konsten att sova under en gran.

Från Mattias föräldrars stuga bar det av med skoter, förbi myren där vi skåda norrskenet och över sjön. Tills Mattias helt plötsligt stanna upp och peka rakt ut i skogen, "den granen!?".

En paus och skotern slås av,

tystnad.

Pulsandes ut i skogen, ut mot granen och den är precis vad vi söker. Vi slår läger, hugger och pysslar. Det blir bra och David får upp en rejäl brasa.

.

Medans vi håller på faller skymningen och molnen drar med lätta stråk undan från januarihimlen.

:

Mörkret lägger sig och innanför granens skyddande grenar har vi inrätt med granris och lunchen är så sakterligen påväg.

Eftermiddagen och kvällen flyter på och vi har det lite mer än bara bra.

En paus från värmen och ut i skogens kyla, himlen är klar och stjärnorna slänger mjuka skuggor över omgivningarna.

Det är vackert och stillsamt.

På en renfäll, intill elden med mat inom räckhåll och två helt tokfantastiska vänner.

Utanför värmen och gemenskapen krymper graderna under -20 och natten tar vid.

.

Sovsäcksprasseloch den kyliga luften i lungorna.

.

En vindpust och små nätta snöflingor som faller lätt i ansiktet. En kåsa rykande kaffe stucken i händerna och morgonen är redan där.