin kväll och vandra hem genom Kirunanatten och somna sent.

Det bästa av allt, man vakna tidigt igår men gjorde inte mycket åt saken. Maja, jag och David gav oss ut på jakt efter loppis, men de gick inte riktigt som förväntat. Två rullar i sällskapsrummet på Skyttegatan och vidare ut.

Vi blev bortrövade av SLUSK ninjorna och käka både renballe och lämmel roadkill. Kanske inte den bästa uppslutningen bland klassen, men på något vis vann mitt lag, innehållandes mig och David mot Lotta och Catharina i de båda förfriskande tävlingarna. Läpparna kändes botoxförstorade och de brände i halsen, men vi gav igen. Allt från fiskpinne dans (den killen kan inte ha mycket taktkänsla) och andra med karaktär visades upp och vi låter resten bli osagt. Avsluta med mycket vatten och film.

Nu kanske de låter som att dricka är allt vi gör, men icke att förglömma, imorgon börjar vi om på ny kula och dags för första delen av fjällskäkerhetskursen och tid att börja med inventeringen. Som sagt, vi har nog lånat de flesta floralitteraturen på bibblan, så här ska de nycklas!

Jag trodde de skulle kännas jobbigare, än vad det verkligen gör.