Att bara få krypa ner under täcket bland kuddarna.
De känns så ensamt när man vart så nära inpå, komma hem och va aldeles trött och bara sitter där och ler åt allt vad som vart.
När man kommer hem, trött, behövs det inte många ord för att man ska sjunka... de behövs inte mer än den där blicken när man är hungrig och trött. Det händer inte ofta, men när man är i det stämningen vill jag bara gömma mig bland kuddar och täcken.
Dom stunderna måste finnas för va vore allt annars om de bara var glitter och glamour? Jag behöver de där självömkande stunderna, när det är jag mot rummets kalla luft. där jag kan trycka under täcket eller bara försjunka i en bok och upptäcka någon timme senare att klockan bara tickat iväg. Att jag så försjunken i boken eller för den delen en kalle anka :P glömt vad som gjorde att jag kände så och somnar ganska snart.
Det finns andra tillfällen då man inte kan somna, hur länge man än läser, vad man än gör för att somna så funkar det inte, man ligger vaken i evigheter och utan att man vet hur har man lyckats somna.
Min far sa till mig de kvällar när jag var liten och inte kunde somna; tänk på något roligt, något du tycker om.
Det har inte alltid funkat. ibland fungerar ingenting, men ibland fungerar det att räkna elefanter. då menar jag inte på de sättet man räkna får utan jag, kan låta bra knasigt men , "en elefant balanseraded på en liten liten spindeltråd.." låten den bara rullar... men de knasiga och de som får mig att le är nog att ja tänker på de här rosa elefanterna i "fem myror är fler än fyra elefanter" Jag må va skum men de fungerar för mig.

Alla hittar vi våra egna sätt och egna vägar, de börjar kännas som en moralkaka det här, men jag vill inte få det till det.
Jag är bara trött.

gosch, jag vill se på fler avsnitt med Playa Del Sol med dig och jag vill kasta fler kottar på isen i hopp om att träffa den lilla vaken, fler mörka kvällspromenader

Hör på mig, jag gillar dig :)