T(w)innerbäcksbadet och klementiner

ojoj, vilken kväll de blidde sen :D
bara strålar om en liksom.
Första låten "farväl jupiter" drogs igång enligt mitt tycke i allt för hög hastighet, musiken studsade i den lilla sporthallen, men efter några låtar tog det sig och hela hallen föll in i en salig stämning. Tillbaka i stan.
Näe, de här var en av de bästa konserterna, om man bortser från ljudet. annars var allt på topp. daht, jag gillart :P
En massa Winnerbäck en å samma kväll :D

8:e december, Kebabmannens hemlighet (del åtta)

En varmfront hade fört med sig än mer tråkigt, grått och trist väder. Ännu en lördagsmorgon och klockan uppehörde att ringa under dessa dagar. visserligen jobba han även lördagar, men han ansåg att det bara var rätt att även han skulle få slippa väckarklockans eviga gapande om att få en släng så att han finge slå i golvet, eller för den delen väggen. En dag skulle den där väckarklockan fara ut genom fönstret.
De började närma sig jul med sjumila kliv, men han var inte de minsta berörd. Från den delen av världen han hade flyttat ingick inte en snubbe som klädde sig rött, massa skägg och små små kopior utan skägg som jobbade åt han. Eller någon snubbe som såg avbildad på tavlor i någon slags vit klänning, och folk verkade visst avguda denna klänningbeprydda man, eller i vilket fall några styckna, vissa mer än andra. Men denne var vist ingen mediamongul och ingen som folk tog efter beträffande klädsel.
All paketjakt som människor runt omkring honom deltog i verkade få dem att se än mer stressade, men de gynnade affärerna, folk med kassar i alla de olika slag och former kom ofta in och beställde pizzor, och till barnen, som i vissa fall var med delade de ut skumtomtar som verkade ha större inverkan på de små liven nu än vad klubbor skulle haft. Kunden som hade på pekat det, hade nog haft aningen rätt och kanske var det synd att han skrattat åt hennes tankar.

Under gårdagen hade han gjort som han blivit tillsagd av chefen, de hade satt sig vid ett bord, längst bort från disken, i ena hörnet av pizzerian. bland lunchande gäster skulle ingen lägga märke till deras samtal.
Chefen hade återgått till sitt vanliga jag, men han pratade lågt och långsamt. han var klädd i en mörk skjorta, säkert köpt på Dressman, ett par bruna manschesterbyxor och ett par träskor till detta. Chefen föredrog att gå barfota i träskona och ingen klandra honom för det.
De hade diskuterat lite lätt om pizzerian men chefen fick dem snart in på rätt spår.. på något vis hade han lyckats övertala honom att han kunde fixa så att några av chefens bekanta kunde sova uppe i hans lägenhet, chefen bodde inte långt härifrån, de tog lika lång tid att gå till honom som att grädda en pizza, men han var mån om att gästerna skulle få bo nära pizzerian. Och innan han visste ordet av hade de skakat hand på det.
Chefen hade aldrig nämnt vilka de var eller hur många, men att de skulle dyka upp kring den 12, 13:e december. Chefen kunde sin grej att prata till sig saker.
Han hade tänkt igenom saken, de kunde nog inte var så illa, en eller kanske max tre personer av okänt urspring skulle infinna sig i hans lägenhet om fyra eller fem dagar. men chefen hade försäkrat sig om att de var trevliga och inget att oroa sig över.