Det som började som en hyfsat halvtaskig morgon bara eskalerade och gick åt samma riktning. Inte bara att knäet vek sig (i sidled) och att brandlarmet gick under eftermiddagen. Att ingen visste någonting om den eller fått in något alls om att direktbrandlarmet hade utlöst. Att efter många samtal och 40 minuter av pipande kom det en snubbe som var nog teknisk och kunnig att stänga av det.
Och det som kunde ha blivit en helt katastrofal kväll har nu blivit natt och ganska hyfsad. Det är inte lätt alla gånger men någon gång kanske det blir det, men inte inatt.
Men när man fallit från utsiktsplatsen, rakt mot botten, vet man att det bara är uppåt man kan ta sig. Ingen annan stanns än uppåt. Upp mot de vackra topparna med den fantastiska utsikten med sin skönhet och den där fantastiska känslan i magen. Det går bara att ta sig dit nu, ingen annan stanns än dit.
Jag har en vän, 140 mil härifrån, en sådan som alltid finns där och lyssnar. Skulle säga att han är nog så bra, en av de bästa av vänner som går att finna. En eloge till honom.
Och det som kunde ha blivit en helt katastrofal kväll har nu blivit natt och ganska hyfsad. Det är inte lätt alla gånger men någon gång kanske det blir det, men inte inatt.
Men när man fallit från utsiktsplatsen, rakt mot botten, vet man att det bara är uppåt man kan ta sig. Ingen annan stanns än uppåt. Upp mot de vackra topparna med den fantastiska utsikten med sin skönhet och den där fantastiska känslan i magen. Det går bara att ta sig dit nu, ingen annan stanns än dit.
Jag har en vän, 140 mil härifrån, en sådan som alltid finns där och lyssnar. Skulle säga att han är nog så bra, en av de bästa av vänner som går att finna. En eloge till honom.
Natten tar vid lite för mycket och jag kryper ner bland nytvättade täcken och kuddar och jag kan se hur snön faller utanför.
Garanterat en ny dag imorgon och jag har känslan i magen, den har tagit över, den är bra. En bra känsla helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar