Det sprakar till och det blir tyst igen, men inte längre än att lillkillen för sjuttielfte gången frågar 'är vi framme snart, är vi i Bastuträsk nu?'
Tåget står in på stationen i Bastuträskt och sjöslaget har lagt sig i kupén. Nu är det bara jag och mina väskor av olika karatärer kvar i kupén. På något vis så känns det som att idag kan man med råge säga att jag har lämnat hösten och entrat vintern, nu när vi övergått till rätt tid och allt. Det är trivsamt och inte alls så grått och trist som i Västerås. Snön har redan börjat krypa fram, rimfrost på träden och mjölk mellan grenarna. Dimman ligger tät och jag låter mig försjunka in i filmens värld. I alla fall så långt som till 'little britain'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar