i linköping

Jag trevar på tanjenterna, slinter, backar. Börjar om. Om och om igen. Det är så mycket som rör sig, så mycket som vill ut. Jag får inte ut det, som att någon håller tillbaka det, stretar och drar. Vägrar att ge med sig. En konstig känsla i magen.

Men jag är glad över att vara tillbaka i Linköping för tillfället, hemma hos mam&pap. Det känns på något vis som att jag växt flera dm, köksbordet ser så lågt ut. Det är hemtrevligt och värmande.

Har träffat både Madde och Johanna idag. Jonte fick jag en lång promenad på stan med och Robin, Karin, Mange och en hel hög andra klättrare träffa jag i Hangaren. Det har varit tomt på kramar, tills man dyker upp i stan igen. De smutskastande kommentarena är på intågande och jag trivs, inget snack om saken.

Men ett rum står tomt på skytteg. och utanför lyser snön.