Torsdagskväll på skytteg.

Ibland slinker tungan fel i munnen eller så hänger bara inte hjärnan med på vad som sägs. Här om dagen myntades ett väldigt fint uttryck

"charmigt dum i huvudet"

men det trillar även in små andra felsägningar i samlingen, som när vi sitter och kollar på "Vem vet mest" och frågan lyder i stil med "vad heter Hedenhös's barn" och ur slänger vännen bredvid mig i soffan: de måste vara sten och röse!

Mattias servera kaffe nu i kväll och han bad mig lukta på't.
Känner du vad det luktar? undra han
Hmm, lite som tvål, som hemma hos farmor och farfar, svarar jag.
Nae, kanel är det.
Jaha, som risgrynsgröt och sötsur sås man fick i mellanstadiet, konstaterar jag.
Tystnad och sen kom det, skrattet.

Det är svårt att inte skratta när man är med dessa två gossar. Efter två avrundade avsnitt av "long way round" fastnar vi i sofforna, skrattande. Kvällen slutar med att vi står ett bra tag vid världskartan i korridoren, pratar och skrattar innan vi kilar in på våra rum.