Tentaplugg

Det är någonting med begreppet 'biologisk mångfald' som får mig att relatera till skogen. Där vägen slingra sig genom och som öppnade upp sig och blottade den inhägnade tomten, de gula huset, ladan, det stora klätterträdet och krusbärsbuskarna. Kanske glorifierar jag den lite med att säga att det nog var den vackraste skogen. Direkt haffat ur barndomsminnena. De betande djuren, hallonbuskarna, blåbärsrisen, skogsvägen kantad av små röda och söta smultron. Den hemliga stigen, den lite lummiga stämningen och de röda blåsipporna som växte där om våren. De gamla bruksmaskinerna och berget, det höga med sitt gömsle.

Det är så jag minns skogen som vi passerade för att nå landstället, sommaridyllen där man med små barnaben sprang omkring och lekte. Höstluften och nyanserna. Det stilla och vackra. Jag minns det som en vacker och bra skog.

Det är många år sedan, bara ett minne.

De skövla skogen, ett kalhygge öppnade vidderna och jag har aldrig kommit överens med det. Det är så jag inte vill förknippa "biologisk mångfald", men ändå är det så det ser ut och vi har inte många orörda skogar kvar. Kan tänka sig att det var en odlad skog, men de kunde blivit något bra utav det.

Jag drömmer mig bort för mycket ibland.

Jag återgår till anteckningarna och kompendierna.

Nej föresten, jag sover på saken. Med magen full av nybakta kanelbullar och blåbärsgifflar bör jag sova tryggt.

(det är okej att höra av sig ibland, det är det faktiskt...)