det är inte alls någon bra dag.

5:e december Kebabmannens hemlighet (del 5)

vissa dagar kommer då man inte vill annat än att bara ligga kvar under täcket, då man inte förmår sig att låta den rumstempererade luften kyla en.
denna morgon var visserligen en sådan, han försökte även känna efter extra noga om han kanske hade fått en förkylning eller kanske bara hade lite ont någon stanns.
bara för att få ligga kvar. han var trött på de mesta
jo visst kände han sig lite krasslig...men när broderns dotter på fyra bast kom inspringade och började gorma om att leka tjuv och polis gav han upp sitt försöka med att stanna kvar under täcket.
alla idéer lyckas inte lika bra som de var tänkta. eller för den delen att steka ett vanligt ägg som han hade tänkt att ha på frukostmackan.
nä, för det första så hade lilla fröken gått och gömt stekpannan, och hon stod nu och försökte se oskyldig ut med händerna bakom ryggen samtidigt som hon småretades med honom. han hade för allt tid i världen inte lust att leta reda på den så det blev till att steka ägget i kastrullen. saltet hade han visst tagit fel på så nu hade de en bisarr smak citron, så antagligen hade han tagit fel på citronsyran.
Nä morgonen hade inte börjar bra och dagen följde i snarlikna spår. Denne farbror hade ännu en gång vart inne på pizzerian. en märklig lite knatig gubbe som luktade starkt av apelsin.
Lukten var så stark och stickande att de sved i ögonen när han än en gång beställde en hawaii för typ fjärde gången bara denna veckan.
Mannen bara alltid en bmörkblå väst med guldknappar och under den en vinröd skjorta. till det hade han ett par sletna och urtvättade jeans. på huvdet pryddes hans tunna hårbeprydda hjässa med en gammal odal kepa, en sådan äkta bondekeps.
Ansiket såg vårdat ut och på fingret hade han en guldring. hade han lämnat odal mössan hemma hade han sett någorlunda vårad ut och man kanske inte lagt märket till honom mer än just denna ideliga lukta av apelsin.

När han mötte hans blick, där han stod bakom disken och sträckte fram pizzan såga han att mannens hudfärg hade en aning orange touchs. Kanske hade han inte reflekterat över det förut, men de var en skock besynnerliga människor som då och då besökte pizzerian som låg i hörnet bredvid posten som för flera år sen lagts ner och lokalen stod nu ¨åter tom. folk kom ofta in och frågade dem vart posten nu låg och han brukade varje gång svara:
-i din brevlåda!