Telefonen ringde och i andra sidan, en skrattande Wobin.
Kan inte behärska mig, kan inte sluta lite och kan inte riktigt fatta hur långt bort dom är. Säl(l)skapet, mina brorsor och hur långt bort någon kommer vara om några månader. All den där klättringen och allt det där. Den sommaren var någonting utöver det vanliga.

Dimman ligger tät här i Kiruna, min plats på jorden just nu.
Och påtal om att tycka om, jag kollar på bilder.
Bilder som får mig att förstå hur mycket jag 'tycker om'.